Bank: Han kanske är Sveriges viktigaste spelare
GÖTEBORG. Robin Quaison?
Kanske inte landslagets viktigaste spelare. Kanske Sveriges viktigaste spelare.
Mellandag och regn över Hising Island, inställd träning till förmån för jogg, stretch och styling. Två dagar efter Slovakien och tre dagar före Polen befann vi oss i den fas av EM som ägnas åt vila och tabellmatematik.
–I går… vi hade hoppats på… vad var det vi sa, att Polen skulle vinna eller?
Robin Quaison, mästerskapsdebutant, vände sig till Mikael Lustig, mästerskapsveteran, för att få lite stöd. Lätt är det inte.
Vi pratade om alla de förväntade sakerna, om Robert Lewandowski (”man ska hålla honom borta från mål, det är svårt med Lewa”), försvarsspelet (”vi har gått tillbaka till grunderna efter Nations League”), om varför Sverige alltid bara gör mål i andra halvlek i EM-slutspelen (”siffrorna är starka, jag vet inte, generellt brukar man vilja känna på varandra i första halvlek”).
Det blev roligt när Quaison skojade om vikten av att vara snygg på planen, det brände till lite när TV4:s Olof Lundh rimligt ifrågasatte det vettiga i att ta in frisörer kring en landslagstrupp som redan drabbats av covid-fall.
Och när Sportbladets Petra Thorén frågade om en stiftelse revs väggarna ut mot omvärlden.
Storbildsskärm i Husby gård
När Sverige slog Slovakien i fredags sändes matchen på storbildsskärm i Husby gård. Korvgrillning, cola, en inspelad film där Robin Quaison uppmanade alla att heja på landslaget. Alltihop var ett arrangemang av stiftelsen Quaison Foundation.
– Det är en stiftelse jag varit med och grundat med fyra vänner, för att inspirera unga att våga drömma. Folk säger att det är lätt att drömma, men om man inte har alla redskap kan det vara svårt. Vi försöker ta fram redskapen för att hjälpa dem i livet, sa en av landslagets anfallare.
Regnet började smattra mot tälttaket här, själv hörde jag ekon av en sak som Frankrikes president Emmanuel Macron sa i en intervju med SVT:s fantastiske kosmopolit Christian Catomeris för fyra år sedan. Macron pratade om radikalisering och våld i utanförskapsområden – och han satte fingret på vad som saknades.
– Det behövs goda föredömen, sa han. Det behövs hjältar inom olika områden; sport, kultur, samhället, näringslivet. Västvärlden behöver visa på ambitiösa lösningar som gör det möjligt för unga att drömma.
Presidenten pratade om en ”fantasikris”, och även om man kan ifrågasätta hur just Macron lyckats med den så slog det han sa an något.
Medan vi snackade med landslagsspelare här kastades Sverige ut i en regeringskris, mitt i ett politiskt klimat präglat av aggressivt sammanbitna politiker i dräkt eller flanellkostym som väser om militär, polis, fängelse och hårda tag som den enda lösningen. Catomeris har valt att lämna SVT efter att kanalen slirat i frågor kring invandrare och minoriteter.
Drömmar? Sånt tjafs.
Allt annat är undantag
Inför EM träffade Sportbladets Erik Niva Robin Quaison och rapparen Dree Low på Järvafältet. När det spreds filmer av hur Dejan Kulusevski träffade polare under fridagarna före EM-samlingen påstods det på sociala medier att en av dem var 1.Cuz. Vi har hört musiken, men vi har aldrig haft ett landslag som det här, som så brett och medvetet representerat, som gett bilder och motbilder från Hässelby eller Akalla.
Om du scrollar dig igenom tidningarnas nyhetssidor så kommer normaliteten där att handla om människor som mig. Semestertipsen, rosévinerna, testen av padelracketar. ISK-skatter, ”så sänker du din boränta”, debatt om privatskolor. Überöverklassen kan skildras som vulgär (Så lever eliten lyxliv i Djursholm!), från förorten rapporteras det mest om dagens gängskjutning.
I mitten finns medelklassens vanor och vardag, storstadens perspektiv. Allt annat är undantag.
Att tycka att en stiftelse som bjuder på storbildsvisning av en EM-match i Husby betyder något, att en landslagsanfallare som ger intervjuer på Järvafältet gör något… och det säger en del om hur låga förväntningarna är.
När tungt kriminellt belastade rappare syns räcker det inte att, tja, ta avstånd från deras kriminalitet och deras AK4:or – debatten kräver att de inte ska synas alls, inte höras alls, trots att de är de enda som syns och hörs.
När alla binge-slukade ”Snabba Cash” på Netflix (med Robin Quaisons granne Evin Ahmad i en självlysande huvudroll, och Tensta-rapparen Z.E i en biroll) kom ingen kritik mot romantiserandet av gängkriminaliteten. Det var ju bra skit, bra underhållning, med ett förortsspråk som kunde approprieras på skoj.
Orten är bäst på bio.
Ett land borde verkligen sikta högre
Men nu ska ”vi” möta Polen, och Robin Quaison är i en helsikes form.
Han pratar om människor som öppnade dörrar för honom, familj och vänner som gav honom vad han behövde, Martin Mutumba som tog hand om honom i AIK och gjorde det lättare att vara den han ville vara. I Quaisons andra A-landskamp var hans namn felstavat på landslagströjan, men kanske har det blivit enklare nu, med fler förebilder, fler dörröppnare, med ett landslag som bygger sammanhållning och framgång av olika bakgrunder.
Jag frågade honom: Har det blivit lättare att drömma nu än för tio år sedan?
– Det beror på, sa Quaison. Om du kollar på klimatet i Sverige så är det mycket tuffare. Och det är sanningen. Jag tror inte att många av ungarna som är där ute just nu vill vara där, leva i det klimatet. Jag tror att det är mycket svårare nu.
Att politiken 2021 kan handla om något annat än den sorgen är en skam.
EM är en bubbla långt från allt det, landslaget är en dröm. Robin Quaisons karriär är en skimrande avlägsen ballong långt upp i stratosfären.
Det är bättre än inga drömmar alls, men ett land borde verkligen sikta högre än så.
Allt om fotbolls-EM 2021 – följ matcherna live
Senaste nyheterna Spelschema Tabeller TV-tider Alla trupper & spelare