Skit i VAR – men gärna målkamera
Bohman: Ingen frisk människa kan vilja vara utan
Per Bohmans fem punkter från Hammarby-IFK Norrköping på Tele2 Arena.
1. De har inte klarat av pressen
För första gången på mycket länge väntade sig alla att Hammarby skulle slåss om guldet. Det oket mäktade vare sig den sportsliga ledningen, tränarna eller spelarna med att bära. Redan ett par omgångar in i seriespelet blev det stressat, nervöst och uppjagat när resultaten inte motsvarade förväntningarna. Bajen är en storklubb på väldigt många sätt, men de var inte vana vid eller trygga med den sportsliga pressen som ligger på en uttalad guldkandidat.
2. Skit i VAR – men gärna målkamera
Nu är säsongen död för Hammarbys del. Pressen obefintlig. Inte konstigt att ett helt ångestfritt hemmalag såg oemotståndliga ut i den första halvleken mot IFK Norrköping. Bajen var riktigt bra, i princip dominanta, före paus.
Gustav Luwigson, Alexander Kacaniklic. Richard Magyar och Jeppe Andersen kunde alla ha gett Hammarby ledningen. Sedan köttade Paulinho in 1-0 i samband med en tilltrasslad hörna. Den såg verkligen, verkligen ut att vara inne. Henrik Castegren hade placerat sig in bit in i eget mål och möjligen, möjligen fanns någon centimeter kvar av bollen på mållinjen när mittbacken rensade undan. Mohammed Al-Hakim och hans domarteam skakade på huvudet åt Hammarby-spelarna: inget mål.
Min linje är följande: skit i VAR, men målkameror kan ingen frisk människa vilja vara utan.
3. Alla älskar Christoffer Nyman
Christoffer Nyman är hela Norrköpings mest älskade människa. Det är lätt att förstå varför. Det är välgörande att vecka ut och vecka in få följa en kommande skytteligavinnare (Selmani är avstängd och jag tror inte att Ogbu eller Kiese Thelin kommer ifatt) som helt saknar det vi annars förknippar med målskyttar: egoismen, självförhärligandet och odlandet av den egna, individualistiska stjärnkulten.
Det här är bara en vanlig, rätt lågmäld kille som råkar springa mest och bäst av alla anfallare i hela serien. Det finns nog ingen fotbollsintresserad i hela Sverige som inte unnar den rakt igenom hederlige Nyman att vinna skytteligan.
17:e målet för säsongen var helt enligt den nymanska skolboken: genomklok löpning, utsökt stickare från Sead Haksabanovic och en helt självklar chipp från Nyman.
4. Bajens stora problem den här säsongen
Andra halvleken?
Löjligt svängig historia som den här typen av normöverskridande säsongsavslutande matcher ofta urartar i. Det är svårt att ta in att det bara gjordes ett enda mål efter den nästan obscena mängd chanser som vaskades fram av båda lagen.
Försvarsspelet är Bajens avgörande akilleshäl, men ett nästan lika stort problem den här säsongen har varit den impotens och ineffektivitet som plågat laget hela året. Känslan är att Hammarby behövt 5-10 heta lägen för att göra ett mål. När en toppmålvakt som Isak Pettersson vaktar motståndarmålet räckte inte ens 20–25 chanser för att få in bolljäveln. En fin insats, absolut, men Ingen blir fet och nöjd på fina prestationer. För det är Peking, som inte övertygade, som alltjämt har chans på Europaplats.
5. Förtroendet är naggat, men Billborn förtjänar ett år till
Efter att halkat efter i guldstriden var det minsta man kunde begära av Jens Gustafsson och Stefan Billborn att de skulle ordna en Europaplats för sina respektive klubbar. Gustafssons Norrköping har chansen och han kan fortfarande kvittera ett godkänt betyg, men det kan däremot inte Billborn. 2020 är ett personligt misslyckande för honom.
Mitt tålamod med Stefan Billborn är dock stort. 48-åringen presterade så starkt med Hammarby sina två första säsonger att han måste kunna få ha ett svagare mellanår utan att förtroendekapitalet helt urholkas. Billborns rykte är förstås kantstött. När offensiven inte har varit tillräckligt överlägsen för att kompensera det alltjämt svaga försvarsspelet har tränaren inte lyckats balansera laget utifrån den nya verkligheten. Med det sagt, Billborn förtjänar att få träna Hammarby även nästa säsong.