”Jag gillar att sova middag"

Henke Larsson i stor intervju – om framgångarna, allsvenskan och slutet på karriären

BORGHOLM

Han är närmare 36, har vunnit Champions league, haft världen som vardagsrum och hade kunnat ligga med händerna bakom nacken och solat sig i glansen.

Det gör han inte.

I en intervju med TT berättar Henrik Larsson om vad som driver honom, om vad som gör att han fortfarande är så bra.

Och om sofflocket.

”Bra på att vila”, säger gamle Celtic-kamraten Johan Mjällby från ett semesterbadlakan när TT frågar honom om Larsson och hur helsingborgaren lyckats hålla så hög nivå så långt in i karriären.

Vad?

– Han är bra på att vila. Bättre än alla andra.

Mjällby skrattar.

Är det förklaringen?

Spelaren som blivit gudaförklarad i Celtic, som charmade Barcelona, som hyllades i Manchester United, som blivit utsedd till tidernas svenska fotbollsspelare. Och största förklaringen till hans höga klass långt upp i åren är att han är...

...bra på att vila? Ligga tillbakalutad, med fötterna på fotpallen?

Sova, rent av?

– Det finns ju massor av annat också, förstås, säger Mjällby när skrattet klingat av.

– Men det där med vilan är sant. Och det är inget som man ska underskatta.

Inte för Larsson. Inte för ett heltidsproffs i en värld där alla rycker och alla drar, där träningar suger must och där matcher kräver energi. Pressad från alla håll står Larsson trygg. Eller ligger.

”Jag gillar att vila”

Det medger han.

– Johan menar säkert att soffan är en av mina bästa vänner och att det är där jag brukar ligga. Och, ja... han har väl rätt i det. Jag brukar ligga och vila, jag gillar det.

Kan det ligga lite allvar i det också?

– Det är klart att det gör. Att återhämta sig är viktigt. Man tränar mycket, spelar mycket. Det gäller att veta när man ska vila.

– Sedan gillar jag att sova middag också.

När TT träffar honom är Larsson i Borgholm, där han i helgen fick Victoriastipendiet. Men trippen dit blev kort. Ditresa på eftermiddagen, hemresa samma kväll, match mot IFK Göteborg dagen efter (2–2) med en hundraprocentig Larsson. Att vila är en sak, att ta saker lättvindigt en annan. Det senare är inte Larssons grej.

När han för två år sedan röstades fram som Tidernas Guldbollen-vinnare firade Svenska fotbollförbundet stort i Stockholm. Direktsänd tv, artister, fotbollsstjärnor, mingel, gott vin, en bit mat.

Men Larsson själv satt aldrig där med galaservetten i knäet. Han var i Barcelona.

I en kommentar på förbundet hemsida sade han:

”Jag måste prioritera fotbollen, det är den jag lever på. Jag vill ta alla möjligheter att få en plats i Barcelonas förstauppställning och då kom Fotbollsgalan i år i kläm tidsmässigt”.

Trist? Stelt?

Möjligen.

Eller bara klokt och väldigt Henrik Larsson. Där andra väljer slips och kavaj i strålkastarnas sken, där väljer Larsson en annan. Kanske är det något som bidragit till bilden av honom vid sidan av planen.

”Allsvenskan håller hyfsad klass”

I motiveringen till Victoriastipendiet stod att han ”inte är någon vän av stora eller tomma ord”.

Är det en beskrivning du håller med om?

– Jag gör det jag ska på planen, och allt det runt omkring har för mig inte så stor betydelse.

Vad driver dig?

– Jag gillar att spela fotboll. Att vinna de stora grejerna, spela VM och EM, Champions league och ha en chans att vinna med sitt lag.

Omställningen till allsvenskan i ett sånt perspektiv?

– Som natt och dag, förstås. Allsvenskan håller en hyfsad klass, men inte som de ligor jag varit i. Det är något som det tagit tid att vänja sig vid. Jag gör det för att jag gillar att spela fotboll, inte för att jag ska bevisa något för nån annan.

Hur långt fram i karriären tittar du?

– Inte så långt. Nu kör vi fram till oktober, sedan får vi se vad vi gör efter det.

Henrik Larsson om...

Jakob Sillén/TT