Janne Andersson: ”Ska vi riskera livet?”
Kvällen som skakade Blågult: ”Min ’rekordlandskamp’ är helt väck nu”
Publicerad 2023-10-18
Två supportrar mördades i terrordådet för att de var svenskar.
Nu tvekar förbundskapten Janne Andersson på om Blågult kan bära landslagskläderna utanför arenorna.
– Det känns inte som att vi kan göra det. Ska vi riskera livet? säger förbundskaptenen till Sportbladet.
Det var en skrämmande, overklig kväll för landslaget i Bryssel. Samtidigt vill Janne Andersson noga poängtera en sak.
– Det är inte vi som ska beklaga oss. Det var människor, svenska supportrar, som dog. Det är det hemska. Vi var säkra inne på arenan och fick en stor poliseskort därifrån. Men vi kände en enorm oro för alla andra svenskar i Bryssel. Så på det sättet var det minst synd om oss. Vi fick inte spela en fotbollsmatch, det kan man leva med. Men andra människor dog.
Förbundskaptenen är samlad men tydligt nedstämd när han berättar om gårdagskvällen. Andersson var stolt över spelarnas första halvlek och såg fram emot att få ge beröm i pausen.
– Sen kom de till mig i korridoren och berättade. De fick säga allt flera gånger. Jag förstod först inte vidden av det hela. Men när det gick upp för mig var det självklart att vi inte skulle spela mer.
Landslaget pratade ihop sig. Sedan gick lagkapten Victor Nilsson Lindelöf och Andersson in till Belgiens omklädningsrum tillsammans med Uefa-delegaten och förbundets Håkan Sjöstrand. Svenskarna ville inte spela vidare och fick stöd av hemmalaget Alla var hundra procent överens om att matchen inte kunde fortsätta. Lite senare gick förbundskaptenen till de hundratals svenska supportrar som skyddades inne på arenan.
– Jag höll ett litet snack. Tackade för deras stöd och beklagade hela situationen. Vad ska man säga i det läget? Mer än att vi ville visa att vi tänkte på supportrarna.
”Det är för jävligt”
Sportbladet når förbundskaptenen över telefon ett knappt dygn efter terrordådet i Belgien. Han är bekymrad och mycket orolig över hur det här kommer påverka svensk idrott i framtiden.
– Men mest är jag ledsen. Det här är för jävligt.
Har hunnit sova några timmar men också tagit sig ut i friska luften för en längre cykeltur i hopp om att kunna rensa skallen.
– Nu har jag fått reflektera lite. Jag har tittat på nyheterna. Det var illa det som hände, men man förstår också att det hade kunnat bli ännu värre. Den gula väggen har alltid stöttat oss i alla bortamatcher, och så slutar det med att några supportrar blir ihjälskjutna. Det är för jävligt. Ursäkta uttrycket men det är för jävligt.
Supportarna som dog, och den tredje som skadades, var alla i samma ålder som förbundskaptenen.
– Jag har haft vänner som hälsat på mig i samband med matcher, kompisar som jag träffat. Det är så jäkligt. Man stöter på alla de här supportrarna. Det är bland det häftigaste med det här jobbet. Och så ska de drabbas så här. Jag blir förbannad men mest blir jag ledsen. Jätteledsen. Och hur ska det bli i framtiden? Vad får det för konsekvenser?
”Svenska fans jagas med kulspruta – det är inte klokt”
Det var Anderssons 92:a landskamp med Sverige, vilket är en mer än Georg ”Åby” Ericsson, och flest av alla som ensam, ansvarig förbundskapten (Lars Lagerbäck har fler om man även räknar det delade ledarskapet med Tommy Söderberg).
– Det var min ”rekordlandskamp”. Den är helt väck nu. Jag kommer aldrig titta på den här matchen i efterhand. Den kommer alltid förknippas med det här oerhört tragiska. Jag har funderat mycket under dagen. Hur har det blivit så här med Sverige? Att man ger sig på svenskar i landslagströjor? Det här är så mycket större än att en match avbröts.
Han har svårt att greppa faktumet att svenskar utomlands numera kan ses som måltavlor för terrorgrupper.
– I det här fallet var det uppenbarligen så. Det gör saken ännu värre. Ibland är sånt här slumpen, men nu blir svenskar med gula tröjor på sig jagade av en man med kulspruta. Det är inte klokt... det är inte klokt. Jag vet inte vilka konsekvenser det kan få i framtiden.
Det finns en diskussion om man ”kan” ha på sig landslagskläder utomlands framöver. Hur ser du på det?
– Det är så svårt. Ska man riskera livet? Då kan man inte ha på sig kläderna? Samtidigt vill man att de goda krafterna ska segra. Jag har själv åkt på landskamper innan jag blev förbundskapten. Det är fint, tycker jag, att ha matchtröjan på sig. Det finns en stolthet. Så man får inte heller backa för de onda krafterna. Men samtidigt måste vi läsa av omvärlden. Det finns experter som kan det bättre, men jag har många funderingar kring det här.
Tydligt besked: Vill inte spela klart matchen
När Blågult samlas tar de ofta gemensamma promenader utomhus på matchdagen. Då har spelare och ledare landslagskläderna på sig.
Kan ni fortsätta med det?
– Det känns inte som att vi kan göra det. Kan man verkligen göra det i landslagskläder? Det är nog inget man bör göra just nu. Det är den omedelbara känslan. Trots att det är något vi gjort under alla år. Nu kan man inte gå runt så längre.
Det diskuteras nu om matchen bör spelas klart vid ett annat tillfälle. Vilken är din inställning i frågan?
– Nej, definitivt inte. Det har jag framfört också. Det är inte mitt beslut men från svensk fotboll är vi överens om det här. Jag ser det inte som en möjlighet att spela klart. Jag har förstått att belgiska förbundets generalsekreterare uttryckt sig på ett liknande sätt kring det här också. Det hedrar Belgien, säger Andersson och fortsätter:
– Jag menar... hur skulle det gå till rent praktiskt? Det är nästan inte ens möjligt även om det teoretiskt finns datum där det kan ”passa” in. Men nej, jag och spelarna vill inte ta upp den här matchen igen. Jag hoppas att Uefa tar ett klokt beslut om det här senare i veckan.
Till sist: vill du efter allt som har hänt genomföra kvalet hela vägen in i mål?
– Ja. Ingen tvekan. Jag har vetat i 3,5 år att jag ska sluta efter kvalet i höst om vi inte går till mästerskapet. Det gäller. Och även om vi inte ska prata om fotboll nu så kände jag en enorm respons från spelarna i den första halvleken. De visste att chanserna till EM redan var borta, men ändå gör de den insatsen mot ett världslag. Nu vill vi avsluta bra tillsammans. Det får gå några veckor, sen måste vi någonstans fortsätta verksamheten. Annars vinner de onda krafterna.
