Från förbundskaptenlösa till gulddrömmar – Elfenbenskustens osannolika Afcon-resa
Publicerad 2024-02-11
För drygt två veckor sedan var Elfenbenskusten en mästerskapseliminerad fotbollsnation utan förbundskapten.
Nu är de en match ifrån att skriva in sig i historieböckerna.
Elefanternas resa till en Afcon-final på hemmaplan är en historia utöver det vanliga.
Måndag, 22 januari. En av afrikanska mästerskapens största skrällar har precis blivit ett faktum.
Lilla Ekvatorialguinea har besegrat värdnationen Elfenbenskusten med hela 4–0 i den avslutande omgången av Afcon:s C-grupp.
Hemmafansen på Alassane Ouattara Stadium i Abidjan var rasande och busvisslande. Elefanterna på planen var otröstliga och tårögda.
Det som skulle ha blivit starten på ett oförglömligt hemmamästerskap såg ut att snarare ha slutat ett praktfiasko av sällan skådat slag.
Värdnationen och förhandsfavoriten Elfenbenskusten hade slutat trea i sin grupp och stod på ruinens brant. Enbart andra länders resultat, i andra grupper, skulle kunna rädda dem från respass.
Ett facit som inte var bra nog för att förbundskapten Jean-Luis Gassett skulle få behålla sitt jobb i mer än drygt två dagar till.
Elfenbenskustens resa i mästerskapet visade sig dock faktiskt, sensationellt nog, blott ha börjat trots allt.
För på söndag väntar, osannolikt nog, en final på hemmaplan mot Nigeria.
Ville låna guldhjälten från 2015
Vem vet var det ivorianska fotbollslandslaget hade varit i dag om det ivorianska fotbollsförbundet hade varit lite mer kyliga och åtminstone väntat ut hela gruppspelet innan man valde att entlediga sin 70-årige fransos från förbundskaptensrollen.
Vem vet, de kanske hade sparkat honom oavsett.
Nu blev det i stället så att Elfenbenskusten sparkade Gassett blott tio timmar innan deras åttondelsfinalsavancemang blivit klart. Marocko slog Zambia, vilket innebar att värdnationen trots allt blivit en av de fyra bästa grupptreorna (vilket också var tack vare Mozambiques galna upphämtning mot Ghana dessförinnan).
Nu stod elefanterna utan förbundskapten. Mitt i ett hemmamästerskap. Med blott en handfull dagar till en åttondelsfinal mot regerande mästaren Senegal.
De gav det en chans att försöka ”låna” in gamle guldhjälten från 2015, Herve Renard, från hans nuvarande jobb som fransk förbundskapten på damsidan, som krislösning. Det blev inte så (vilket väl kanske var tur det med allt möjligt i beaktning). I stället fick assisterande förbundskaptenen Emerse Faé, utan erfarenhet i sammanhanget, kliva in i hetluften. Med mindre än en veckas förberedelser.
”Ett spöke kan inte känna rädsla”
Att ivorianerna faktiskt åttondelsfinalen mot Senegal till straffar, där de dessutom vann, kanske är den största skrällen av dem alla på deras osannolika väg till söndagens final.
Enligt Franck Kessie, som både satte 1–1-straffen i 86:e minuten och en av ivorianernas straffar i straffläggningen, menade att hemmanationen, där och då, inte längre hade något att förlora.
– Vi blev slagna framför ögonen på vårt land, på arenan namngiven av vår president. Där blev vi förnedrade. Efter Marockos match (som gav dem avancemanget trots allt) hade vi inget mer att förlora, säger Kessie till Bein Sports efter åttondelssegern.
– Som man brukar säga: ”Ett spöke kan inte känna rädsla”.
Det där orangea spöket fortsatte på inslagen väg i kvartsfinalen. Mot Mali var det Brightonlöftet Simon Adingras 1–1-mål i 90:e minuten som ordnade förlängning. Det var Stade Reims-talangen Oumar Diakités 2–1-mål i matchminut 122 (!) som ordnade semifinalsavancemanget. För övrigt två spelare som båda byttes in av interimförbundskaptenen Faé. Detta i en kvartsfinal där man varit en man mindre på planen sedan minut 43 efter Odilon Kossounous röda kort.
En final ifrån fotbollshistoria
Och om det snarare varit öde, tur och osannolika vändningar som tagit dem till semifinalen så blev själva semifinalen – när de var tillbaka på Alassane Ouattara Stadium igen – en desto stabilare och lugnare historia.
Pigga uppstickaren Kongo-Kinshasa besegrades med 1–0. Dortmundstrikern Sebastien Haller, med orden ”F*ck cancer” insytt på skorna (på tal om att trotsa odds), gjorde matchens enda mål.
Så inför finalen, Elfenbenskustens första i turneringen sedan guldet 2015, är känslan att ordet ”spöke” inte längre passar.
För det här är ett landslag och en värdnation som till fullo återuppstått och som nu är blott en finalmatch från att göra 2024 till ett oförglömligt och historiskt årtal för ivoriansk fotboll. En grupp spelare som sett fiaskot i vitögat för att därefter enas och lyfta till oanade höjder. Som en lagenhet snarare än en brokig skara mer eller mindre välmeriterade fotbollsstjärnor.
– Två veckor sedan, när vi förlorade här mot Ekvatorialguinea, så var vi långt från att föreställa oss att vi skulle kvalificera oss för en final. Jag är väldigt glad. Det är som en dröm, säger förbundskapten Faé, enligt The Athletic, inför finalen.
Huruvida Afcon-succén kommer starta en mästerskapstrend att sparka tränare efter mindre lyckade gruppspel ska låtas vara osagt.
Men draget kan i alla fall, bevisligen i detta fall, potentiellt leda hela vägen till guld.
Finalen i Afrikanska mästerskapen spelas på söndag klockan 21.00. Matchen sänds i Viaplay.