”Man kan träna mer och bättre i Sverige”
Viktor Claesson i stor intervju inför VM-playoff
Uppdaterad 2017-11-14 | Publicerad 2017-11-07
KRASNODAR. Viktor Claesson väntade längst av supertalangerna i Värnamos fantastiska generation med att bli utlandsproffs.
Nu har han nått längst.
Och fått en viktig insikt.
– Man kan träna mer och bättre i Sverige.
Möt vår senaste landslagsstjärna i en längre intervju inför playoff-matcherna mot Italien.
Viktor Claesson, Simon Thern, Joseph Baffo, Loret Sadiku...
IFK Värnamos generation född 1991-92 är en av de bästa en och samma klubb fått fram i fotbolls-Sverige.
Kvartetten var med och vann division ett södra redan 2010 och förde upp Värnamo i superettan. Sedan började de skingras, gick till allsvenskan och är i dag allihop utlandsproffs.
I samma pojklag spelade också Dzenis Kozica, född 1993 och mittfältare i Jönköpings Södra, och Dardan Mustafa, född 1992, som spelat i allsvenskan för Gefle men nu tillhör Assyriska.
Hur är det möjligt att så många i samma generation från en så liten klubb kunde bli så bra?
– Jag tror att det är en kombination av en talangfull kull, eller flera kullar i rad, bra ledare som lät oss utvecklas och en stor träningsflit. Vi hade roligt och sporrade varandra. Vi tränare mycket och rätt, säger Viktor Claesson när vi träffar honom hemma i ryska Krasnodar inför playoff-matcherna mot Italien.
– Det var inte så resultatinriktat utan viktigast var den individuella tekniken, passningsspelet och uthålligheten. Vi tränade hårt och rätt från unga år.
”Thern är den bäste jag haft”
Hjärnan bakom framgångarna var Jonas Thern, som nu är tillbaka i klubben.
– Det är bra. Det känns onödigt att inte utnyttja en sådan tillgång. Jonas är den bäste tränare jag haft, säger Claesson.
Är man generös kring definitionen av en generation kan man också räkna in Niklas Hult i samma gäng. Han är född 1990 och lämnade Värnamo 2009 för Elfsborg. Men Hult tränades också av Thern – i fotbollsgymnasiet.
Trodde du att så många av er skulle nå så långt, Viktor?
– Nej, verkligen inte. Hade du sagt att det skulle bli fem utlandsproffs av oss hade det varit helt otroligt. Man trodde knappt att man skulle nå allsvenskan.
Claesson var den av de största löftena som väntade längst med att bli utlandsproffs. Hult drog till Nice 2014, samma år som Sadiku blev proffs i Turkiet. Thern värvades av Heerenveen 2015 och Baffo gick till Tyskland samma sommar, efter guldet i U21-EM.
Claesson, som debuterade i landslaget på januariturnén 2012 innan han ens hunnit spela allsvenskan, spelade fem hela säsonger i Elfsborg innan han i januari i år köptes av Krasnodar.
Varför stannade du längst?
– Jag behövde kanske mer mognad och tid. Eller så var jag inte tillräckligt bra.
”Oerhörd bollbegåvning”
Det sistnämnda är det dock ingen som tror på.
Däremot menar de som känner 25-åringen sedan gammalt att det var ganska typiskt honom att vara den siste som tog klivet ut i Europa.
– Viktor har alltid tagit kloka beslut, även utanför fotbollen. Han hade is i magen, stack i rätt tid, valde rätt klubb och var mogen när han kom till Krasnodar, säger Freddy Winst, född 1990 precis som Hult och en trotjänare i Värnamos backlinje som spelat med alla supertalangerna i klubbens a-lag.
– Han är omtänksam och trygg i sin personlighet och vill ha folk runt sig på olika sätt, säger Johnny Gustavsson, ex-landslagsman med tre SM-guld med Öster och som tränade 92:orna ihop med Thern (”jag var Tord Grip”).
