Fagerlund: Upp till bevis för Arsenal
LONDON. Två omgångar, två tappade 2–0-ledningar.
Tappade vinnarskallar? Framtiden får utvisa.
Nu är det verkligen upp till bevis för detta unga Arsenal.
Efter en lördag fylld av klubbar som skrumpnade ihop på hemmaplan (Stamford Bridge, Tottenham Stadium, St Mary’s, Goodison Park…) tycktes London Stadium först bli ytterligare ett exempel att addera till samlingen.
West Hams inledning var smått genererande ur ett försvarsperspektiv. Arsenal toppar visserligen tabellen och är svåra att få bukt med. Det hjälper inte att motståndarna vet hur Mikel Arteta vill spela, 4-3-3 på papperet som offensivt blir ett sorts flytande 2-3-5.
Samtliga sinnen måste vara påslagna för att lyckas hantera de framstörtande Arsenal-spelarna.
West Hams ytterbackar använde varken sin syn, hörsel eller känsla under matchens inledande tio minuter.
Krävdes en livlina
Först missade Vladimir Coufal att markera Gabriel Jesus som dök upp vid bortre stolpen och lade in Ben Whites lågt slagna inspel i nätmaskorna. En handfull minuter senare hände samma sak på motsatt kant då Aaron Cresswell inte upptäckte Martin Ödegaard förrän det var för sent.
0–2 på tavlan och ännu en tung uppförsbacke för David Moyes gäng.
Hemmalaget behövde en livlina – och Gabriel erbjöd snart en när Thomas Partey tappade bollen. Mittbacken gled in sent framför Lucas Paquetá, domaren pekade på straffpunkten och Said Benrahma rullade in reduceringen.
London Stadium vaknade till liv. Liksom åskådarna på Anfield förra helgen, insåg West Ham-anhängarna förvånat att matchen inte var förlorad än.
Med Declan Rice som pådrivare centralt släpptes Paquetá, Jarrod Bowen och Michail Antonio lösa. Ställningen höll sig till 1–2 i halvtid, men hemmalaget gick mot omklädningsrummet med betydligt lättare steg än vad man trodde i tionde minuten.
Likt Liverpool en vecka tidigare.
Högsta bollinnehavet men...
Arsenal dominerade bollinnehavet (74 procent), den högsta siffran för ett bortalag i Premier League denna säsong. Däremot misslyckades tabellettan återigen med att kontrollera spelet halvleken ut.
Antonio gav motståndarna en hjälpande hand direkt efter paus. Anfallarens arm ansågs ha varit utsträckt onaturligt mycket när han blockerade ett skott. Arsenal tilldömdes straff och Bukayo Saka klev fram och lade bollen på plats.
Det kommer pratas om ”Sliding doors moments” när säsongen är över. En diskussionspunkt blir kanske Granit Xhakas interaktion med Trent Alexander-Arnold som tände Liverpool.
En annan kan vara Sakas grova straffmiss som fick Arteta att lägga armarna om bakhuvudet likt en flygplansresenär på väg att krascha.
Ett fåtal minuter efter att bollen landade uppe på läktaren bakom West Hams mål, tajmade Bowen ett inlägg från Thilo Kehrer och drog in 2–2.
Inte kommit upp i nivå
Arteta behövde samla ihop sitt manskap. Valet att plocka av Thomas Partey för Jorginho kändes inte orimligt i stunden och Jesus, nyligen tillbaka från skada, lämnade plats för Leandro Trossard. Ytterligare en forcering blev att ta av Martin Ödegaard och sätta in Eddie Nketiah.
Att två av tre mittfältare byttes ut skvallrar om lagdelens dagsform. Målet till trots (samt överlaga starten, som var positiv) har varken Ödegaard eller Partey kommit upp i samma gamla svindlande nivå de senaste veckorna, vilket hela laget lider av.
William Saliba samt Oleksandr Zintjenkos frånvaro kan fungera som ytterligare förklaringar till varför Arsenal har vacklat de senaste veckorna. Med tanke på att Manchester City har lagt i en högre växel är det helt fel läge att börja slarva bort 2–0-ledningar. Om något kommer det bara höja City-spelarnas självförtroenden (som om det behövs).
West Ham gjorde däremot publiken stolt i slutändan. David Moyes har möjligen nått vägs ände med detta lag, men så länge spelarna är på hans sida lär de gå segrande ur bottenstriden.