Rosengård i Europa tillhör historien
MALMÖ. I ilsket röda siffror lyser 0–6 på ett mörkt och iskallt Malmö IP.
Det är december 2023 och tiden då Rosengård kunde utmana de bästa i Europa tillhör historien.
Frågan är hur länge de orkar utmana ens på hemmaplan.
2023 är ett år Rosengård helst vill glömma. Mesta mästarna var smärtsamt bleka i damallsvenskan. De försökte intala sig att Champions League-gruppspelet kunde bli en nystart, att 2024 kunde få smygstarta.
Så blev det inte.
Istället kom förlust efter förlust, skada efter skada.
Mot Barcelona satt Caroline Seger, Mai Kadowaki och Olivia Holdt på läktaren. Inte ens alla spelare på bänken var hela.
Det är inte vad ett lag som Rosengård behöver när världens bästa står på andra sidan.
Gjorde vad de kunde
Joel Kjetselberg lappade och lagade. Ria Öling fick äntligen spela där hon är som bäst, på det centrala mittfältet. Olivia Schough fick löpa i en roll hon inte känner sig lika bekväm i. Den som nia.
Känslan var ändå att de stod upp bra, framförallt första 35. Att de gjorde vad de kunde och skapade chanser på sina omställningar.
Då smärtar det att ett självmål har gjort att Barcelona leder och att siffrorna på lyckade passningar där och då var 65 för Rosengård, 284 för Barcelona.
Gästerna behövde inte ens briljera för att det till slut skulle rinna iväg.
De blixtrade till stundtals men i ärlighetens namn var de ganska långtifrån det där fartfyllda, explosiva och tekniskt överlägsna laget som vi såg vända finalen mot Wolfsburg i våras.
Marginalerna mot sig
Visst visade Bonmati prov på sin magiska touch, Walsh sin fantastiska blick för spelet och Paralluelo sin snabbhet och fysik. Men de behövde aldrig lägga i högsta växeln.
Om Rosengård skulle ha haft något att säga till om hade de behövt förvalta de chanser de ändå skapade på omställningar. De har inte råd med en dålig mottagning eller en slarvigt slagen passning.
Känslan var som sagt att Rosengård gjorde det bra, de gjorde vad de kunde.
Spelarna själva var relativt nöjda efter, rentav stolta över sin insats. Samtidigt lyser 0–6 i ilsket rött på tavlan. Det säger allt.
Önskar sig en nummer nio
Rosengård är i behov av en renovering. En nystart.
Sportchef Therese Sjögran lär önska sig en riktig nummer nio i julklapp. Det är något Rosengård har saknat i flera år. Frågan är bara hur långt det räcker?
Det faktum att Rosengård har tvingats pussla ihop en elva mest hela säsongen oroar. Ett skånskt lapptäcke kanske håller mot bottenlagen i damallsvenskan, men de behöver inte spela Champions League för att bli synade i sömmarna längre.
Det fanns en tid då Rosengård var ett av Europas bästa lag. Den tiden är förbi. Frågan är om tiden då de var ett av Sveriges bästa lag också har runnit ut. Hur länge är de ens bäst i stan?
För hur många smällar klarar ett lag som är vana att vinna allt?