Inte ens guld räddar Åkeby

Stefan Alfelt

Alfelt: Malmö FF vågar inte behålla honom ens om det omöjliga händer

MALMÖ. Vi har i år kallat Rikard Norling för en svensk mini-Mourinho.

Vi kan få en mini-Capello i Sören Åkeby också.

MFF har bjudits in till guldjakt igen – men inte ens guld kommer att räcka för Åkeby.

Du kan hur det gick för Fabio Capello som ledde Real Madrid till serieseger i La Liga förra säsongen. Som tack för det fick han sparken elva dagar efter triumfen.

Åkeby får heller inte förlängt även om Malmö vinner guld eftersom MFF-ledningen knappast vågar riskera att hamna i en situation som kan utmana supportrarna i väntan på nya arenan.

Malmös guldläge är fortfarande ungefär lika osannolikt som att positive Dennerby i dag kan få slöa svenskor att spela modern världsfotboll, men chansen finns igen för uträknade MFF. Det kan man inte blunda för, speciellt inte som MFF har avgörandet i egna händer mot tre av toppkonkurrenterna – Kalmar, Göteborg och Elfsborg.

Mytbildning i efterhand

Segrar i de tre matcherna räcker väldigt långt bara de, men inte hela vägen fram utan hjälp eftersom det är så många lag som sex före i tabellen.

Varför skulle då inte guld räcka för att blidka MFF-supportrarnas kritik mot en tränare de allra flesta ansåg som spännande och utvecklande när han engagerades?

Tja, helt enkelt därför att framgång är en så extrem framgångsvara i fotboll att den faktiskt inte är värd ett smack annat än för personlig vinning och mytbildning i efterhand.

Capello förlorade knappast ekonomiskt på att kickas som färsk guldtränare för ett av världens största klubblag.

Sören Åkeby, som inte varit vatten värd för sin insats hittills i Malmö, kommer givetvis att kunna dra nytta av ett guld i sin vidare karriär.

Att han i förra hemmamatchen hånades med den obegripliga jättebanderollen ”Bonde söker brandman – Stick Sören” hindrar naturligtvis inte att samma ”fans” hyllar honom efter ett, med tanke på säsongen, sensationellt guld.

MFF-ledningen tog en kalkylerad risk när man valde att stötta Åkeby. Logiskt borde säsongen redan vara körd och då spelade det ingen roll vem som ledde skutan säsongen ut. Skulle sen det sensationella hända – som alltså hänt – att guldet återigen skulle hamna inom räckhåll. Ja, då blir det ett genidrag att behålla en bespottad tränare.

Tricket funkar högst en säsong. Behåll tränaren, kass start nästa säsong och alla hävdar att man vann guld trots tränaren. Så varken Åkeby eller MFF tjänar på en fortsättning även om det skulle räcka hela vägen fram.

Förvånande många sansade personer lämnade Malmö stadion väldigt positiva till MFF:s spel mot bottengänget Örebro. Det säger väldigt mycket om hur illa detta MFF spelat de senaste åren.

Babis – en fegis

Insatsen mot Örebro var som bäst med tvekan godkänd. Ola Toivonen gjorde sin bästa insats när han äntligen hamnade i både rätt roll och rätt matchsituationer. Försvaret ställdes inte på svårare prov än de man själv ställde till med. Junior gjorde ett läckert mål och sina medspelare vansinniga emellanåt.

Mest positiva prestationer förutom Toivonen svarade Behrang Safari, Christian Järdler och Niklas Skoog för. Skoogs förmåga att behålla bollen i anfall kan bli ett vapen i spurtstriden men det kräver att Åkeby vågar peta Jonatan Johansson när denne kan vara tillbaka.

Anklaga mig gärna för förföljelse men jag kan bara inte begripa varför Babis Stefanidis köpts och får ta en plats i MFF:s startelva. Finns det en mer lättläst och strykrädd spelare i allsvenskan?

... men guld kan det fortfarande bli.