Frändén: En match som gör sporten större
PARIS. Den moraliska finalen, säger ni. En riktig jävla cirkus, hoppas Megan Rapinoe.
Kvartsfinalen mellan värdlandet och de amerikanska superstjärnorna är precis allt vad man kan önska sig av en fotbollsmatch på förhand, men kanske var det Jill Ellis som ringade in det bäst:
Det här är en match som gör sporten större.
Jag slog mig ned på presskonferensen på Parc des Princes med ambitionen att inte gå i spinn när Megan Rapinoe kastade ur sig politiska självklarheter i nästan en halvtimme.
Ibland behöver man ju problematisera också hela världens älsklingar. Och det är inte svårt att hitta invändningar mot Alex Morgans välputsade framgångsaura, mot Carli Lloyds veteranvinnarklyschor och mot hela sättet som det här landslaget kommit till Frankrike för att då och då kliva ner på jorden för att plocka hem ett VM-guld och sedan åka härifrån.
Men det går ju inte att inte falla för Megan Rapinoe. Hon är tydlig, rolig, karismatisk och så otroligt amerikansk samtidigt att det nästan är skrattretande att en viss opinion i hemlandet anklagar henne för brist på patriotism.
Hon älskar dem förstås
Kvartsfinalen mellan Frankrike och USA är en fajt mellan två fotbollskulturer mer än något annat.
– Jag hoppas på ett riktigt spektakel, att det blir stort och galet. Det är vad det borde bli i alla fall, det här är matchen alla ville ha, sa Rapinoe när kvartsfinalplatsen var säkrad.
”A total shitshow circus”, var Rapinoes egna, något svåröversatta ord.
Vi pratar om en idrottare som mitt under brinnande VM har en öppen konflikt med USA:s president Donald Trump. Megan Rapinoe vet något om spektakel och mediecirkusar. Hon älskar dem förstås.
Några timmar tidigare hade Amandine Henry tagit emot frågor från samma scen. Hon bjöd på artiga, ambitiösa svar och och god stämning nästan rakt igenom. Men det är ju ingen skitgalen cirkusstämning runt Frankrikes lagkapten, så är det bara.
Småsystrar i matchen
Att värdlandet har ett landslag med kvalité nog att slå alla lag i turneringen står utom allt tvivel. Frågan är alltjämt om de lyckas gå ut med nationens förhoppningar på axlarna och spela kvitt eller dubbelt med USA. Lyckas de gilla läget? Älska det, rentav?
Fransyskorna är småsystrar i det här mötet av det enkla skäl att de inte nått längre än till kvartsfinal i någon av de tre senaste turneringarna. Och där har vi den psykologiska skillnaden mellan lagen. Frankrike, där årskull efter årskull dignat över av talang fostrad på nationalakademin i Clairefontaine, men där varje EM- och VM-slutspel blivit en besvikelse. Frankrike som anklagats för att inte palla pressen, att falla offer för nerver, att sakna ledargestalter och inte riktigt våga ta ton.
Megan Rapinoe själv sa häromdagen att hon förstod att kvartsfinalen skulle bli den största matchen någonsin – ”för Frankrike”.
Om Les Bleues åker ut ur hemma-VM mot USA kommer ingen att rulla fram giljotinen. Det är vad det är, ett VM som började bra, men som sedan inte riktigt höll vad det lovade i skarpt läge. Ett uttåg mot ett lag som alltid är favorit i sina matcher, som man kan hoppas, men aldrig förväntas, slå.
Det franska landslaget kommer att vara känt hos allmänheten nu förstås. Men för att riktigt bryta igenom glastaket i Frankrike måste man vinna sin kvartsfinal. Så enkelt är det. Allt står på spel i den här matchen.
USA:s förbundskapten Jill Ellis sa det bäst av alla när hon händelsevis fick en pliktskyldig fråga i skuggan av sin självlysande lagkapten på stolen bredvid.
– Fotboll är världens största idrott hos kvinnor nu. Den här matchen gör sporten större.