Historien om bollgeniet – som slutade i tragedi

"Nacka" Skoglund – 30 år sedan legendaren avled

8 juli 1975 dog Lennart "Nacka" Skoglund, 45 år gammal, i hemmet på Söder i Stockholm. Under sin aktiva karriär hann han bland annat med spel i landslaget, i Italien och med AIK och Hammarby hemma i Sverige.

Men vid sidan av fotbollsplanen levde han ett helt annat liv.

Sportbladets Lars Nylin berättar historien om en av Sveriges genom tiderna bästa fotbollsspelare.

Måndagen den 8 juli 1975 slog fotbollens lieman till på Katarina Bangata 42 på Söder i Stockholm. Lennart Skoglund dog i sin kökssoffa i den lägenhet där han en gång föddes. Balansgången mellan bollgenial gamäng och ohjälplig suput var över.

Vissa har påstått att det bara var en tidsfråga - att han vandrade mot stupet ända sedan sitt sanslösa genombrott som 20-åring. Andra anklagade hans omgivning, inklusive hans klubbar, för att dessa inte i tid hejdade undergången. Han borde ha blivit 75 år på julaftonen i fjol. I verkligheten hann han bara fylla 45.

Historien om snubben som kom att kallas "Nacka" har berättats och mytologiserats myriader av gånger.

Men sagan och tragedin Lennart Skoglund förtjänar ändå att påminnas om ännu en gång då det gått 30 år sedan himlen fick sin vänsterytter.

Lennart Skoglund föddes på julaftonen 1929 i Djurgårdsland, på Allmänna BB i skuggan av Stockholms stadion. Men detta var en utflykt i en verklighet långt ifrån hans egen. Familjen Skoglund bodde på Katarina Bangata på Söder. 1929 var detta tuffa trakter. Det närmaste en slum som Stockholm överhuvudtaget kom.

Den livsstil han så senare levde, med fräsande stubiner i alla riktningar, var såväl en motsats som en ganska självklar följd av villkoren under uppväxten.

1950 ställdes hans tillvaro på huvudet under några sanslösa månader.

"Nacka" hade på hösten 1949 kontroversiellt lämnat sitt Hammarby i division tre för AIK i allsvenskan. Skrönan säger att han gick för en tusenlapp och en kostym.

I maj 1950 lämnade en viss Inge Eidefjäll återbud till pressens lag i en match mot det tänkta VM-laget och "Nacka" fick chansen.

Som han tog den. Skoglund blev omedelbart uttagen till det landslag som skulle spela VM i Brasilien samma sommar. Nacka spelade där så imponerande att italienska Inter skrev kontrakt.

Väl i Italien och Serie A började "Nacka" leva det ljuva livet. Men allt oftare stirrade han hin håle i ansiktet.

Debuten hade inte ens den fantasifulla sporttidningen Rekordmagasinet kunnat fabulera ihop. 3-2 mot ärkerivalen Milan. Två mål av signore Skoglund. Bland annat det direkt avgörande. Även övriga nio år i Milano var tidvis lysande. Med två scudettos och en bejublad hemkomst till VM 1958.

Tillbaka i Italien började sammanbrottet. I dagens värde tjänade "Nacka" minst två miljoner kronor under åren i Inter. Varenda krona vägde ner hans axlar. Om det inte var för alla ryggdunkare. Han skilde sig från italienskan Nuccia. Det talades också om en ständig ängslan under den jovialiska masken. Därav spriten, därav tabletterna, därav de fatala mixarna av bådadera.

Slutet i Italien blev miserabelt. Efter tre hyfsade år i Sampdoria såldes han till Palermo. Han tyckte att Palermo var Afrika. "Jag trivs inte så bra här i negerbyn" sa han 1962 till Aftonbladet. Han var vid vägens slut.

Tilliten från klubben var noll. Klockan 22 varje kväll stängdes "Nacka" in i en betongcell under en läktare på Stadio Della Favorita.

De tio åren hemma på Söder efter återkomsten blev en långsam färd ner mot golvet. Den klassiska hörnan direkt i mål mot Karlstad på Johanneshovs IP var ett undantag.

Det sista aktiva fotbollsåret blev 1968 i en ultimaklubb, Kärrtorp, som tränades av hans bror "Jojje". Sedan blev det Länkarnas startelva.

Vid begravningen sa prästen: "Nu får du komma till himlen. Det finns nog en plats att lira på där för dig också, Nacka."

NYLINS NOSTALGI

Lars Nylin