Ronnie Hellström: ”Jag fick fri öl och en bar hemma i källaren...”
Publicerad 2017-09-25
I sin färska självbiografi berättar Ronnie Hellström, 68, om hur han blev världens bäste fotbollsmålvakt.
Men också om en idrottstid när alkoholen flödade och var ett naturligt inslag.
Ett tyskt bryggeri levererade fri öl och byggde en bar hemma i Hellströms källare under tiden i Kaiserslautern.
– Det hade aldrig funkat i Sverige, säger han.
I samband med Bokmässan i Göteborg i slutet av veckan släpps den tidigare landslagsmålvakten Ronnie Hellströms självbiografi ”Ronnie – bäst i världen” skriven av Hellström tillsammans med journalisten Tore S Börjesson.
I boken berättar Hellström om sin fotbollsresa från mitten av 1960-talet i Hammarby till avslutningen av elitkarriären 1988 i Gif Sundsvall.
Däremellan fick Hellström legendarstatus under tio år i tyska Kaiserslautern och blev två gånger utsedd till världens bäste målvakt, uttagen i världslaget vid VM 1974 och 1978.
Från amatörer till proffs
Det är också en berättelse i en brytningstid där spelarna gick från oavlönade amatörer till välavlönade och mer kritiskt bevakade proffsspelare.
Hellström beskriver interiören när han som ung målvakt tog plats i Hammarby i slutet av 1960-talet.
– Ingen jävel kunde komma dragande med argument som att vi skulle ”göra rätt för lönen” – för vi hade i princip ingen lön. Därför krökade vissa lite extra också. Det var inga konstigheter, det var fullt accepterat och ett stadigt inslag att de äldre spelarna korkade upp en kvarting längst bak i bussen efter matcherna. Nacka hörde till dem. Grabbarna unnade sig en grogg.
– Jag menar, det var inget specifikt för Hammarby, det var likadant i alla andra lag, och det var aldrig fråga om nåt supande. Det sågs som helt okej under de förhållanden som rådde, det var relativt sett mera på lek och mindre på allvar då, herregud, om nåt sådant hände i dag, jag kan se jätterubrikerna framför mig…säger Hellström i boken.
När den svenske storstjärnan kom till Kaiserslautern fortsatte alkoholen att vara en naturlig del av fotbollstillvaron.
Vin döpt efter Ronnie
Hellströms framgångar gjorde att han fick ett vin döpt efter sig och tyska ölfabrikanter stod i kö för att använda honom som affischnamn. Världsmålvakten blev reklampelare för Bayerische Brauerei i Kaiserslautern.
”Det resulterade i att bryggeriet byggde en bar i hans källare med tappanläggning, golv i mosaik och i princip var det som att Ronnie hade Bajen-krogen Kvarnen i sin egen källare" beskrivs det i boken.
– De ringde mig när det började närma sig helg och frågade: ”Herr Hellström, was brauchen Sie?” Och då kunde jag svara att ett 50-litersfat med weissbier och åtta liter mörk öl, altbieer, det är jävligt gott, inte skulle sitta helt fel, plus två lådor Fanta och två lådor Coca-Cola till ungarna. Och sen var de där samma dag och bara levererade, säger han.
Det var dock inte bara spelarna på den tiden som tittade djupt i glasen emellanåt.
Dåtidens sportjournalister var värre.
”Han (Ronnie) fick lära sig hur en svensk sportjournalist som går på antabus men ändå fortsätter att dricka sprit ser ut: huvudet svullnar och huden får en brinnande röd färg.”
Hellströms egen idol var den 20 år äldre ryske målvaktslegendaren Lev Jasjin som svensken ställdes mot för första gången i en träningsmatch 1970.
Hellström klarade sig
– Jag träffade Lev Jasjin två gånger till efter det, dels på en båtmässa i Tyskland, dels när han var lagledare för Sovjets veteranlag som var i Ungern och spelade. Jag var där samtidigt med Kaiserslautern. Han drabbades inte så långt därefter av tromboflebit (blodpropp i en ytlig ven direkt under hudytan i kombination med inflammation i venen) och fick amputera ena benet. Tromboflebit kan orsakas av att man är för glad i alkohol och det söps ju som fan på den tiden. Det är inget att sticka under stol med, säger Hellström.
– Dricksglas med vodka, inga problem, jag såg det ju själv varje gång jag var i Ryssland. Men det var magcancern som tog honom till slut.
Sveriges bäste fotbollsmålvakt genom tiderna föll dock aldrig i alkoholfällan, inte heller efter att karriären avslutats och strålkastarna slocknat.
”Det finns gott om exempel också på fotbollsspelare som haft problem efter karriären. Kanske beroende på känslan som uppstått när den stjärna man varit slocknat. Ens identitet har varit så hårt kopplad till fotbollen och vem är man efteråt, när man inte längre är en fotbollsspelare utan en vanlig dödlig? Var ska man då hitta kickarna man fick inför fullsatta läktare?”
– Jag hann aldrig få några abstinensbesvär. I princip samma dag som jag kom hem ringde Bengt Bedrup och värvade mig till TV-laget. Det är faktiskt det lag jag spelat längst i – 18 år. Det var folkfester vart vi än kom, säger Ronnie Hellström i boken.