Det kommer sätta tonen för nästa säsong
En omgång.
Oändligt med utgångar.
Historiens märkligaste Premier League-säsong ska slutligen avgöras – och ge oss en skymt av framtiden.
Andra världskriget, och så det där året med pandemin.
Säsongen 2019/2020 har gått i slowmotion och flugit förbi på samma gång. Å ena sidan känns det som ett årtionde sedan Manchester Uniteds nya, dyra försvarsförvärv nollade unga, registreringsförbjudna Chelsea på Old Trafford. Samtidigt hade det kunnat vara i går som Arsenal meddelade att Mikel Arteta var insjuknad i Covid-19. Alla minnen flyter ihop. Klart är i alla fall att det är en säsong som vi kommer minnas för all framtid.
Att Liverpool skulle lyfta bucklan kände man på sig i augusti (jo, faktiskt), och kring januari försvann resterande tvivel. Jürgen Klopps mannar var för konsekventa och grävde fram segrar där andra kryssade eller föll. Tacksamt nog, för spänningens skull, är ligan fortfarande långt ifrån avgjord.
Efter den tunga 0–4-förlusten i premiären fräste Frank Lampard ut sitt försvarstal gällande det unga lag som han valde att mönstra. Personen som egentligen hade startat hela debatten, José Mourinho, satt i en tv-studio en bit därifrån. Portugisens kommentar om att Chelsea borde ha använt fler erfarna spelare satte sig som en tagg i Lampards inre. Kanske släppte den inte helt förrän några månader senare då Chelsea utmanövrerade hemmalaget på Tottenham Stadium med Mourinho längs sidlinjen.
Stått upp för sina yngre
Hur mycket Lampard än har stått upp för sina yngre adepter är det troligt att tränaren kommer vända sig till de mer meriterade mot Wolves. Nu är det inte läge för individuella misstag eller slarvigt försvarsspel. Chelsea lär behöva åtminstone en poäng för att säkerställa att Champions League-platsen är deras. Cesar Azpilicueta, Olivier Giroud och Willian måste alla kliva fram och visa vägen.
De kan alltid hoppas att Manchester United gör jobbet, även om det inte ska tas för givet. Detta trots att Ole Gunnar Solskjaers gäng är obesegrade i 13 raka ligamatcher kontra Leicesters blygsamma två vinster sedan omstarten. Uniteds startelva är en väldigt bra startelva medan truppen i stort saknar djup. Förhoppningsvis, för norrmannens del, har Bruno Fernandes och Paul Pogba vilat ut ordenligt under veckan. De behövs om Brendan Rodgers ska få se drömmen om världens finaste klubblagsturnering, som ett tag såg så given ut för Leicester, pulvriseras. Klubben gör fortfarande sin bästa säsong sedan titeln 2016 men det vore förstås surt att falla på målsnöret.
Samtidigt som Europaplatsdramat utspelas även en bottenstrid. Watford, Aston Villa och Bournemouth kan alla tillhöra Premier League när nästa säsong drar igång i september, men två ska åka ned i Championship. Skillnaden är enorma summor i tv-pengar och andra intäkter. En degradering är därför inte enbart ett slag mot själva klubben och dess spelare utan också övriga medarbetare som eventuellt förlorar sina jobb.
”Tveeggat svärd”
Hur mycket skulle det då kosta Chelsea, Manchester United eller Leicester att gå miste om Champions League? Först och främst handlar det om långt större pengar jämfört med Europa League. Att vinna CL är värt runt 830 miljoner kronor medan klubben som vinner den mindre turneringen får nöja sig med 210 miljoner kronor. Varje match, gruppspel som slutspel, ger sin enskilda summa. Det kan vara skillnaden mellan fler stora nyförvärv eller färre, dels på grund av det ekonomiska tillskottet samt attraktionskraften.
”Det är ett tveeggat svärd dock”, påpekade Sean Dyche nyligen. Burnley-tränaren vet hur tung Europaryggsäcken kan bli för klubbar med sämre förutsättningar att rotera. Att bolla både liga- och cupspel inverkar ofta på antingen det ena eller andra. Men det är nog en risk som de flesta klubblagsledningar är villiga att ta.
Hur det än går under söndagen kommer det sätta tonen för nästa säsong. Historiens längsta, märkligaste (och tveeggade) säsong närmar sig sitt slut – och precis allt kan fortfarande hända.