Lotta Schelin: Vi får inte vara fega

Kristoffer Bergström

Så ska anfallsessen ”Kosse” och Schelin sätta färg på Sveriges VM

WINNIPEG. Fem gånger har Lotta Schelin klivit in i ett mästerskap mot världens bästa lag.

En gång har hon vunnit medalj, fem gånger har hon vunnit lärdomar.

Den viktigaste har blivit till ett krav som hon ställer på sig själv och medspelarna när VM nu börjar.

– Vi får inte vara fega. Det är inte Sverige.

I mars 2004 debuterade en 20-årig Lotta Schelin i landslaget. Göteborgaren var osäker på var säsongen skulle ta henne, men hade en förhoppning om Grekland.

Jodå. Under sommaren etablerade sig Schelin som en av allsvenskans giftigaste anfallare, vilket gav henne en plats i den svenska OS-truppen som i juli for till Aten.

Elva år senare står Lotta i Kanada. Hon är Sveriges genom tiderna bästa målskytt och har bara några dagar kvar till VM-premiären. Än ekar minnena från sommaren 2004, då hon kom att göra två inhopp i en turnering som slutade med semifinalförlust mot Tyskland och fjärde plats.

– Det var ett fantastiskt mästerskap för mig. Jag kom med för att vara reserv, från att bara ha gjort några landskamper, och från att ha haft en ryggskada som hållit mig borta i ett år. För mig var allt guld. Jag spelade med mina förebilder, säger hon.

Vår intervju handlar egentligen inte om dåtid, fast det kan te sig så. Lotta Schelin har deltagit i tre OS och två VM och vi har bett henne minnas vart och ett. Inte för att skriva hennes mästerskapshistoria, utan för att förstå, här och nu, vad hon lärt sig av fem möten med världens bästa länder.

Finns det lektioner att lära också av förluster?

Kan händelser för fyra, åtta och elva år ha satt sådana spår i henne att de märks än i dag?

Jo, Lotta tror det.

– Man lär sig hantera allt möjligt när man kommer till VM eller OS. 2004 lärde jag mig vad ett stort mästerskap är. Hur det är runtomkring matcher när det finns press från oss själva och lika mycket från folk runtomkring. Rutiner. Media. Sådant är väldigt viktigt att ha med sig till senare, säger hon.

Slutade med platt fall

2007 kunde Schelin inte gömma sig bakom Victoria Sandell Svensson eller Hanna Ljungberg. Det var VM i Kina och anfallaren som fyllt 23 räknades till en av lagets stjärnor och ansvarsbärare.

Det slutade med platt fall för Sverige.

Kryss mot Nigeria, förlust mot USA och seger mot Nordkorea summerades till en tredjeplats i gruppen och tidigt uttåg. Schelin gjorde två mål i sista matchen, men helheten solkas ner av insatserna i de två första.

– Jag var mer central i laget då, men kände att det tog för lång tid för mig att komma in i mästerskapet. Man kan inte komma in i ett VM i tredje matchen, framför allt inte när de andra inte heller gjorde det, säger hon.

Så vad lärde du dig?

– Att vara här från början. Man blir lätt tagen av stundens allvar första matchen, men sedan kan det vara för sent att komma tillbaka.

Året efter kom ni till kvarten i OS. Du gjorde tre mål och var bitvis suverän. Vad lärde du dig då?

– Det var ett bra mästerskap, men vad lär man sig? Att allt runt OS är mafffigt. Man hade lite rutin, men ändå åkte vi än en gång ut mot Tyskland. Vad lär man sig? Man lär sig att tyskor är jävligt jobbiga, om inte annat.

”Det var bara här och nu”

Två raka OS slogs Schelins blågult ut mot Tyskland, men när grupperna lottades till årets VM framträdde ett märkligare samband. USA var ju där igen, precis som 2007 och 2011. Enda gången Lotta gått vinnande ur en mästerskapsmatch mot dem var 2011, då det mesta klaffade. Hon spelade bländande i gruppspelet, trots att hon lämnade det mållös, och höll i formen fram till att bronset var bärgat.

Varför fungerade spelet just då?

– Jag har tänkt på det. Varje gång jag och vi har gjort bra mästerskap har det funnits en skön harmoni. Jag var väldigt avslappnad det mästerskapet. Jag kom från en fantastisk säsong där jag hade gått väldigt bra med Lyon och vunnit mitt första Champions league-guld. Det var bara här och nu. Inget intresse av att fundera på mycket mera. Det gav resultat.

Så lektionen är att du som ledare ska sprida lugn och skratt uppifrån?

– Det behövs harmoni och mycket glädje. Det var avslappnat inför matcherna, med dansen och allt. Det gjorde att vi dansade fram på planen också.

På OS året efter stod ni inte att känna igen. Resultatet var okej, ni slogs ut mot Frankrike i kvarten, men spelet var märkligt. Vad hände?

– 2012 var svårt. Vi hade spelat 4-3-3 som hade funkat väldigt bra. Det var en offensiv uppställning från början men då hade defensiven varit knackig. När vi gick in i mästerskapet och ville sköta oss blev vi defensiva i stället. Hela mästerskapet blev det 4-5-1. Jag blev ensam.

Hur ska det undvikas i år?

– Jag känner bara att vi inte får bli fega. Det hände omedvetet den gången, det bara blev så att vi hellre ville hålla nollan än gå framåt. Men i längden är det inte så vi ska göra. Jag hoppas att vi håller oss undan det.

”VM till hundra procent”

Nu ska du göra ditt tredje VM, ditt sjätte mästerskap mot de främsta i världen. Kan du klumpa ihop de fem tidigare i en stor sanning? Hur lyckas man i ett mästerskap?

– När man presterar som bäst ihop, i alla fall i Sverige, bygger det på lagkänsla. Att det är glädje och avslappnad stämning. Det är inget man kan trolla fram, det måste komma.

Har den kommit än?

– Jag försöker bara vara så cool som möjligt och njuta av det här.

Och i hela gruppen?

– Ja, det känns så. Nu kan alla gå in för VM till hundra procent.

Stjärnorna i Blågult – ända in på skinnet. Se alla bilder i VM-bibeln!