Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Leopold

Laul: Medioker insats – av spelare, domare och tränare

Uppdaterad 2018-07-31 | Publicerad 2012-04-30

NORRKÖPING. Det är lätt att ryckas med av dramatiken, de fem målen, de omdiskuterade situationerna.

Sanningen är att IFK Norrköping–Malmö FF var en ovanligt medioker allsvensk fotbollsmatch.

På de anklagades bänk: spelare, domare och tränare.

Följ ämnen
Malmö FF

När man ägnar sig åt sågningar av det här slaget kommer de felaktiga mytbildningarna som brev på posten: ”Men du skriver ju alltid att allsvenskan är dålig”.

Lögn och förbannad dikt.

Det har jag nästan aldrig gjort eftersom jag anser att det är direkt korkat att jämföra vår lilla serie med Champions League, La Liga och de stora, europeiska ligorna. När jag pratar om bra respektive dåliga matcher är det i förhållande till andra allsvenska matcher, inte en jämförelse med Manchester-derbyt.

Jag har sett över 20 matcher live i år och är beredd att utse IFK NorrköpingMalmö FF på Nya Parken till den med flest graverande misstag.

Vi kan ta de som fick störst betydelse.

MFF:s högerback Miiko Albornoz skickade en huvudlös passning till Wilton Figueiredo som var omringad av flera motståndare på egen planhalva utan chans att ta in bollen. Norrköping bröt och anfallet slutade med hörnan som ledde till 1–0 till hemmalaget.

IFK:s Nikola Tkalcic och Martin Smedberg-Dalence kunde inte enas om vem som skulle ta bollen utanför eget straffområde vilket gav Simon Thern och Jimmy Durmaz öppen gata och 1–1.

Kärleksfullt försvarsspel

Norrköpings 2–1-mål var ett snyggt dubbelväggspel mellan Tkalcic och Gunnar Heidar Thorvaldsson, men också två närmast kärleksfulla försvarsingripanden av Ricardinho.

Jiloan Hamad lyfte bollen i mål men assisterande domaren hade flaggan uppe – tv-bilderna visade ett mycket olyckligt beslut som byggts på en chansning eftersom Hamad var en meter onside.

Avgörande målet kom efter att just Hamad tappat bollen till inhopparen Imad Khalili som kunde frispela James Frempong som avslutade kallt.

Lägg därtill en matchrytm där Norrköping i regel snarare än undantagsfall lyckades slå bort bollen redan på egen planhalva, där Malmö FF kunde planterat en lövskog i ytorna på mittplan, sett den växa, sålt virket och sedan metodiskt gått till anfall. I stället slarviga och hafsiga enmansattacker som ofta rann ut i ingenting. Simon Thern slog indianpassningar och studsade undan i närkamperna mot bland annat Astrit Ajdarevic, Daniel Larsson blev låst och isolerad på topp men Rikard Norling dröjde ändå till det var tio minuter kvar innan bytena kom.

Varför blev det så här?

En kombination av följande orsaker kanske: Malmö är ett bättre fotbollslag än IFK Norrköping men agerade inte lika naturligt på konstgräset, blev tidigt irriterade på domaren och på sig själva. Därmed gjordes mängder av misstag i båda lagen vilket lade grunden för det kvalitetsmässiga bottennappet.

Janne Andersson var yx-galen

Kvällens mest bisarra händelse var när IFK-tränaren Janne Andersson fick ett tokspel på fjärdedomaren som han ansåg sölade med att få fram rätt siffror på ljusskylten vid ett byte. Spelet blåstes igång när ”Peking” var en man mindre på planen och ”Party-Janne” gick i taket med sådan kraft att när jag senare öppnade dörren till mitt hotellrum uteslöt jag inte att han kunde dyka upp med en yxa i näven och väsa ”Here’s Janne”.

Efteråt pratades det mest om domarteamet i allmänhet och Michael Lerjéus i synnerhet, åtminstone i Malmölägret. Jiloan Hamad dundrade mot offsidevinkningen, Johan Dahlin mot hur han tacklades i samband med 1–0-målet och Pontus Jansson om Thorvaldssons hands vid samma mål. Av de situationerna har domarna anledning att vara självkritiska kring (icke-)offsiden, när det gäller handsen får spelare faktiskt göra mål med handen om någon som i går skjuter på den från nära håll, och duellen mellan Dahlin och David Wiklander är en bedömningssituation som såg ut som frispark live men jag blev mer osäker framför tv:n.

Både Malmö FF och IFK Norrköping står nu på tio poäng och minus ett i målskillnad, vilket är sämre än väntat för MFF och vice versa för ”Peking”. Båda har dock en hel del att fundera på, det visade kvaliteten på gårdagens möte.