Även vårt fel att de lär lämna PL
Uppdaterad 2016-03-03 | Publicerad 2016-03-02
Sjögren: Vi har ett ansvar för Premier Leagues utveckling
Vad återstår när man slitit upp rötterna och dragit ut hjärtat?
Då står Europas mäktigaste klubbar på kö för att få sälja sina organ.
Men innan vi argt pekar finger bör vi också utvärdera vårt eget ansvar i utvecklingen av den moderna fotbollen.
The Sun presenterar på onsdagen betydande men inte på något sätt oväntade uppgifter. Englands ”Big five” har träffat amerikanska fastighetsmagnaten Stephen Ross för att intensifiera planerna på en ny utbrytarliga med Europas marknadsmässigt allra starkaste klubbar. För de som inte tror på The Sun (vi är många) så har de även bildbevis för att backa upp sina påståenden.
Ingen ägare från England
Några av Englands allra heligaste klubbar är alltså beredda att vända hela sin historia, sina lokala områden, sitt land och sina fans ryggen. Men nu ska vi inte låtsas att vi är särskilt förvånade. Den som inte sett den här utvecklingen komma är antingen naiv i närmast religiös omfattning eller helt enkelt blind.
De engelska toppklubbarna har under en längre tid slitit upp rot efter rot i sitt näringssystem. Det är egentligen bara titta på vilka representanter klubbarna skickade till det potentiellt revolutionerande mötet med miljardären Ross.
Manchester City representerades av spanjoren Ferran Soriano, Chelsea av amerikanen Bruce Buck, Arsenal av Sydafrikafödde Ivan Gazidis, Liverpool av engelske affärsmannen Ian Ayre som byggde sin karriär i Asien och Manchester Uniteds amerikanska ägare av engelsmannen Ed Woodward. Samtidigt har ingen av klubbarna längre någon engelsk ägare.
Så varför skulle ägare från USA, Ryssland eller Förenade Arabemiraten bry sig om den engelska fotbollens historia? För fansen? Knappast. De här klubbarna behöver faktiskt inte sina fans längre. Inte till de syften de numera har med sin verksamhet.
Har hellre turister på läktaren
Det kan låta hårt, och det smärtar i hjärtat att sätta ord på det, men Premier Leagues toppklubbar har vuxit ifrån sina lokala supportrar. De har själva tvingat ut dem med högre och högre biljettpriser och det är ingen hemlighet att stämningen på de engelska arenorna numera till stor del är död. Men innan vi pekar fingret mot de ondskefulla och pengagiriga ägarna så bör vi också se vårt eget ansvar i det hela.
Hur har de kunnat höja biljettpriserna så massivt att de riktiga fansen inte längre har råd att gå? Skälet är att för varje lokal supporter som fallit bort så har det stått en intresserad affärsman eller ännu oftare en glad turist redo att ta över hans biljett för det dubbla priset.
I november kunde vi läsa att 800 000 turister besökte Premier League-matcher förra säsongen. 121 00 av dem kom från Nordirland som var etta på listan men också hela 93 000 från tvåan Norge och 58 000 från trean Sverige. Det är kanske något vi helst vill blunda för men de nordiska länderna har absolut varit en anledning till att klubbarna kunnat ta ut mer och mer från sina besökare.
Faktum är också att turisterna är mer attraktiva besökare för klubbarna är lokalinvånarna. De bidrar visserligen inte så mycket till stämningen men det har visat sig att även knäpptysta arenor fylls vecka efter vecka. Då är det mer lukrativt att lyfta in nya åskådare från utlandet då de samtidigt också spenderar en halv förmögenhet i souvenirshopen under sitt årliga besök i landet.
Mer talar för än emot
När inte de lokala fansen längre finns kvar för att värna om sin historia så är också alla beskyddare av de värden klubbarna en gång byggdes på borta. Då återstår bara utländska investerares, utländska åskådares och utländska spelarens jakt på framgång (och pengar). Då är en plats i Champions Leagues gruppspel mer värd än en FA-cupseger.
Och varför ska klubbarna då stanna kvar i England och spela osexiga matcher mot West Bromwich när de kan resa till Spanien och möta FC Barcelona, till Tyskland och spela mot Bayern München eller till Turkiet och möta Galatasaray på en kokande arena inför potentiellt hundratals miljoner tv-tittare? Eller varför inte packa ihop båda lagen i två flygplan och resa till Asien för att avgöra det hela inför en helt ny törstande och finansiellt stark publik. Detta samtidigt som supportrar över hela världen står i svindyra matchtröjor och sjunger utdöende ramsor i sina vardagsrum.
Varför ska klubbarna då ens orka ställa upp med en vettig elva i en FA-cup ingen längre i praktiken bryr sig om innan turneringen nått Wembley? Varför ska de då spela i en liga som gör att de riskerar att missa det som egentligen kommit att betyda mest: Champions League?
Det går inte längre att blunda för att mer talar för en europeisk superliga än som talar emot det, även om det återstår det att se om den ersätter Premier League eller Champions League, och Sverige har absolut ett ansvar i att det kan komma att ske. Vi kanske inte gillar det men det är sanningen.