Från La Dolce Vita till Champions League
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-11-01
Sportbladet följde Sveriges internationelle toppdomare Peter Fröjdfeldt under Göteborgs- derbyt: ”Stamford Bridge var rätt kul, va?”
GÖTEBORG
Under ett kort ögonblick hörs det faktiskt sång i Ullevis domarrum.
Det låter sådär.
Men det är klassiska schlagers.
”Ska vi plocka körsbär i min trädgård
Du och jag, wow wow wow”
Och sedan, när domaren Peter Fröjdfeldt viftar in en ny melodi och sjunger:
”För jag vill leva la Dolce vita (ooh)
ja, jag vill leva la Dolce Vita (ooh)
Ge mig glitter och glamour...”
Längre når han inte, innan det bryter ut ett gemensamt garv som för tankarna till en herrbastu eller en grabbig golfresa.
Det är ett av svensk fotbolls bästa domarteam, fyra man i svart, och de småsjunger egentligen mest för att någon väckte liv i minnena från Stamford Bridge, för drygt ett år sedan. Det var fullsatt på läktarna inför semifinalen i Champions League mellan Chelsea och Monaco och när svenskarna sjöng i domarrummet hade en matchdelegat från Uefa stuckit in huvudet och undrat vad fasen de sysslade med.
– Det var underbart, minns Peter Fröjdfeldt och tar fram upp en dubbel visselpipa och de gula och röda kort han behöver inför göteborgsderbyt.
– Ja, Stamford Bridge, det var rätt kul, va? fortsätter han lite undrande, utan att egentligen vänta sig ett svar.
Sportbladet har varit med större delen av dagen, inför matchen, och det är dags att konstatera att domarna uppför sig nästan som bröder. Ända sedan de träffades på en garageuppfart i Norrköping på morgonen har tonen varit rå men hjärtlig, det har varit mängder av syrliga kommentarer och högljudda skratt.
– Sånt är viktigt. Matchen varar bara i 90 minuter, men ibland är vi ju ute på jobb i tre dagar tillsammans. Då måste sällskapet fungera bra, säger Fröjdfeldt och tittar med ett flin på de övriga tre i rummet.
Där finns assisterande domarna Kenneth Petersson, Norrköping, och Stefan Wittberg, Märsta. Och fjärdedomaren Miro Ukalovic, Hisings Backa, som dömde förra årets vårderby.
– Hörrni, jag gillade faktiskt ”plocka körsbär” bäst, säger Petersson och flinar.
– Jag tror att Bert Karlsson ringer Fröjdfeldt. Nu blir det blir en domarsingel som snart spelas på radion, säger Wittberg.
Domarteamet har bilat ner från östkusten och diskuterat kvällens match – och vad som kan väntas av enskilda spelare.
– Blir nog många offside-avblåsningar. Båda försvaren spelar högt, har Wittberg konstaterat.
– Men det finns en del nya killar, så det blir nog inte lika stabilt som på Erlingmarks tid, säger Petersson. Fan, vi gillade Erlingmark, gubbar, eller hur gjorde vi det? Han kunde leda sin backlinje, han.
Vid ankomsten till ett soligt Göteborg, efter fem timmars bilkörning, har domarna njutit av en pasta på en av Avenyns uteserveringar. Efter en kort stunds enskild vila på dagrummet på hotellet har de sedan haft traditionell poliseskort till arenan och där inspekterat gräsplanen, som är ”nästan overkligt bra”, och därefter har de haft genomgångar både med fotbollförbundets matchdelegat och den lokala polisen.
Läget har varit lugnt inför derbyt och det enda orosmoment som väntas är bengaliska eldar på läktaren.
Tillsammans med IFK Göteborgs matchvärd Johan Boman går teamet igenom tidsplanen, minut för minut, före avspark.
– Men har ni verkligen lyckats sälja några biljetter då? undrar Petersson och ler.
Det har IFK Göteborg. Mer än 33 000 biljetter.
Till sist byter domarna om och värmer i overaller, i arenans korridorer.
– Bra idé att vi kör i svart i dag, säger Ukalovic. Min gula tröja från matchen i Sundsvall häromdagen är fortfarande svettig...
– Fan, har ni inga tvättmaskiner i Göteborg? undrar Wittberg.
– Svart...vi kommer alla att se ut som (Blåvitts) Bengan Andersson. Han kommer också att ha svart, muttrar Petersson.
Det sista Fröjdfeldt nu gör innan de går ut för match är att samla teamet i en klunga i omklädningsrummet. De fyra har armarna över varandras axlar.
– Kom igen nu, killar. Nu äger vi stället, skriker Fröjdfeldt i golvet.
Sen är det ”high five” och de kliver ut ur domarrummet och blåser i pipan som kallar IFK Göteborg och Örgryte till spelargången.
Garven och leendena finns kvar när de hälsar på spelarna.
Men plötsligt finns en ny skärpa i domarnas ögon.
Förre stordomaren Anders Frisk tvingades sluta. Hoten och turbulensen kring hans person blev för mycket, familjen gick före.
– Det som drabbade Anders är sjukt, säger Fröjdfeldt.
Domarteamet ser utvecklingen med allt mer hot och trakasserier mot domare som ett resultat av ett allt hårdare samhällsklimat. Det är ingen tillfällighet att en skånsk huvuddomare i en längre division nyligen misshandlades under en match.
– I samhället i stort finns det ju i dag tydligare vinnare och förlorare, menar Kenneth Pettersson.
– Utslagningen har ökat, fyller Fröjdfeldt på. Jag menar..."på lappen läser jag..." Det är är otroligt vilket hårt klimat det har blivit, på flera nivåer.
