Håkan Ericson lämnar Färöarna: ’Ligger sist’
Uppdaterad 2024-10-17 | Publicerad 2024-10-16
Håkan Ericson, 64, gjorde stor succé med Färöarna.
Ändå tvingas han lämna sitt jobb nu, efter svaga resultat i Nations League.
– Jag har varit lite provocerande, säger Ericson till Sportbladet.
Håkan Ericson ledde Färöarna till historiska bedrifter under sina nästan fem år som förbundskapten och när Sportbladet når honom har han själv bra koll på flera av rekorden.
Till exempel poängsnitt, snitt i många gjorda och få insläppta mål, fem raka matcher utan förlust, största segern och segern mot det största landet (Turkiet).
Samtidigt har det färöiska fotbollsförbundet nu konstaterat att ”det totala resultatet inte är tillfredsställande”. Färöarna är på väg att åka ur Nations Leagues C-division som man nyligen gick upp till.
– Vi ligger sist i vår grupp och har hittills inte lyckats vinna någon match, inte ens på hemmaplan. Under dessa omständigheter anser vi att det är bäst att låta nya krafter ta över ledningen för vårt herrlandslag, säger ordföranden Christian Andreasen i ett pressmeddelande.
Färöarna har kryssat tre matcher och förlorat en i Nations League.
”En besvikelse”
Enligt Sportbladets färöiska källor ville en majoritet av personerna i fotbollsförbundet – som höjt utvecklingskraven – bryta med sin svenske förbundskapten. Missnöjet ska bland annat grunda sig i att vissa tycker att Ericson inte har rätt engagemang för den färöiska fotbollens utveckling och i att han inte bor på Färöarna.
– Jag var helt inställd på att jag skulle fullfölja året och sedan se om vi kunde komma överens om nästa år, med ett antal frågor. Men i det här fallet valde de att ta det snacket redan nu. Då var vi överens om att det inte blir någon fortsättning till nästa år och då ville de gärna ta det här beslutet redan nu och sätta en ny riktning. Det har jag full respekt för, säger Ericson.
Blir man besviken när man får det beskedet?
– Det blir man väl alltid. Det är alltid så, att man vill ge det en chans och jag har jobbat tajt ihop med spelarna. Det är klart att det finns en besvikelse i att jag inte får ta ett riktigt avsked, men så är fotbollsvärlden.
Stolt över jobbet
Ericson säger att han inte fått fullt gehör för sina åsikter kring hur han tycker att den färöiska fotbollen ska utvecklas. Han har förstått att han fått kritik från vissa klubbar, samtidigt som det varit missnöje i media.
– Jag har varit lite provocerande kan man säga. Jag har uttryckt mitt önskemål om att förändra några saker som jag tror hade behövts för att Färöarna ska kunna ta nästa steg. Jag vill ha ut spelarna utanför Färöarna för att de ska få bättre matchmiljö och jag vet att när man säger sådana saker kommer en del ta det som kritik eller hot, eller att man inte tycker de är tillräckligt bra.
Ericson tycker inte att landslagets resultat har varit dåliga, även om de blivit sämre senaste åren.
– Resultat måste ställas i proportion till storlek, urval och resurser. Därför har jag aldrig tagit på mig ansvaret att säga att ”vi måste slå ett land som Lettland hemma”. Ett land som är 40 gånger större än Färöarna. Men vi har möjlighet att göra det. Det tror jag och den retoriken har jag drivit i snart fem år nu. Det har inte alltid gått hem.
Ericson konstaterar:
– Jag kan gå med stolthet från det här jobbet och säga att vi har gjort ett jäkligt bra jobb. Men i en vanlig referens, att vinna fotbollsmatcher, är jag chanslös. Därför har jag haft ett balanserat synsätt på det här med att få kritik från media.
Guld i U21-EM
Innan tiden i Färöarna gjorde Ericson stor succé som förbundskapten för det svenska U21-landslaget. Landslaget tog guld i U21-EM 2015 och kvalificerade sig även för mästerskapet 2017.
Ericson basade också över det svenska herrlaget i OS 2016.
Vad känner du att du vill göra nu?
– Jag känner att jag inte vill sluta jobba. Men hur snabbt jag ska hoppa på ett nytt jobb är det inte bara jag som bestämmer. Jag kommer nog ligga lågt ett tag och får se vad det finns för intresse från fotbollsvärlden eller den civila världen. Det kan vara jobb inom olika former. Jag har också jobbat civilt med ledarskap och föreläst. Det finns saker att hitta på, men jag brinner fortfarande för fotbollen väldigt mycket och tycker att jag har något att ge. Som tränare känner man ofta att för varje år som man lägger på nacken får man ännu större erfarenhet och en ännu större palett att plocka från. Man blir bättre för varje år känner jag.
