Månsson: Borde byta namn till FC Gothia

GÖTEBORG. En delad poäng med delade känslor.

För Häcken var 1-1 en missräkning, för Djurgården var 1-1 ett steg framåt.

Men den här krönikan handlar mest om att ett av lagen borde byta namn.

helskärm

Den före detta basketspelare Nyasha Mushekwi lär vara van vid trepoängare.

Kanske trodde den 27-årige Zimbabwe-anfallaren att han fixat en trea åt Djurgården när han sköt in ledningsmålet på Ullevi efter en timmes spel (det verkade i alla fall bortasupportrarna tro: oj, vilket tryck) men tre pinnar blev en till sist.

Och det ska Djurgården vara nöjda med, även om Kerim Mrabti faktiskt träffade ribban med tre minuter kvar.

För efter Rene Makondeles 1-1-nick ett par minuter efter Djurgårdens mål dominerade Häcken stort.

Gustafson-tvillingarna och Makondele kombinerade som de ville utanför straffområdet och kom till avslut i varannat anfall, trots att Djurgården packat både försvarslinje och mittfält framför målvakten Kenneth Höie som fick en svettig avslutning på matchen.

Klar missräkning

Men Djurgården lyckades freda sig, och när jag skriver där här står hundratals blårandiga supportrar kvar och sjunger rakt ut i den Göteborgska natten. Trots premiärförlusten känns Djurgården säsongsstart helt okej, för varken Elfsborg eller Häcken är lag som man får gratisvinster mot.

För Häckens del är en poäng på två matcher en klar missräkning, men under andra halvlek kände vi igen mycket av det där som vi vant oss vid: passningarna, väggspelen, löpningarna, det offensiva modet.

Häcken är ett lag för övre halvan även i år, inte tal om annat.

Före paus fanns det däremot inte så mycket att skriva hem om, förutom att den matchotränade men godkände Diego Lugano hade en egen Uruguay-klack på ett annars glest Ullevi. Jag kom istället på mig själv att tänka en gammal tanke som jag ofta gör när Häckens usla publikstöd kommer på tal.

Så varför inte damma av den här också?

Det finns säkert en risk för att jag får skit för förslaget, men jag tycker att BK Häcken borde byta namn till FC Gothia.

Ja, på allvar.

Men nej, inte genom någon vild sammanslagning med Gais och Örgryte som var på tapeten för ett antal år sedan, utan bara genom ett namnbyte.

Inte ens tröjorna skulle behöva se annorlunda ut.

Större möjligheter

I 98 fall av 100 skulle jag, en föreningsförespråkare och fotbollsromantiker ut i fingerspetsarna, såga sönder en sådan tanke på idéstadiet, men i det här fallet finns en så uppenbar poäng att jag inte kan blunda för det. För samtidigt som BK Häcken bara lockar ett par tusen egna supportrar till en allsvensk hemmapremiär i härligt vårväder är Gothia Cup en framgångssaga, en turnering vars rykte lever långt utanför de svenska gränserna.

Den internationella kopplingen borde man slå mynt av, utnyttja i marknadsföringssyfte och rekryteringsarbete, samla upp synergieffekter. Varför inte starta upp en ordentlig akademi på samma gång, som satsar på tonåriga Gothia cup-bekantskaper från Ghana eller Nigeria?

Häcken har försökt göra det omvända på senare år: satsa lokalt, lansera sig som Hisingens gäng. Men trots att de samtidigt utvecklats till ett av landets mest sevärda fotbollslag – med stjärnor som Waris Majeed, Mostapha El Kabir och Simon Gustafson –  har publiken stannat hemma.

Slänga klubbens 75-åriga historia överbord, alltså?

Nja, jag ser inte på det så drastiskt, utan mer att klubben skulle gå in i en ny fas med större möjligheter.

Visst skulle folk reagera, visst skulle folk protestera och visst skulle det krävas en övergångstid men jag tror genuint att det skulle vara värt det på sikt.

Jag tror också att motståndet skulle vara minimalt i en allsvenskt kontext. Det är inte det samma som att det skulle gå smärtfritt, men med en klok, långsiktig strategi hade man nog vunnit över nästan alla.