I skuggan av San Paolo

helskärm

Napoli letar trygghet.

Rafael Benitez rycker på axlarna.

Framme i Europa League-semifinal verkar Napoli bry sig mer om Benitez än Benitez om Napoli – så hur långt kan det räcka?

De var spännande, sprakande och strålande. Lavezzi, Hamsik och Cavani. Trion kallades för de tre tenorerna, imponerande på först de italienska och sedan de europeiska åskådarna med sina trolleritrick på San Paolo-scenen. Vrålet sitter fortfarande kvar i betongen där på stadion. Dunderdånet från speakern om att ”E-din-son Cavani” gett hemmalaget ledningen finns fortfarande kvar i supportrarnas sinnen.

Det var tre, fyra år sedan. Efter det har SSC Napoli försökt utmana om den gyllene skölden i Serie A, men inte kommit närmare än tvåa, trea. Det är acceptabelt när man tittar på hur urstarka Juventus är, hur Romas revolution ledde till en – åtminstone fram till i höstas – given plats i det absoluta toppskiktet. Det är helt okej med tanke på att Lazio ryckt upp sig rejält och förvandlats till ett förträffligt fotbollslag under stora delar av säsongen.

Vad som dock är märkligt är hur tränare Rafael Benitez väljer att rotera på de konstigaste sätten när det behövs som minst. Hamsik, den enda kvarvarande tenoren, bänkas trots fin form. Gökhan Inler, den utomordentlige balansspelaren, får knappt spela. Dries Mertens, den belgiska virvelvinden, nöter bänk han också.

Ändå vill president Angelo De Laurentiis förlänga med Benitez. Ser han något vi andra inte ser? I så fall borde vi också försöka se det.

Ungefär samtidigt som Jose Mourinho växte fram till att bli en av världens mest spännande tränare gick han faktiskt jämsides med Rafael Benitez. Den senare hade lett Valencia till guld före Real Madrid och Barcelona, och flyttade nu till Liverpool där han tog hem Champions League i tidernas mäktigaste final. När han lämnade Anfield 2010 hade dock ”The Reds” parkerat på en sjundeplats och i Inter spenderade ”Rafa” bara sex månader. Han återvände till de brittiska öarna, ledde Chelsea till Europa League-titeln och hamnade i Napoli efter att Walter Mazzarri försvunnit därifrån.

Diskuterar förlängt avtal på fyra år

När Edinson Cavani och Ezequiel Lavezzi lämnade i tur och ordning hette ersättarna Gonzalo Higuain och Jose Callejon. De var med och förde laget till en tredjeplats i Serie A, men i år har det inte riktigt gått som det ska. I stället har rösterna höjts om att Benitez värvningar stjälpt mer än de hjälpt, och det uppstår frågetecken i supportrarnas huvuden när de hör spanjoren ställa krav för att vara kvar, såsom att han ska styra totalt över Napolis transfermarknad.

Det råder ingen tvekan om att Benitez har ett tillräckligt respekterat namn i fotbollsvärlden för att en klubb som Napoli ska klassa honom som en lämplig tränare. Däremot finns fortfarande de som skakar på huvudet över hur han skickade iväg gamle kaptenen Paolo Cannavaro, eller hur envisas med ett spansktalande mittlås i Britos-Albiol trots att hyperintressante Koulibaly finns tillgänglig, eller hur han placerar stjärnor som Hamsik, Inler och Mertens på bänken alltför ofta. Kritiken har dessutom handlat om hur Benitez stoppar utvecklingen av klubbsonen Lorenzo Insigne, kelgrisen och favoriten som har potential att bli en av de bästa, men som blivit blott en älskad avbytare.

Ändå diskuterar ”Rafa” just nu med Napoli-ledningen om ett förlängt avtal på fyra år – och härnäst spelar han returmöte i semifinalen mot Dnipro. På bortaplan. I Ukraina. Efter 1-1 hemma. Neapels stolthet skulle må så bra av en europeisk buckla, men så har man också en tränare som ryktas ha lämnat in en avskedsansökan för en månad sedan (president De Laurentiis sa dock nej).

Nu är frågan om Benitez kan svälja sin sedvanliga stolthet och skippa envisheten för att i stället få ut maximalt av de taktiska kunskaper han faktiskt besitter, kunskaper som tycks vara döda trots att de förmodligen bara är levande begravda.

– Den perfekte tränaren finns inte, har Benitez själv sagt.

Det stämmer förstås, men samtidigt är det här samme man som uträttade stordåd med Liverpool och Valencia genom att vara extremt innovativ. Det är tid för att göra det igen. Rampljuset kommer återigen att lysa på honom, framför allt från en himmelsblå del av stövellandet i söder.

I skuggan av den mytomspunna San Paolo-stadion där Diego Maradona dribblade sig in i evigheten har Rafael Benitez ett uppdrag att slutföra. Han ska leda sina mannar till en triumf på europeiska marker, visa vägen när de letar efter skatten i returmötet i Ukraina.

Napoli må inte vara lika spännande, sprakande och strålande som förr – men fortfarande finns tillräckligt med glans för att gå för guld. Det var länge sedan de gjorde det, det har faktiskt gått en evighet.

Benitez? Det var tio år sedan han gjorde det.

Om någon kan så kan han.

* Dnipro-Napoli, Europa League-semifinal 2:2, TV4 Sport 20.30