Bank: Problemen försvinner inte bara för att Åkeby slutar

Simon Bank

MALMÖ. Fem i sex gick Sveriges ensammaste tränare av Malmö Stadions gräs.

Det var längesen Sören Åkeby styrde Malmö FF.

Efter 0–0 mot Trelleborg tror jag han förstod det.

Alldeles före avspark vecklade MFF Support ut en banderoll bakom Jonas Sandqvists mål. Där stod ”Att stötta i motgång är finare än att älska i medgång”.

Och, jo, mja, man kan väl i alla fall konstatera att Malmö FF:s fans fått chansen att vara finare än på väldigt länge.

Ty motgången är massiv.

Derbyt mot Trelleborg kom som en fin liten present från slumpen. MFF hade obegripligt nog fått en inbjudan till det där guldrejset igen. Men ingen tror på det här laget längre, det kom inte ens tiotusen för att titta på – och de som kom borde fått serafimerorden med himmelsblått band för att de stannade kvar.

TFF sjönk hem, Malmö blev hypnotiserat och passiviserat och vore det inte för Jonas Sandqvist hade Malmö blivit distanserat också.

Jonatan Berg och Mikael Bengtsson slog in varsin frispark som skickades vidare mot målet, Sandqvist räddade fint båda gångerna.

Har enorma brister

Trelleborg vet att de har enorma brister, och spelar utifrån det. Malmö vet att de inte borde ha enorma brister, och spelar utifrån det. Det är mycket svårare.

– Det är för lite sprut i vårt spel, sa Sören Åkeby efteråt.

Han hade sett banderollerna på läktaren, de om ”bonde söker brandman – stick Sören!”. Han hade hört ropen på avgång. Han hade fått svara på samma frågor om igen, med samma svar och brist på svar.

Nej, det sprutade inte.

Nio av tio Malmö-passningar togs emot av en felvänd eller stillastående spelare, ofta både och. Mot ett lag som står lågt och rätt är det omöjligt att göra mål på det sättet.

Trelleborg gjorde sitt, de gjorde det bra. Enkelt, lågt försvarsspel med Linus Malmqvist som vann allt i luften; snabba omställningar mot två kvicka anfallare; en bön om att Jonatan Berg skulle hitta rätt med en frispark.

De var lite rädda för att fylla på och slåss om andrabollar offensivt. Förståeligt.

Vad Malmö FF är rädda för är svårare att förstå, men så är det inte heller något man brytt sig speciellt mycket om i den föreningen.

Det är kamper som ska tas, blåställ som ska på, fajter som ska vinnas, karaktär som ska visas. Inga jävla krusiduller. Men när spelarna försöker markera att de verkligen vill något så blir det som när Jimmy Dixon tacklar så att man funderar på om han borde stängas av eller stängas in.

Det är ingen särskilt framkomlig väg. Det har inte fungerat i år, det har inte fungerat på väldigt länge. Jag tror att hela Malmö FF skulle må bra av fler krusiduller, fler funderingar kring grunderna i hur man bygger framgång på lite längre sikt.

Ett lamslaget lag

Men tills vidare står de där de står. På en sjundeplats med ett lamslaget lag. Spelarna försöker hitta det där snabba, distinkta spelet i någon minut innan de blir försiktiga och börjar välja försiktiga, långsamma lösningar. De starka ledarfigurer som finns (som Daniel Andersson, när han inte har nog med sig själv, eller som Anders Andersson, som var skadad igår) är den sorts spelare som är beroende av andra för att lyckas i sitt konstruktiva spel.

Till slut leder ingen alla, eller tvärt om. Och i det läget finns det inget enklare – eller fegare – för en spelare än att gömma sitt misslyckande bakom tränarens misslyckande.

Det finns ingen som tror på Malmö FF längre, och det var längesedan någon trodde på Sören Åkeby i Malmö FF. Spelarna vet att han är borta efter säsongen, att han är en ”dead man walking”, och det märks.

När jag stod i spelargången efter matchen och pratade med Åkeby hördes supportrarna utanför varje gång någon öppnade dörren, hur de skrek efter hans avgång.

Svårt att träna Malmö FF

Det har alltid varit svårt att träna Malmö FF. Utländska tränare eller de inifrån familjen (Patrik Andersson? Jens Fjellström?) kan få status och tid gratis, kommer du utifrån så krävs mer.

Sören Åkeby gav upp sitt system, i går verkade han ha gett upp resten också.

– Det känns som om vi inte tror på det här, suckade han.

Jag frågade om han ens trodde själv.

– Det är klart jag gör, sa han. Jag ser det ju på träningarna.

Sören Åkeby har sex matcher kvar som Malmö FF:s tränare. Det skulle överraska mig om han orkar vara kvar så länge.

Det största misstag MFF kan göra är att tro att problemen är över den dag han slutar.