”Jag är inte trög – jag ser skillnaden”

Zećira Mušović om att vädra sina åsikter, de mörka perioderna – och att erfarenhet faktiskt spelar roll

Frida Fagerlund

ALBUFEIRA. Blott 23 år gammal har Zećira Mušović blivit en av landslagets starkaste röster.

Målvaktens kamp för en mer jämställd fotboll får stöd från pojkvännen och hockeyspelaren Alen Bibic.

– Jag ser vilken sjuk förståelse han har i dag jämfört med i början, säger Mušović.

Damallsvenskan sänds exklusivt på Sportbladet

Zećira Mušović har aldrig varit rädd för att uttrycka sina åsikter, om det så är på sociala medier eller i klubb- och landslag.

Målvakten kan däremot bli förvånad över att hennes ståndpunkter ibland ses som innovativa.

– Som när vissa grejer jag skriver på Twitter blir värsta grejen. Man tänker ”shit, är inte detta självklarheter?”. Det är helt sjukt att folk tycker jag är modig som vågar säga vad jag tycker när det bara är självklara grejer i min värld, säger Mušović.

– Jag har alltid varit den personen som säger till om jag tycker något är fel. Så var jag även i skolan, tyckte jag att läraren var orättvis mot mig eller mina kompisar sa jag till. Det har alltid varit högt i tak som gäller.

”Är ju inte trög”

Framför allt är det jämställdhetsfrågor som engagerar. Hur damfotbollen måste få bättre förutsättningar och mer respekt för att hänga med i utvecklingen.

– Nummer ett, jag ogillar att jämföra. Det går inte att jämföra. Har vi sämre ekonomi för att vi har mindre publik? Ja, det stämmer. Det köper jag helt och hållet. Men det behöver inte alltid handla om pengar, i många fall handlar det om att man ska få en ordentlig träningsplan eller sjukgymnast för att på sikt kunna utveckla sporten.

Mušović tystnar lite innan hon tillägger:

– Sen hoppas jag att man kan utveckla den ekonomiska biten också, generera mer publik. Jag är inte trög, jag ser ju skillnaderna. Att det inte går att jämföra på det sättet.

Hennes åsikter får mycket stöd hemifrån. Inför VM i Frankrike 2019 berättade pojkvännen och hockeyspelaren Alen Bibic för hockeysverige.se hur hans syn på hela debatten har förändrats.

– Innan jag träffade Zećira tänkte jag inte så mycket på det. Jag hade mycket i min skalle att alla måste förtjäna sin publik, intäkter och allt sådant. Det håller jag fortfarande fast vid, sa Bibic.

helskärm

– Men, jag har fått ett annat perspektiv på det när jag ser hur mycket tid hon lägger ner på fotbollen. Hon och hennes lagkamrater lägger ner minst lika mycket tid som herrarna gör.

”Han förstår mig precis”

Ett uttalande som uppskattades enormt, förklarar Mušović.

– Rent generellt betyder det jättemycket när en manlig elitidrottare uttalar sig på det sättet. Sen att det är just min pojkvän betyder väldigt mycket för mig, säger hon.

– Jag ser vilken sjuk förståelse han har i dag jämfört med i början. Det är en helt annan förståelse, han ser ju tiden jag lägger ner. Precis som dem. Han förstår mig precis och hur det är att vara elitidrottare, och även mig som person... Nu när han har lärt sig att kombinera de båda är han en extrem hjälp för mig.

Mušović är ordinarie i regerande mästaren FC Rosengård men tvåa bakom Hedvig Lindahl i landslaget. Även om 23-åringen på sikt vill konkurrera om förstaplatsen är det desto viktigare för henne att stötta vem som än står i målet. Häromdagen fick exempelvis Jennifer Falk, som också var med på VM-äventyret, debutera mot Danmark.

– Jag går in för varje träning och försöker göra mitt bästa. Sen har jag slutat tänka på att jag ska ha förväntningar på att spela. Det är en bra målvakt jag har framför mig och så länge hon håller den här nivån måste jag jobba otroligt hårt, säger Mušović och tillägger:

– Vi tre som målvakter har haft rätt många läger ihop nu. Vi vet hur vi ska hantera varandra och såg under VM hur viktigt det var. Det är en lättnad för mig att veta hur Hedvig fungerar och hur jag ska vara mot henne.

”Då var det riktigt tufft”

Att Zećira Mušović är både hårdhudad och avspänd innebär förstås inte att hon är immun mot känslan av att inte räcka till.

– Men jag har definitivt lärt mig att hantera det på ett helt annat sätt. Det är bara fotboll vi spelar. Jag hoppas att jag kan fortsätta utveckla den biten för den är väldigt, väldigt viktig, säger målvakten.

– Jag hade mycket svårare för det innan. Det var ofta jag gick runt och tänkte på vad tränaren och lagkamraterna tyckte. Att jag hade svikit dem. Är jag mindre värd, liksom? Det var tufft under vissa perioder.

Känner du att det blir lättare med åren?

– Det tror jag, erfarenhet. För några år sen när jag fick frågan om hur viktigt det är med erfarenhet tyckte jag att det var skitsnack. Att hallå, är jag bra på planen så låt mig spela! Men jag inser mer och mer att det är jäkligt viktigt.

Var det någon gång du tänkte ”äh, nu skiter jag i det här”?

– Absolut. Det var väl några år sen när det var... riktigt tufft. Riktigt trist. Man gjorde någon dålig match och det kändes som att allt gick emot en. Det gick dåligt utanför planen också, i skolan. Då kände jag liksom ”det här är inte kul”.

Zećira Mušović menar dock att hon är tacksam för motgångarna eftersom de har fått henne att se fotbollen som något roligt snarare än blodigt allvar.

– Hade man gett ett tips till ens 13-åriga jag så hade det varit ”ha kul!”. Har man inte det då funkar det inte. Det är då man börjar ifrågasätta sig själv som spelare och person. Då försvinner anledningen till varför man spelar fotboll, säger hon.

Men det är enklare sagt än gjort.

– Så jävla mycket enklare sagt än gjort, haha!