Fagerlund: Rena Bermudatriangeln
DOHA. Om man redan är kung vad står då näst på tur?
Från och med nu lär Mohammed Kudus tas emot som en gud när han återvänder hem till Accra.
De fick slita hårt men Ghanas VM-dröm lever.
1993 lämnade Maria och Felix Williams Ghanas huvudstad Accra och korsade Sahara till fots med brännande sand under fotsulorna i hopp om att nå Europa. Allt för att ge sonen som då låg i magen, Iñaki, bättre förutsättningar i livet.
Iñaki Williams kunde, likt yngre brodern Nico, ha representerat Spaniens landslag. Hemma i Baskien 2010 följde 17-årige Iñaki Svarta Stjärnornas framfart i Sydafrika, präglad av baskiska kulturen om än med ghananskt blod flytandes i ådrorna.
Det dröjde till juni 2022 innan Williams officiellt bestämde sig för att spela för sina föräldrars hemland, ett beslut som fattades efter en resa till Accra.
Sydkorea inledde starkt
Tjugo minuter in i mötet med Sydkorea denna måndagseftermiddag på Education City Stadium hade Iñaki Williams bara rört bollen två gånger. Anfallaren var inte ensam i det ghananska laget om att knappt få en tå på den. Bortsett från när någon desperat rensade ut till hörna (Sydkorea hade redan fått med sig sju stycken).
Men vadå då. När läget väl dyker upp gäller det att nyttja situationen till fullo.
Både Jordan Ayew och Mohammed Kudus stod snart lutade över en frispark på vänsterkanten. Den sistnämnda hoppade över bollen, varpå Ayew skickade in den i straffområdet med hård inåtskruv. Vem fanns där om inte Mohammed Salisu som efter en oändligt lång VAR-granskning tilläts fira 1–0-målet som fick hela ghananska bänken att euforiskt rusa in på planen.
Det märktes att förbundskapten Otto Addo ville rikta spelet mot just sin vänsterkant. Inte långt efter ledningsmålet hamnade Ayew i ett liknande läge med bollen och motade ett nytt inlägg, denna gång mot en löpande Kudus som tryckte in 2–0 med pannan.
Rena Bermudatriangeln
Kan en plätt på planen vara mer magisk än andra? Vänsterkanten som vetter norrut på arenan framstod ett tag som Bermudatriangeln. Men i stället för att försvinna under mystiska omständigheter levererade spelarna målgivande passningar från positionen.
Sydkorea klev nämligen ut efter halvtid och dundrade in två snabba inlägg från vänster, det första från Kim Jin-Sun och därefter Lee Kang-In. Sist på bollen vid båda tillfällena var Cho Gue-Sung som tog ned Ghana på jorden på tre minuter.
16 procent av alla VM-spelare 2022 representerar ett annat land än det de föddes i. Av de afrikanska lagen är Ghana det som har minst antal utrikesfödda (sex) medan Marocko har allra flest (14).
Från kung till gud
Mohammed Kudus är en av de med Accra som födelseort. Som 18-åring lämnade han hemstaden för att söka lyckan i danska Nordsjälland. Så här fyra år senare tas han emot som en kung varje gång han besöker området där hans familj fortfarande bor, Nima.
Finns det något högre än kung? Gud kanske? Frågan är om inte aktionen i matchminut 68 förtjänar en uppgradering. Williams noterades för assisten (oklart om den var med vilje) när Kudus dök upp i bortre delen av straffområdet och rullade in 3–2 bakom Kim Seung-Gyu.
Rytmerna från läktarhåll fortsatte långt efter slutsignal, elva nagelbitande tilläggsminuter senare. Segern var långt ifrån kassaskåpssäker, kritiserade målvakten Lawrence Ati-Zigi stod bland annat för en bra räddning mot slutet, men Ghana hänger i trots 2–3-förlusten mot Portugal i premiären.
Optimismen sjuder
Det är en fin blandning av gammalt och ungt som förbundskapten Addo har att jobba med detta mästerskap.
André Ayew föddes i Seclin, Frankrike, 1989 och Jordan i Marseille 1991. André gjorde VM-debut bredvid äldre brodern Ibrahim 2010, då när tonårige Iñaki Williams låg hemma i tv-soffan i Baskien och följde kvartsfinalen.
Ghana har inte alltid getts de bästa förutsättningarna av sitt eget förbund. De flesta minns nog spelarnas missnöje och hot om bojkott i samband med VM 2014. Men efter några turbulenta år sjuder optimismen igen i detta hopkok med anor av Frankrike, England, Spanien, men framför allt Väst-Afrika.