Bank: Bra vårstart för att vara AIK
BORÅS. De senaste femton åren har AIK spelat bra fotboll, dålig fotboll och knappt fotboll alls – men aldrig vunnit i Borås.
De har fortfarande inte hittat sin fotboll, men de bryr sig kanske inte så mycket.
För de har vunnit i Borås.
Borås är väldigt långt ifrån att vara så tråkigt som det sägs, det är bara AIK:are som haft väldigt svårt att trivas här.
Det handlar inte om regnet, stadsarkitekturen eller ens den kilia (fråga inte) dialekten.
Det är bara det att Gnaget inte vet hur man vinner här. Innan de reste ner den här gången hade det gått femton år och fjorton matcher sedan de åkte hem med tre poäng senast.
Efter den anemiska premiärinsatsen mot Häcken fick Rikard Norling göra både valda och påtvingade ändringar i sin startelva, men några stora skillnader blev det inte. På mittfältet gjorde han den enkla petningen (Johan Blomberg ut, det blir mindre rubriker av det), i backlinjen fick Jesper Nyholm starta medan Nils-Eric Johansson tog klivet upp som vingback. Och, tja, man kan säga mycket om Nisse, men ytterst få genetiker har forskat på hans eventuella familjeband till Jordi Alba.
Thern tillför en del
Passningsfotbollen var bättre än senast, Simon Thern tillför en del och med Stefan Ishizaki och Henok Goitom kunde de sy ihop en del fina trianglar. Men mest var det långsamt, igen, och Elfsborg trivdes ganska bra med att sjunka lågt i ett rigidrakt 4-4-2 och hugga på det som bjöds.
Och det bjöds.
Det bjöds på mycket från AIK, det bjöds på lika mycket av Elfsborg. Stundtals var det felvalsfestival på Borås Arena, med onödiga bolltapp, felpassningar och fina kontringslägen åt båda håll.
Som metod behärskade Elfsborg det lite bättre. Simon Lundevall var bäst på planen, Simon Olsson något mer distinkt än Kristoffer Olsson, men när de väl tagit sig fram var de lite för få där, och varken Alex Dyer eller Issam Jebali – som jag gillar – hade en bra kväll.
Elfsborg bottnade i sin modell, gjorde sitt mål på ett snabbt vänsteranfall där Lundevall väggade sig fram till ett inspel (tv-bilderna visade en minimal offside) och Per Frick styrde in ett Per Frick-mål.
Alldeles för omständigt
AIK har fortfarande svårt att vara det de vill vara. Det tidiga anfallsspelet är alldeles för omständligt, med tre backar som letar spelvägar och vingbackar som hade för dålig kvalité i sitt inläggsspel. Bosnienvärvningen Sulejman Krpic måste, efter två omgångar, undra om det inte är tänkt att han ska få röra bollen här i Sverige.
Mål gjorde AIK ändå.
1–0 kom efter en missade Jebali-passning och en ovanligt Knallelands-billig retur från Kevin Stuhr Ellegaard som gav Henok Goitom öppet mål. 2–1 direkt efter paus kom när Lundevall gav bort bollen och utmärkte Jesper Nyholm fullföljde hela vägen fram.
Och, ja, plötsligt var det rätt kul att vara AIK:are i Sjuhärad ändå. En stadig nerrest bortaklack vann läktarmatchen, och ute på planen kändes det i och för sig inte särskilt spetsigt framåt, men det kändes sannerligen inte farligt bakåt heller.
Gnaget gjorde saker rätt defensivt, krympte alla farliga ytor och stängde spelvägarna framåt för Elfsborg.
Vädrade ut ett femton år gammalt Borås-spöke
Magnus Haglund fick byta plan, skickade in Viktor Prodell och ner Jebali för att ha två riktiga referenspunkter på topp.
De blev lite bättre då, kanske mest beroende på att Jebali trivdes mer med att få lite tid på sig med bollen. Men det gav mest inlägg som ett samlat AIK-försvar kunde jobba bort.
De vädrade ut ett femton år gammalt Borås-spöke, de har fyra poäng efter två matcher, och det är en bra vårstart för att vara AIK. Men det gjorde de i en match där spelarna hade svårt att övertyga, och där spelsystemet fortfarande tuffar på i ettans växel.
Vi får vänta med att utvärdera om det är en styrka eller en svaghet, just nu kan Gnaget fira att ha vunnit en av årets tuffaste bortamatcher utan att ha hittat vare sig fart eller spets i sitt spel.
Just nu firar AIK-klacken under en måne som är ungefär som många av dem känner sig; både full och vacker.
Elfsborg får väl trösta sig med att ha en 5–1-premiär i ryggen. Och att Borås inte är så tråkigt ändå.