Precis som Anders Frisk har även Peter Fröjdfeldt hotats till livet och trakasserats i sitt hem. För fyra år sedan dömde han bort ett offsidemål av Djurgårdens Stefan Rehn på Stockholm Stadion.
– Det snackades om att Djurgården förlorade guldet på det där och sen hotades jag, berättar Fröjdfeldt.
Det blev en jobbig tid för familjen.
– Jag tvingades ha polisbeskydd och barnen fick varken svara i telefon eller hämta posten. Den som tog mest stryk var min dotter, som var tolv år då. Hon satt hemma i soffan och grät.
– Min fru fick falska kärleksbrev som var jättefina och seriösa med "tack för senast" och allt sånt där.
– Det är i såna lägen funderar man ju på om det är värt det, men det är ju bara skit för stunden, så man fortsätter ändå. Fast när familjen drabbas känns det ju riktigt lågt...
Peter Fröjdfeldt har placerats i den yttersta elitklassen av Fifa och har dömt en lång rad VM-kval och stora Champions League-matcher.
– Stort att ha fått förtroendet, säger han lugnt.
Efter resor i närmare 30 länder finns förstås en mängd minnen.
En av resorna var nära att sluta i en tragedi. I november förra året befann sig Fröjdfeldt i Istanbul, tillsammans med bland annat Kenneth Pettersson och Anders Frisk, för att döma avgörande EM-kvalmatchen mellan Turkiet och Lettland.
På morgonen efter matchen kände Fröjdfeldt ett behov av att röra på sig. Valet stod mellan en promenad bort mot de populära Beyoglu-kvarteren, där svenskarna turistat dagen innan, eller att istället nöja sig med ett gympass på hotellet.
Det blev hotellets gym.
När passet var över tog Fröjdfeldt hissen upp till rummet på 16:e våningen och drog bort gardinerna från fönstret, samtidigt som han stretchade.
– Jag satte upp ena foten mot sängen och kastade en blick ut genom fönstret när det small. Jag tappade balansen och trodde att golvet skulle försvinna under mig. Jag var säker på att hotellet skulle rasa.
Terrorister hade utlöst en bilbomb alldeles i närheten, i Beyoglu-kvarteren, intill det brittiska konsulatet.
– Det var ruggigt. Jag såg all rök och på tv visade dom sönderslitna kroppar i direktsändning.
Terrorattacken i Istanbul slog hårt – 27 personer dödades och över 450 skadades i infernot.
Derbyt är bara 20 sekunder gammalt när Örgrytes mittfältare Tuomas Uusimäki kommer sent in i en duell. Fröjdfeldt blåser matchens första frispark.
– Fan, det är derby i dag. Nu spelar vi fotboll, skriker han till spelarna allra närmast.
Det är en snabb och tydlig markering – som faktiskt präglar resten av matchen.
När domarteamet kliver in i sitt rum efter matchen, efter en klar seger till IFK Göteborg, konstaterar linjelöparen Kenneth Petersson snabbt:
– Fan, gubbar, det gick bra i kväll. Vi kanske får döma en match till i allsvenskan!
De andra garvar.
De har över 600 matcher i allsvenskan, tillsammans.
– Jag känner mig som en junior som bara har 80 matcher, säger Miro Ukalovic och de andra hånar honom förstås.
Nu går Fröjdfeldt igenom hela matchen, teamet diskuterar olika sekvenser och konstaterar att det varit förhållandevis lugnt.
– Dom försökte spela fotboll, det var nästan inga efterslängar, säger Fröjdfeldt och drar av sig skorna.
Matchdelegaten från förbundet, Börje Ericsson, kommer in och konstaterar att det enda som stört honom är bengaliska eldar i hemmaklacken.
– Så nu är det säkert det nån stackare som har bränt sig på händerna. Det brukar vara så, konstaterar han.
Efter Ericsson kommer domarkontrollanten, Mats Sjöström, som efter en lång stunds syrligt snack ger teamet fullt godkänt. Då har han mutats med kaffe och Petersson har bluffat och sagt att högste domarbasen Bo Karlsson messat på mobilen att det var en kanonmatch från domarnas sida.
– Ja, ja. Ni dammsög och visade bra kontroll. Och ni slapp springa omkring och fjanta er utan kom in i det direkt. Chefen Karlsson var väl rätt, säger Sjöström.
– Vi var taggade, säger Peter Fröjdfeldt.
De andra nickar.
Petersson njuter lite extra av att messbluffen gick hem.
– Men vad fan har han på armen, undrar Sjöström plötsligt och pekar på ett rosa band som Ukalovic bär vid handleden. Vad står det på den där..."Min häst" eller?
De garvar igen.
Domarna bär Sportbladets rosa band "Älska fotboll" – en symbol för de som tycker att fotbollen faktiskt är La Dolce Vita.
Olympiakos har tre raka förluster i Champions League.
Lyon har tre raka segrar.
Det grekiska storlaget spelar både för heder och poäng i kvällens match, på Georgios Karaiskakis-stadion.
Men Lyons manager Gérard Houllier har beordrat sina spelare:
– Ge allt ni har, precis allt ni har.
Räkna med en konfrontation som kan slå gnistor, inför stor och fanatisk hemmapublik.
I centrum finns Peter Fröjdfeldt och samma assisterande domare som på Ullevi; Kenneth Petersson och Stefan Wittberg. De får sällskap av fjärdedomaren Martin Hansson.
Det svenska domarteamet blev officiellt i söndags, men domarna själva fick uppdraget förra veckan.
De landade i Greklands huvudstad i går, måndag.
Återstår bara för dem att i dag ladda som så många gånger tidigare – och sent ikväll döma fotboll.
Kanske väljer de sång som uppladdning:
”Ska vi plocka körsbär i min trädgård
Du och jag, wow wow wow”