Rosengård anno 2024 är något vi aldrig mer kommer få se
MALMÖ. Från det sämsta vi sett Rosengård till det bästa någonsin.
22 raka segrar, 89 gjorda mål, 6 insläppta – det är en sifferrad svår att ta in.
Grattis till SM-guldet, nu återstår det bara att se om det blir en perfekt säsong.
Det var visserligen lite avvaktande inledningsvis. Ett Kristianstad som tryckte på medan de sista solstrålarna sänkte sig över Malmö IP, men sen rasslade maskinen i gång. De la inte i högsta växeln men de började mala på. Lugnt och tryggt.
För är det något årets upplaga av FC Rosengård utstrålar anno 2024 så är det trygghet.
Det spelar till exempel ingen roll om det är Ria Öling, Anni Hartikainen, Emilia Larsson eller som i dag Jessica Wik som spelar på högerkanten. Alla i den här truppen vet exakt vad som krävs på vilken position, den grundtryggheten är ryggraden i det här laget.
Hjärtat det är Caroline Seger.
Lagkaptenen med nummer 17 har gjort en av sina bästa säsonger på länge. Sen hälskadan EM 2022 har hon kämpat för att ta sig tillbaka. Det kändes som att varje framsteg följdes av ett hårt bakslag. Veteranen, vår meste landslagsspelare, har alltid utmärkt sig med sin spelförståelse. Men de senaste två säsongerna har kroppen inte kunnat göra huvudet rättvisa. Det var många som tvivlade, som undrade om karriären var över. De har hon tystat i år.
Vad är förklaringen bakom Rosengårds succé?
Men det är inte så enkelt att en skadefri Caroline Seger är det som gör att Rosengård dominerar i år. Inte heller att hon har fått en framtida världsstjärna vid sin sida i japanska tonåringen Momoko Tanikawa. De har inte värvat ihop en ny trupp, förutom Tanikawa har de bara plockat in Anni Hartikainen.
Så vad är då förklaringen bakom Rosengårds succé? Enkelt förklarat: fjolårets fiasko. Käftsmällen som en sjunde plats och inte bara ett missat guld utan en missad europaplats kändes hos mesta mästarinnorna.
Det stormade runt FC Rosengård i fjol. De var inte alls i balans när de klev in i serien och efter bara några omgångar fick Renée Slegers lämna posten som huvudtränare. Joel Kjetselberg fick ta över och började direkt att jobba med gruppen, inte bara på plan utan vid sidan om. Hans och ledarstabens betydelse har varit enorm.
Det gav resultat. 38 sekunder in i matchen mot Vittsjö gjorde Karin Lundin mål och 13 matcher utan förlust radades upp. Rosengård utmanade om europaplatserna. Luften gick dock ur lite efter förlusten borta mot Piteå efter VM-uppehållet. Utåt sett var snacket att de fokuserade på Champions League och det kanske de gjorde, men samtidigt så började arbetet med det som är en rekordsäsong. Det har inget med någon fotbollschef som rekryterades i januari att göra.
Alla de jag pratat med vittnar om hur Rosengård började rannsaka sig själva redan då. De knöt näven och blickade framåt.
Resultaten började synas i cupen. Emma Janssons 4-4 mål i slutsekunderna borta mot Linköping kan ha varit ett av de viktigaste den här säsongen. Den förlösande glädjen, det kvittot på att det de höll på med var på rätt väg, borde ha skickat varningssignaler till alla.
Ändå verkar motståndarna ha underskattat Rosengård när säsongen drog i gång.
Visst förlorade de semifinalen borta mot Piteå sen, men de första 20 minuterna var bländande. De borde ha kunnat stänga den matchen tidigare, men kanske var det bra att de förlorade den.
Kan sätta ett oslagbart rekord
En missad final och ett missat europakval innebar nämligen att Rosengård sen den 15 april har kunnat fokusera helt och fullt på damallsvenskan.
Och som de har gjort det. De har raderat ut rekord efter rekord som stått sig sen Umeås storhetstid i början på 2000-talet, då när de inte bara var bäst i Sverige utan även bäst i Europa.
Rosengård har öst in mål. Just nu är de uppe på 89 och med fyra matcher kvar kan de mycket väl nå det magiska hundrastrecket, kanske till och med Umeås rekordnotering på 106 från 2005.
De har knappt släppt in några. Blott sex gånger har Eartha Cummings fått plocka ur bollen ur egen kasse. Skotskan har dessutom hållit nollan längre än någon annan i damallsvenskans historia.
I kväll slog de dessutom ett rekord till. Aldrig tidigare har ett lag vunnit 22 matcher i damallsvenskan. Rosengård gör det dessutom i rad.
De kommer däremot definitivt inte ha någon som når upp till Hanna Ljungbergs 39 gjorda på en säsong. För är det något som fortfarande lever så är det kampen om skytteligatiteln. Olivia Holdt och Momoko Tanikawa leder den just nu på 13 var. Där bakom flåsar Mai Kadowaki och Rebecca Knaak på 11. För att inte tala om en stekhet Cathinka Tandberg i Hammarby som är sugen på att försvara den där titeln.
Ta in att det är en mittback med i den offensiva ekvationen.
SM-guldet är klart. Det återstår fyra matcher. Kan de rentav göra en perfekt säsong? Kan de vinna alla 26 matcherna och sätta ett oslagbart rekord?
Jag skulle inte bli förvånad, för det är bara att lyfta på den imaginära guldhatten.
Det vi får se från Rosengård anno 2024 är något vi aldrig mer kommer få se.