Therns firande efter uppflyttningen

Marcus Leifby

ESKILSTUNA. Jonas Thern, 54, var siste man att lämna planen i Eskilstuna efter Värnamos historiska kväll. 

I nävarna höll han en guldhatt och en cigarr, inombords bar han på… en tomhet.

"Alldeles ljuvligt att det kan bli såhär i svensk fotboll"

En dryg timme efter slutsignalen dröjde sig Jonas Thern kvar på innerplan, efter firande med supportrarna och när läktarna tillslut gapade tomma hade han avverkat fler intervjuer på trekvart än han gjort de senaste 20 åren.

– Jag har lovat att köpa en cigarr till alla ledare som kostar 700 spänn styck men den här fick jag faktiskt och den tänker jag röka och så ska jag dricka champagne. Rökt cigarr har jag inte gjort sedan min dotter föddes.

När var det?

– Nu satte du mig på pottkanten… 7 juni 1996! 

Och nu röker du ikväll igen? 

– Vi får se om det blir idag eller senare i veckan. Jag vet inte vad som händer nu, jag ska bara njuta i bussen på vägen hem. Det är ibland så jädra trist att åka buss, men ikväll ser jag fram emot det. Och jag dricker gärna pilsner, vin och champagne men det är inte jag som bestämmer idag. 

Hur upplevde du den här kvällen? 

– Jag tycker vi var lite i gungning i inledningen och det tog tid innan vi började ta rejäla beslut. Jag var nervös så in i helvete. Jag brukar säga till killarna på bänken att inte lyssna på mig för jag sitter och pratar med mig själv under matchen och säger massa dumheter. Det är ”idiot” och ”knallhatt” och allt möjligt.

– Tiden gick långsamt också, jag brukar hetsa alla som klagar på att tiden går långsamt och säga ”tiden har gått lika fort i två miljoner år”, men i dag gick den verkligen långsamt. Och så var det något fel på matchuret också, jag såg inte om det stod 81 eller 86. Och så tittade jag på spelet en stund och hoppades att det skulle ha gått tre minuter men så tittade jag upp. Nä, 40 sekunder. 

helskärm

”Ligger mig varmt om hjärtat”

En spelare kommer in och avbryter intervjun, ger Jonas en kram och Jonas ropar ”vi ses på onsdag”.

– De fick ledigt i morgon de jävlarna. 

Du har varit med om mycket i din fotbollskarriär, men nu gjorde du något historiskt med din moderklubb? 

– Det är speciellt så klart. Jag har varit här sedan jag var liten, där vi tränar med A-laget i dag sprang jag runt som liten grabb. När vaktmästaren gått hem tände jag elljuset igen för att kunna träna lite till. Ibland kom han tillbaka och då fick man springa ut i skogen och gömma sig. Jag har varit allt möjligt i föreningen och den ligger mig varmt om hjärtat. Och jag trivs i Värnamo. Det är trygghet och harmoni för mig.

Lär stanna i Värnamo

Thern hyllar sin kollega Robin Asterhed, spelarnas karaktär, balansen i truppen, människorna i Värnamo som alla nu ska få chansen att visa upp sig i allsvenskan.

Och förmodligen får också Thern förnyat förtroende. 

– Det hoppas jag. Jag brukar säga att de får sparka ut mig, annars blir de inte av med mig. Jag har ett kontrakt hemma men jag vet faktiskt inte om båda parter har skrivit på det. 

Hur ska ni klara er i allsvenskan?

– Jag tror att vi kan utveckla många av killarna vi har, och jag älskar killarna varenda sekund. Jag tror också vi kan tjäna något år med ekonomin nu, förlänga ett par kontrakt utan att det kostar skjortan och använda de nya pengarna till att få in ett par, tre rutinerade spelare som spelat på allsvensk nivå. Det kommer jag att slåss för, det behöver det här unga gänget, säger Thern som redan har börjat fantisera om hur det kommer bli när storlagen kommer till Finnvedsvallen, som ån Lagan så trolskt slingrar sig runt. 

– Senast var det två bollar som åkte över, en boll hittade de nere i stan, den hade flutit ner dit, den andra låg där bakom någonstans. Förr hoppade man i vattnet för då fick man fem spänn av ordföranden om man plockade upp en boll, för han sparade ju pengar på det. Ja, det ska bli underbart, säger Thern.

Inside IFK Värnamo – fem delar:

Del 1: Hemligheterna bakom jättesuccén

Del 2: Jonas Thern: ”Något annat än VM-bronset”

Del 3: Robin Asterhed om avgörande mötet

Del 4: Trotjänaren som blev kvar

Del 5: Talangen hyllas: ”Kapacitet att spela i landslaget”