– Jag tror att många går för tidigt, säger Gustavsson.
Det vill inte Claesson säga.
– Alla är olika och det är upp till var och en. Jag kände mig redo nu. Det var kanske inte rätt anbud eller rätt klubb tidigare. Det är roligt att det gått så bra för så många. Verkligen kredd till Värnamo.
Men du har nått längst nu, ska man koppla det till att du var kvar längst i allsvenskan?
– Det passade mig. Det är inte säkert att det passade andra som gick iväg tidigare. Karriärer går upp och ner också. Simon, som var tidigt framme, har varit skadad mycket de senaste åren.
Vem var den mest lovande av er under ungdomsåren?
– Man tänkte inte i de banorna eller vem som skulle gå längst. Vi spelade på olika positioner och var olika spelartyper.
Men enligt Freddy Winst var det Claesson av 92:orna.
– Viktor var den som stack ut med sin oerhörda bollbegåvning. Sedan har jag alltid lirat mer med Niklas än Viktor och Niklas var alltid överlägsen av 90:orna.
”Bäst till vänster eller centralt”
Claesson har gjort succé i Krasnodar. Han är tvåa i den interna skytteligan och given i startelvan där han mestadels utgår från vänster eller centralt, till skillnad från i landslaget där han i princip alltid spelar till höger på mittfältet.
– Jag tycker att han är bäst på vänsterkanten, där han får komma in i banan med sin högerfot, kombinera, avsluta och göra mycket poäng. Eller som en nummer tio, säger klubbkompisen och landslagskaptenen Andreas Granqvist.
Men i landslaget spelar Emil Forsberg till vänster?
– Ja, det är väl en nackdel för Viktor. Det tror jag att han själv också tycker. Det blir annorlunda ute till höger, mest slå inlägg. Han är otroligt skicklig på att göra poäng och där får han ut mest till vänster eller centralt.
Claesson är lite försiktigare i sina uttalanden som sin position i landslaget.
– Emil är riktigt vass och då får man mer finna sig i att spela till höger och göra en mer solid insats bakåt i stället för att vara den offensiva playmakern jag är i vanliga fall. Det går bra vilket som. Jag spelar hellre till höger än sitter på bänken.
Träna mer på förstatouchen
Vad har du utvecklat under din tid här i Krasnodar?
– Allt! Jag är bättre både fysiskt och tekniskt. Jag har höjt tempot också.
Träningsdosen är klart högre än hemma i allsvenskan.
– Vi tränar mycket mer här. Man kan träna mer i Sverige. Man är heltidsproffs i allsvenskan också och har lika mycket tid där. Sen blir det nästan extremt åt andra hållet här, att det blir för mycket. Man nöter sönder spelare och dödar glädjen. Det gäller att träna rätt också.
– Men man kan träna mer och bättre i Sverige.
På vad?
– Teknik. Här kör vi ofta en träning på eftermiddagen också, på teknik och passningsspel som inte sliter. Vi tränar nästan två pass varje dag, också under säsong.
Hur träna bättre då?
– Det beror lite på ålder. Titta som vi körde i Värnamo. Vi var inte så resultatfixerade. Vi skulle aldrig slå långbollar utan hela tiden utveckla vårt passningsspel. Förlorade vi någon match så fick det vara värt det. Vi nötte mycket förstatouch, vilket man saknar ofta i Sverige jämfört med många andra stora fotbollsländer. Det tycker jag att man skulle fokusera mer på. Det taktiska lär man sig sedan, inte minst i Sverige.
Krasnodar är förstås inte slutstationen på Claessons proffsäventyr ute i Europa.
– Klart att man siktar på de stora ligorna i Europa. Sen får man se var man hamnar. Men det är inget att fundera på nu. Man måste leva i nuet för att kunna prestera.
Vad säger du om VM-playoffet mot Italien?
– Det är mycket upp till oss själva. Vi behöver göra en maxprestation. Då har vi en bra chans, säger Claesson.
