Alfelt: Malmö ett ofärdigt lagbygge
MALMÖ. Magnus Pehrsson byggde om hela laget men MFF spelade upp det bästa av sin mästarfotboll och utklassade Sirius. Man spelade ut den pigga nykomlingen och avgjorde toppmötet två gånger om.
Sen skänkte man bort sin solklara seger.
Gör det MFF till ett dåligt lag? Absolut inte. Gör det MFF till ett icke färdigt lagbygge? Absolut.
MFF-tränaren Pehrsson har ett med allsvenska mått fantastiskt spelarmaterial att leka med. Han har haft i princip alla möjligheter en tränare här hemma kan ha för att skapa ett vinnarlag och fortfarande kan MFF ta en rekordledning när halva allsvenskan är spelad, men något stämmer inte när poäng tappas som mot Sirius.
– Två totalt bortslängda poäng av oss. Viljan att vinna måste vara större än att underhålla. På något sätt måste man må lite illa av det här för vår del. Sen måste man dra lärdom av det som skedde, vilket var osannolikt dåligt egentligen, sa Pehrsson på presskonferensen.
Kingsley Sarfo som borde ha avgjort matchen med sitt 3–1-mål gav sina gamla lagkamrater häng med en bakåtpassning modell svår lobb som var direkt dum.
Kunde låtit tiden gå
Erdal Rakip hade hur många chanser som helst att spela ut mot kanten för att låta tiden gå under kontrollerade former men försökte göra det snyggt på egen hand och tappade boll så att Sirius snabbt kunde kontra och få hörnan som Philip Haglund nickade in kvitteringen 3–3 på.
Två avgörande individuella misstag sprungna ur vad som annars kan kallas för ett kollektivt övermod. Inget fel i att försöka underhålla publiken med snygg offensiv, men då får man likt de absolut största lagen i branschen vara jäkligt säker på att man behärskar att bjuda på grannlåten.
– När vi har 3–1 tycker jag att vi måste tänka lite mer balanserande. Går vi iväg måste man kunna ta maxlöp hem sen. Orkar man inte det får man stanna hemma, sa Oscar Lewicki när jag frågade honom om mentaliteten mot slutet.
Att MFF skulle missa att ta hem allsvenskan tror jag inte på. Poängtappet mot Sirius är ingen direkt väckarklocka men däremot en för Malmös yngre spelare välkommen påminnelse om att vara bäst i första hand handlar om att göra ett konsekvent jobb.
Malmö startade med fem nya spelare jämfört med onsdagens Champions Leaguekval mot Vardar och hade bara fyra spelare i samma positioner som startelvan då. Johan Wiland i mål, Lasse Nielsen, Oscar Lewicki (och egentligen inte ens han eftersom han blev mer offensiv när avstängde Anders Christiansen inte fanns på planen) samt Jo Inge Berget på topp.
Bästa fotbollen för året
Ändå spelade MFF upp sin bästa fotboll för året. Det gick fort framåt och när man tappade boll blev pressen intensiv och förödande för Sirius. Jo Inge Berget for fram som när han var som bäst på topp i Champions League och jagade livet ur motståndarna. Hans 1–0-nick var perfekt, 2–0-målet ett sånt avslut han skulle fått till på chanserna mot Vardar.
Yotun var kanske bättre än någonsin i sin gamla position som vänsterback. Andreas Vindheim stack iväg och skapade mycket framåt på högerbacken. Rasmus Bengtsson kom tillbaka som mittback och var perfekt så länge han var på planen. Lewicki tog Christiansens spelmotorroll, Mattias Svanberg var så nära och Kingsley Sarfo bjöd på en del tekniska godbitar.
Malmö gjorde så mycket så himla bra men kastade bort alltihop.
– Vi får kanalisera den besvikelse vi känner och omvandla till revanschlust, sa Oscar Lewicki inför returen mot Vardar.
Det fanns mycket bra att ta med sig men ännu mer att lära av under minuterna när MFF visade att man inte är ett lag utan brister.
Sirius var utspelat men ändå aldrig uppgivet. När man fick tag på bollen tjongade man aldrig. Tvärtom försökte man spela sig ur situationer med bollkontroll även när det blev chansartat vilket är positivt innan det blir samma effekt som för MFF:s övermod.