”Kunde se dem som min pappa såg mig”
Publicerad 2015-10-03
Den amerikanska drömmen – när drömmarna var slut
När drömmarna tog slut sökte David Villa en ny.
Han fann den i ett land vars språk han uteslutande lärt sig på Disney Channel.
Han uppfyllde den redan första dagen i ett fruset Bryant Park.
Amerikanska MLS är på frammarsch och superstjärna efter superstjärna väljer på ålderns höst spel i Nordamerika. Kaká, Steven Gerrard, Frank Lampard, Andrea Pirlo och David Villa är några av de senaste exemplen. Ofta häcklas de som giriga efter pengar snarare än ära.
Men är det hela sanningen?
För att förstå måste vi kanske lyssna. Allra helst från spelarens egen mun. Det har vi nu fått möjlighet till via David Villas intervju med The Players Tribune.
”Existerade bara på film”
Där berättar 33-åringen föga förvånande att det inte direkt var MLS han drömde om när karriären började hemma i gruvstaden Tuilla.
– När jag växte upp i Spanien visste vi väldigt lite om Amerika. New York var en plats som bara existerade i filmer. När jag tänker på min barndom är det tre saker som kommer upp: Fotboll, kolgruvor och äpplen, säger Villa till The Players Tribune.
– Fotbollen var inte unik för min stad. Över hela Spanien följer miljoner barn samma rutin. De går till skolan, kommer hem och spelar fotboll på gatan tills det blir mörkt. Om du passerar en liten stad i Spanien kommer du se krossade fönster överallt från fotbollsmatcher. Det är sällan matcher elva mot elva. Alla är välkomna och det kunde vara upp till 40 ungar. Alla visste att om vi gått hem och ätit middag hade det varit slutet på den kvällen. Våra mammor hade tvingat oss att göra våra läxor och gå och lägga oss. Så när energin tog slut hoppade vi över närmaste staket och ”lånade” några äpplen från trädgårdarna runt Tuilla.
Allvarligt benbrott
David Villa beskriver hur han som alla andra barn i Tuilla jagade en dröm. Men det var knappast den amerikanska drömmen de hade i sikte. För David Villa är en central gestalt i drömmen hans pappa Jose Villa.
Jose var en passionerad supporter till fotbollslaget Sporting Gijon. Idolen hette Quini och spelade i den rödvitrandiga tröjan på 1970-talet. Hans dröm att en dag få se sonen i samma tröja blev också Davids egen dröm.
– Alla känner till den amerikanska drömmen men i Spanien har vi en egen. När jag växte upp var den spanska drömmen att spela för landslaget och vinna VM för första gången i Spaniens historia. Det är ingen överdrift att säga att den drömmen startade innan jag kan minnas.
Men som fyraåring ådrog sig den fotbollsgalne lilla pojken ett allvarligt benbrott. En äldre pojke landade på David Villas ben under en match och frakturen var allvarlig. Ett av alternativen var en operation som skulle lindra smärtan men lämna pojken med en rörelsenedsättning för resten av hans liv. Den andra vägen var den tuffa vägen. Men David Villas pappa var van vid tuffa vägar.
”Gått en match mot Mike Tyson”
Jose Villa var en av alla i Tuilla som jobbade i de djupa kolgruvorna. 800 meter under marken hade han sitt farliga kontor och när han väl kom upp var det ofta med en ny skada.
– Vi brukade skämta med honom och be honom berätta om när han gick en match mot Mike Tyson.
Sonen David skulle också få känna på den hårda vägen när operationen ställdes in och den fyraåriga pojken istället gipsades hela vägen upp till midjan. Sedan blev han sängliggandes i två månader med det högra benet i högläge.
– Jag kommer inte ihåg något av det här men mina föräldrar har berättat att det enda jag kunde göra var att se på fotboll på tv och lyssna på musik. Jag kunde varken leka med mina vänner eller gå till skolan. Jag blev så rastlös att jag brukade sparka, sparka och sparka med mitt vänstra ben. Till sist tröttnade min mamma och spände upp även det benet för att få lite lugn och ro.
När David Villa till sist fick tillåtelse att lämna sängen väntade hans pappa utanför med en boll. Pojken var fortfarande tvungen att bära gipset i fyra månader till men så fort han kunde lämna huset bar det av till bakgatan.
– Det var där vi startade min fotbollsdröm tillsammans. Jag tog tag i väggen för att få stöd och flyttade mitt gipsade ben till ena sidan samtidigt som min pappa rullade bollen till mitt vänstra ben. Jag är högerfotad så det var min svagare fot. Efter en lång dag i gruvan kunde han ändå stå där i timmar och rulla bollen till mig så att jag fick passa den tillbaka.
