Bank: En möjlighet att välta världen över ända
På alla hjärtans dag: Malmö FF mot Chelsea Football Club.
Håll i era hjärtan.
Det finns inte en hjärna som ger MFF en chans här.
Man får det man betalar för?
Det är liksom själva grundkursen i fotbollekonomi, att det inte finns något säkrare sätt att förutspå utfallet över tid än genom att se vad en klubb betalar för, hur mycket de lägger på sin personal. Vi kan väl börja där, innan vi grottar ner oss i belåtna hummanden över att vi ska få se Fouad Bachirou valsa runt med N’Golo Kanté, Rasmus Bengtsson stångas med Olivier Giroud och Andreas Vindheim stå en mot en med Eden Hazard. Eller så.
Enligt de senaste tillgängliga uppgifterna betalade Chelsea ut ungefär 2,7 miljarder i löner i fjol. Den allsvenska jätten Malmö FF har skurit i sina personalkostnader och landat på ungefär en tjugondel. Snittlönen i allsvenskan ligger numer en liten bit över rekordnivån 100 000 kronor i månaden, medan det nyligen avslöjades att snittet i Premier League är runt 600 000 kronor. I veckan.
Händer att jättar faller
Skicka ut två plånböcker på Stadion i februari så kommer ni att få se hjärtan brista.
Ställ laguppställningarna bredvid varandra så kommer ni att stänga av tv:n efter en kvart.
Men om vi inte gett upp fotbollen som sport alldeles så är det ju för att det fortfarande finns en plats – allt mindre, men ändå – för alternativa slut. Det händer att jättar faller. Det är möjligt att Chelsea har en dålig dag, att jul- och nyårshelgernas maniska matchprogram orsakar skador och slitna ben, eller att underskattning får övermakten att glömma vad det var som gjorde dem till övermakt. Och det finns ju absolut inget att förlora här, det enda valet står mellan att göra vad alla förväntar sig och att lyckas med det ingen kan drömma om.
Malmö FF har de senaste åren vant sig vid den schizofrena tillvaro det innebär att vara vardagsfavorit hemma i allsvenskan för att vara hungrig underhund så fort som de europeiska elljusen tänds. De har åkt till Santiago Bernabeu och sjunkit med man och allt, de har gjort bra halvlekar mot Atlético Madrid och Juventus. Nu är de för första gången i modern tid i ett slutspel, och ställs alltså mot Chelsea FC.
Har jäklats med Abramovitj
Å ena sidan: Tack för kaffet.
Å andra sidan: Tack för en möjlighet att välta världen över ända.
Minns de där sagolika minuterna när ett uträknat Östersund planterade osäkerhet på Emirates och visade att fotboll trots allt fortfarande är en sport där de små får plats på samma spelplan som de största. Och för all del – minns att Uwe Rösler har jäklats med Roman Abramovitjs Chelsea förut.
För fem år sedan skickade han ut League One-gänget Brentford FC för att möta regerande Champions League-mästarna Chelsea i FA-cupen, och var bara ett par minuter ifrån att skicka ut dem i turneringen. Fernando Torres kvitterade till 2–2, Chelsea krossade hem omspelet med 4–0. Men det levde.
Sex år senare?
En kaotisk MFF-säsong har kommit och gått, och det känns väl som att Malmö ironiskt nog kommit ut lite starkare på andra sidan. Rösler-väldet har stabiliserat dem, ute i Europa har de visat vad erfarenhet är värt, Marcus Antonsson har breddat redskapsbanken med sin snabbhet och sitt arbete, Anders Christiansen är tillbaka med sina mjuka fötter, Fouad Bachirou samlar upp bollar på alla nivåer, och så länge som Rasmus Bengtsson är hel har de en backlinje som står upp.
Räcker det mot Chelsea? Det finns inte en hjärna i fotbolls-Europa som tror det.
Men den 14 februari ska det spelas fotboll på planen. På alla hjärtans dag. Bring it on.