Ge oss vind i ryggen
Kvällens test mot Estland ska ge svar – och framför allt djup bredvid Zlatan
Estland ska vara ett lätt land, men på väg mot allvaret finns fortfarande frågor.
Viktigaste valet före kvalet? Någon måste ge djup åt det här lagets enda spets.
En sommar senare är vi tillbaka i Solna. Gräsmattan på Friends Arena ser ut som en satirteckning, Zlatan Ibrahimovic har ont i halsen och på andra sidan står ett Magnus Pehrsson-lett Estland som spelade 1–1 mot Gibraltar för tre månader sedan.
Om det här är en träningsmatch så är det med betoning på träningen, snarare än matchen. Sverige spelar mot Estland i skuggan av en tontung kvalpremiär i Wien. Vill de ta ett steg mot nästa mästerskap borde de ta ett steg tillbaka och titta lite på vad som hände i förra mästerskapet.
Häromveckan samlades Tysklands drygt tusen tränare med a-licens eller högre för att hålla en flerdagars kongress i Mannheim. De pratade trender och tendenser, forskning och fotboll, och ägnade glatt en hel del tid åt att genomlysa vad som egentligen hände när Tyskland vann VM.
– Vi ska lära oss av de bästa, förklarade Frank Wormuth, förbundets tekniska chefsideolog.
Kan inte påverka tekniken
Tyskland vann VM-finalen tack vare en falsk liten nia – Götze – som skickade in ett guldmål, men det var inte den trenden som man tyckte var den tyngsta.
I stället pratade Wormuth, underhållande och retoriskt briljant, om hur viktigt det var med en powerforward som gav djup och utrymme för resten av det offensiva spelet; Klose, Benzema, Higuaín-typerna.
I går frågade jag Erik Hamrén om hans bestående VM-intryck. Han pratade om flexibiliteten i spelsystem och om hur moderna spelare kombinerar dunderfysik med blixtrande teknik.
Hamrén kommer nog inte att kunna påverka sina spelares fysik eller teknik nämnvärt innan kvalet börjar.
Men den tyska tanken måste han förhålla sig till.
Sverige kommer att gå in i det här kvalet med en variant på 4-5-1, och folk som kallar spelsystem för ”lek med siffror” blandar ihop det med sudoku. Däremot är det så klart avgörande hur de tolkas och utförs. Sverige spelade 4-3-1-2 mot Danmark och fick det att se förstockat suicidalt ut, de gjorde om det mot Belgien och fick det att se funktionellt ut.
Mot Estland?
Kapten Hamrén pratade om 4-3-3 i går, och det är förstås så det kommer att se ut mot ett svagt och stukat motstånd. Sverige måste visa för alla och sig själva att de faktiskt kan vinna fotbollsmatcher igen – a-landslaget har inte gjort det på elva månader – men jag tror inte att de kommer att kunna bevisa särskilt mycket mer just i dag.
Planen: Täta centrala mittfältet
Men om vi inte får några svar så kan vi i alla fall kräva att de visar att de ställt sig själva rätt sorts frågor.
Lagen som överpresterade i VM spelade samtliga med hårt arbetande anfallare. Sveriges ende superstjärna har allt, utom just den sortens frenetiska laglöpande.
Alltså måste någon göra det åt honom. Inte i dag, men mot bättre motstånd. Någon måste ta de där hotande djupledslöpningarna som öppnar upp ett utrymme där Ibrahimovic kan möta boll och hitta på saker, och på just det området ser Sverige svagare ut än på länge.
Marcus Berg har de egenskaperna, men är skadad. Johan Elmander har dem, men har osäker form. Markus Rosenberg är inte med.
Tobias Hysén? Nabil Bahoui? Vi får se, just i kväll lär den där bakytan vara stängd.
Hamréns tanke med systembytet är att täta det centrala mittfältet (mot bättre lag) utan att tappa offensiva hot.
Får vi ett par individuella prestationer som står ut ska vi vara nöjda, får vi ett inner-mittfält som passningsspelar utan att tappa boll i fel situationer har vi något att bygga vidare, får vi en klar seger och en nykomling eller två som lyckas kan vi åka till Wien med entusiasm och lite vind i ryggen.
Gud ska veta att det här laget behöver det.
De behöver en Albin Ekdal som lyckas i ett system som passar honom perfekt, och de behöver spelare som löper fram fart framför fötterna på Zlatan Ibrahimovic.
Fint att få annat att tänka på
I går satt vi på Friends Arena och såg ett lag som förlorat sex raka a-matcher träna på en åker till fotbollsplan där till och med raka linjer såg sneda ut, med en lagkapten som hade ont i halsen och en förbundskapten som ägnat sommaren åt mediala baklängesmål.
I kväll är det match. I morgon vore det fint om vi fick något annat att tänka på.
Det vore ingen vändning. Men det vore i alla fall en början.