Asaharas tre tankar: Att sparka ”El Loco” är ”loco”
Leeds sparkar Marcelo ”El Loco” Bielsa – frågan är om det visar sig vara ett galet beslut.
Samma fråga går att ställa om Arsenals beslut att ge bort en anfallsstjärna och om Napolis beslut att inte förlänga med en klubbikon.
Här är Makoto Asaharas tre tankar från den gångna fotbollshelgen.
Ett ”loco” beslut av Leeds
Marcelo ”El loco” Bielsa har aldrig varit i en och samma klubb så länge som han var i Leeds United. Det är statistik som man inte hade förväntat sig se när han tog över klubben 2018.
Både på grund av att Bielsa är Bielsa och på grund av att Leeds är Leeds.
Men när två former av galenskap blev en så har resultatet varit succéartat.
Först återkomsten till finrummet. Därpå den alldeles strålande säsongen 2020/2021 när klubben aldrig ens var nära att inte klara sig kvar.
Den klassiskt svåra andrasäsongen har dock varit just svår. Och med det prekära tabelläget i åtanke är söndagens besked från klubben, om att Bielsa tvingas lämna, långt ifrån överraskande.
Trots allt har försvaret läckt som ett såll och poängen uteblivit. Trots allt har man inte hållit en nolla sedan november förra året och släppt in 20 mål på sina senaste fem tävlingsmatcher. Tio på de senaste två.
Det är ett logiskt beslut. Men det är också en galen chansning med tolv matcher kvar och en överhängande risk att åka ur.
För det som talat för Leeds är trots allt att ”El Loco” funnits där. Vetskapen om hur bra Leeds har kapacitet att fungera med en frisk trupp och Bielsas anfallsglada instruktioner. Vetskapen om att argentinaren verkligen lyckats trycka ut det maximala av den trupp han haft till förfogande under de senaste säsonngerna.
Visst hade det kunnat bli nedflyttning även med Bielsa kvar vid rodret. Visst kanske tränarbytet (sannolikt till Leipzigfloppen Jesse Marsch) ändå ger den där svårkvantifierade förändringsboosten som behövs för att vända trenden och rädda säsongen. Men här och nu, med flera bottenkollegors positiva tendenser i åtanke, är känslan att Leeds precis kan ha förseglat ett Championshipöde.
Aubameyang – vinterns stora kap?
Det kändes långt ifrån glasklart på förhand hur bra Barcelonas värvning av Pierre-Emerick Aubameyang faktiskt skulle bli. Trots allt pratade vi om en något åldrad spelare som inte bara visat otroligt svag form under en hel höst – utan också gjort sig så svårhanterlig att Arsenal var villiga att ge bort honom gratis utan att ens ha möjlighet och tid att plocka in en ersättare.
Så klart miljöombytet haft en enorm del i det och så klart det fortfarande är för tidigt för allt för genomgående analyser.
Men en månad in på Aubameyangs nya spanska vardag så måste man fråga sig om huruvida Arsenal verkligen borde varit så desperata.
Men kanske framförallt huruvida Barcelona inte gjort vinterns stora kap?
För de har fått en anfallare som från första sekund gått in och gjort dem bättre, och det till skänks. Ett välbehövligt djupledshot. En tidigare saknad pusselbit. En målskytt.
När han voltandes firade 1–0-målet mot Athletic Club så var det hans femte på en vecka efter hattricket mot Valencia och målet borta mot Napoli i Europa League.
Den statistiken talar för sig självt.
Med det sagt så verkar även Aubameyangs intåg gett vissa andra positiva effekter, på andra spelare, i ett Barcelona som helt körde över ett Copaprioriterande och roterat Athletic hemma på Camp Nou.
Ousmane Dembeles indundrade 2–0-mål firades av att den omdebatterade fransosen sprang raka vägen till tränare Xavi, som tagit honom in i värmen igen trots han och klubbens frostiga relation.
Samtidigt har Aubameyang sedan tidigare erkänt att han inlett en ”övertalningskampanj” från första minut i sin nya klubb – för att övertala sin gamle Dortmundkompis att stanna kvar och förlänga sitt utgående kontrakt.
När Dembele, nu leendes, firar ett slutresultatssättande 4–0-mål som han spelat fram till så får man ändå känslan av ett sådant scenario inte längre är mot alla odds.
En vår att njuta av Lorenzo
Det var kanske, ur ett europeiskt perspektiv, januarifönstrets allra tråkigaste nyhet. Den att Napolitalismanen och klubbikonen Lorenzo Insigne bestämt sig för att besvara transatlantiska lockrop och skriva på för MLS-klubben Toronto till sommaren.
Detta efter att han aldrig lyckats komma överens med Napoli och Aurelio De Laurentiis om en kontraktsförlängning med klubben han blivit ett med.
Efter att ha sett honom direkt avgöra prestigemötet mot Lazio, och därmed ta upp Napoli i ledning av en alltjämt oerhört svårtippad Serie A-tabell, så påminns vi om vad det faktiskt är Neapelklubben, och hela ligan i sig, tappar till sommaren.
För Lorenzo Insigne är ingen avdankad och MLS-redo föredetting. Om det kändes som att lille Giovinco, sett till hans dåvarande kvalitet drog dit lite för tidigt en gång i tiden så gäller verkligen detsamma för Insigne.
Avslutet till 0–1 höll oerhört hög klass. Likaså den nätta, enkla, men ack så geniala, uppläggningen till Fabian Ruiz 1–2-mål i slutsekunderna.
Två mål som gav tre blytunga poäng när två Milanokonkurrenter gick på varsina poängtapp under fredagen. Ett mål och ett assist som inte bara var utslagsgivande utan också innebar en revansch för Insigne själv efter en mindre iögonfallande insats mot Barcelona senast.
Och nu har han alltså tagit upp Napoli i serieledning.
Om den skulle hålla hela vägen? Ja, då har inte bara Lorenzo Insigne fått ett sagolikt slut på sin Napoligärning – utan också ristat in sitt namn i versaler i klubbens historieböcker för all framtid (må så vara att han kommer ingå i dem på ett eller annat sätt oavsett vad det slutar i).
Men oavsett vad det slutar i så får vi passa på att njuta under våren. Av en bolltrollare som lämnar den europeiska scenen allt för tidigt.