Almenäs: Vi kommer att bli sågade

Programledarna trivs trots kritiken

I dag är det Fotbollsgala.

I morgon kommer den att sågas.

- Det har blivit politiskt korrekt att såga galan, säger Jessica Almenäs som leder galan med Adam Alsing.

"Så pinsamt, TV4."

"Gör om galan igen."

"En och en halv minut - sen var det en jämn ström av klanterier."

Tre rubriker till Lasse Anrells recensioner av Fotbollsgalan de senaste åren.

Och han är inte ensam i mediesverige om att såga galan år efter år.

I år har dock Sportbladets krönikör till och med sågat evenemanget innan det ens ägt rum (Sportbladet i går).

"Känns tryggt"

- Det mesta verkar vara fullt möjligt när det gäller Fotbollsgalan, säger Adam Alsing som i år debuterar som galavärd.

- Det här är ett uppdrag man bara kan misslyckas med, men det är för j-a roligt att göra ändå.

Varken han eller Almenäs är särskilt upprörda över alla sågningarna.

- Vi vet att vi blir sågade. Det känns lite tryggt, det spelar ingen roll vad man gör för man blir sågad ändå, skrattar Jessica som gör sin tredje gala.

- Det har blivit politiskt korrekt att såga galan. Det är pinsamt att säga att man tycker det är kul eller bra. Samtidigt är det ändå två miljoner som tittar varje år.

- Jag tar kritiken med en nypa salt. Lasse överdriver myten om sig själv, att han ska vara så bitter och sur.

"Längtar efter den"

Almenäs käkar frukost med Anrell ibland i samband med TV4:s Nyhetsmorgon och hon tror att han i själva verket gillar Fotbollsgalan.

- Lasse längtar ju efter den! Han tycker den är smygbra men han vågar inte erkänna det. Äh, jag älskar Lasse, han är dödsskön. Men det tycker jag kanske inte på tisdag morgon (skratt).

Alsing:

- Det är fascinerande att galan väcker såna känslor.

- Ja, det är helt otroligt att min klänning i fjol kunde få uppslag i sportbilagorna hela veckan, säger Jessica.

Då var det "bröstchock".

I år blir det "benchock".

- Mycket gala blir det i varje fall, säger Jessica.

Vad ska du ha på dig, Adam?

- Jag?! Spelar ingen roll, ingen kommer att lägga märke till mig ändå...

Johan Flinck