”Allt började med min pappa”
David Villa var aldrig den snabbaste eller mest tekniska spelaren. Men från att han började spela fotboll på allvar har han hela tiden haft en fördel mot de flesta av sina konkurrenter. Han har kunnat använda båda fötterna.
– Allt det började med att min pappa offrade all sin tid där med att rulla bollen till mig om och om igen när jag var fyra år. Oavsett hur ont jag hade är jag säker på att han hade ännu mer ont i sin rygg efter en lång dag i gruvan. Men han klagade aldrig. Han älskade det. Från den dagen fanns min pappa alltid vid min sida när jag spelade. Han flyttade sina skift så att han skulle hinna hem till mina träningar, även om det innebar att han började jobba två på natten. Från att jag var fem år tills jag flyttade till Zaragoza som 20-åring så har jag aldrig åkt buss till träningen en enda gång. Min pappa fanns alltid där för att skjutsa mig.
När David Villa blev 16 år hade Sporting Gijon till sist fått upp ögonen för den tvåfotade anfallaren och erbjöd ett ungdomskontrakt. Men David Villas mamma var inte lika frälst av fotbollsdrömmen som hans pappa.
Fotbollstalangen studerade vid den här tiden till elektriker och mamman ville tvunget att sonen skulle slutföra utbildningen. Problem uppstod dock när Villa var tvungen att genomföra praktik för att få sitt diplom. Ett jobb med att installera luftkonditioneringar som krockade med Sporting Gijons matcher.
– Det slutade med att jag gjorde en överenskommelse med mamma. Jag gav mig själv två år. Om jag inte lyckades bli en professionell spelare i Gijon under den tiden skulle jag ge upp fotbollen och fortsätta mina studier till elektriker.
”Grät som Maria Magdalena”
Två år senare samlades 16 000 åskådare för att se Sporting Gijon hemma på El Molinon. Två av dem var David Villas föräldrar. Det skulle bli deras stoltaste dag.
– Det var en stor dag för mig och för familjen. Jag har väldigt nära till känslorna och den dagen grät jag som Maria Magdalena. För hans mor och alla oss var det en otrolig känsla, säger pappa Jose Villa.
– Min mamma grät också den dagen. Men då hade vi ingen aning om att jag tio år senare skulle lyfta VM-pokalen för första gången i Spaniens historia. Den dagen grät min pappa också, säger David Villa.
För den 11 juli 2010 stod David Villa och blickade mot himlen som världsmästare i fotboll. Runt sitt huvud hade han en lila halsduk med texten ”C.D. TUILLA”. Om pappans dröm hade slagit in tio år tidigare på El Molinón i Gijon så uppfylldes David Villas den där sena kvällen i sydafrikanska Johannesburg.
Där och då kunde karriären lika gärna ta slut. För vad gör man när alla ens drömmar redan är avklarade? David Villa sprang hem ett Champions League och ett par spanska ligatitlar till innan han kände att den absoluta världsnivån inte lockade längre.
”Precis som min pappa såg mig”
Det är här USA kommer in i bilden – trots att den enda engelska spanjoren kunde var från de filmer på Disney Channel han sett tillsammans med sina barn.
– Jag hade klättrat högre och högre, från lilla Gijon till Zaragoza, vidare till Valencia sedan Barcelona och Atlético Madrid. Inte så illa för en kille med ett ben som är lite kortare än det andra. Men alla de klubbarna låg i Spanien. Jag hade spelat hela min karriär i mitt hemland. Jag kunde spela med båda fötterna men kunde bara ett språk och ett levnadssätt.
De stora stjärnorna som väljer spel i MLS har också andra alternativ. Många gånger mer lukrativa. Det handlar framförallt om länder som Qatar och Kina. Det är knappast så att David Villa behöver svälta med sin årslön på motsvarande 47 miljoner kronor i New York City FC men det är inte heller svårt att förstå att det finns andra fördelar med USA som också lockar.
Som att få vara det Jose Villa fick där hemma i Tuilla. Att inte bara vara fotbollsstjärnan David Villa och världsmästaren David Villa. Utan att också bara få vara pappan David Villa.
– När jag kom hit första gången förra året tog jag med mina barn till Bryant Park för att åka skridskor. Det var en överväldigande lycka att få se dem åka runt där. Det var en gigantisk julgran mitt i parken och skyskraporna runt om var upplysta. Jag hade min jacka och en hatt men ingen kände igen mig. Jag var bara en pappa som såg på när mina barn hade roligt. Precis som min pappa såg på mig. Enda skillnaden var att deras park var lite finare än min hemma i Tuilla.