Bank: Ska lyfta ett landslag som kraschat
Janne Andersson står för första gången inför jobbet att lyfta ett landslag som kraschat. Han gör det mot ett Ryssland som flyger i full fart.
Vad ska vi säga om det?
Jetzt geht’s los!
Det blev alltså en trupp som snackar tyska den här gången.
Ludwig Augustinsson från Bremen, Emil Forsberg från Leipzig, Sebastian Andersson från Berlin, Isaac Kiese Thelin från Leverkusen och Mikael Ishak från Nürnberg. Nu kör vi, som tysken så träffande säger.
Och… det här trodde vi väl egentligen inte?
Janne Andersson, metodmanikern som bygger sina lag på ordning och reda, som har en strukturkänsla som gör att han tappar fattningen om blyertspennan inte ligger i rät vinkel mot blocket – skulle han verkligen öppna dörrarna till sitt landslag och låta ”fjörtjänar-en-chans-spelare” komma in?
Jodå, det skulle han visst.
Mest nyfiken på Ishak
Sverige ska spela tävlingsfotboll, en form av ödesmatch i Kaliningrad mot ett ryskt lag som skenar fram i famnen på den otrolige jätten Artjom Dzjuba, högt på ångorna från succé-VM. Därefter väntar en match som ligger och skvalpar nära den absoluta nollpunkten: träningslandskamp mot Slovakien hemma på Friends Arena.
Och här kom de alltså: den allsvenske (IFK Norrköping, ni vet) fotbollsarbetaren Sebastian Andersson som gör ett bra jobb även i 2. Bundesliga. Straffområdesstarke Mikael Ishak, som jag är mest nyfiken på. Heracles Kristoffer Peterson, som leder skytteligan i Eredivisie, och som är så flytande fin i sitt spel, som gör mål med sin läckra högerfot, med sin funktionella vänster, med huvudet om det krävs. Kristoffer Olsson som ser ut som en europeisk playmaker i allsvenskan, och får chansen att visa att han inte är en allsvensk playmaker ute i Europa.
Står inför speciella säsonger
Populism? Ett gäng spelare som det pratats lite om välkomnas in i landslagsvärmen efter ett bra halvår?
Jag tror att man ska se det mer i ljuset av var landslaget faktiskt befinner sig just nu.
Dels är det förstås ett sätt att blåsa in luft efter landslagspunkteringen mot Turkiet (2–3-krasch i slutminuterna) senast, men mer än något annat visar det på att landslaget står inför ett par speciella säsonger. Mot Ryssland, efter en miniveckas förberedelsetid, kommer vi inte att få se någon revolution. Det blir de gamla vanliga fötterna, på sina gamla vanliga platser.
Men det kommer ju ett liv efter det också.
Förtjänar att nivåtestas
Sveriges åldersstruktur är av sorten att de kommer att piskas att hitta nya spelare inför ett EM-slutspel som de har alla chanser i världen att kvalificera sig för (det är ungefär lika svårt att missa EM som att gå till det). Slovakien-matchen är ett av få tillfällen Andersson kommer att ha att inventera sin talangbank.
Kanske hittar han något.
Sebastian Andersson kommer inte att sätta eld på något alls, men han kanske kan göra ett jobb i Totte Nyman-divisionen och det är inte så illa. Ishak är en målskytt, och vi har inte så många sådana. Peterson? Olsson? Där finns spets som förtjänar att nivåtestas, och i Olssons fall blir det också intressant att se om hans fotboll går att foga in i landslagets spelmodell, han är inte urtypen för en svensk landslagsspelare om man så säger.
Framtiden är inte särskilt ljus
På sikt tror jag väl mer på Ken Sema och Sam Larsson, eller Robin Quaison (skadad nu) för den delen. Men de måste ju vara hela och spela också.
Framtiden är inte särskilt ljus, men den är snabb. Nu har förbundskaptenen i alla fall börjat leta.
På torsdag ska han försöka samla poäng mot Ryssland.
Sedan kommer Slovakien, en match som alldeles nyss var så kall att man fick frostskador av att tänka på den. Nu handlar den om framtiden, så låt oss se fram emot det.
Jetzt geht’s los.