Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Martin, Martina

Hedrade Maradona som en gud

Sportbladet på plats när argentinarna sörjer nationalhjältens död

Publicerad 2020-11-27

BUENOS AIRES. När nationalhjälten Diego Armando Maradona dog gick Argentina in i en tre dagar lång landssorg.

Över en miljon hedrade idolen på gatorna i Buenos Aires innan kistan sänktes ner i jorden.

Argentinarna är i chock efter att världens bästa fotbollsspelare dött av en hjärtattack, bara 60 år gammal. Hjälten kallades av sina landsmän "El pelusa", på grund av hans mörka lockar. Han gick också under smeknamnet gud, eller "Dios", en spansk ordlek för att han bar landslagströja nummer tio och hans gudomliga dribblingar på planen.

– Han är den enda personen som, sedan han föddes, har gett det argentinska folket glädje. Han var en idrottsman som försvarade oss, de fattiga, han försvarade alla, säger Martin Ronzoni.

Några timmar efter att nyheten kom, sörjde han och andra utanför Boca Juniors hemstadion "La Bombonera" i Buenos Aires, där Maradona spelade i början av sin karriär.

"Den som inte älskar Maradona, kan inte älska sin egen mamma," sjöng Ronzoni på trottoaren och fick med sig publiken.

– De allra flesta här har aldrig sett Maradona, men vi älskar honom, fortsätter han.

I sina händer höll flera av de som var där, en bild av Falklandsöarna, som Argentinas diktatur misslyckades med att ta tillbaka under kriget mot England 1982. Att Maradona på ett spektakulärt sätt, såg till att Argentina vann med 2–1 mot England några år senare, under VM i Mexiko 1986, blev ett viktigt plåster på såren för argentinarna.

– Mitt hjärta har gått i två bitar. Jag är så ledsen, säger Fernando Nunez, som tillsammans med sin flickvän Claudia Olgin, grät när de la blommor framför ingången till fotballsarenan.

Elektrisk atmosfär

Senare samma kväll samlades flera tusen människor vid Obelisk-monumentet i hjärtat av Buenos Aires. Istället för att gråta, hedrade de sin hjälte med sång och dans. "Den som inte hoppar är en engelsman, den som inte hoppar är en brasilianare", ropar de, i tacksamhet till Maradona.

– Maradona är det bästa vi har i Argentina. Jag började gråta när jag hörde om det, men när jag kom hit och såg all passion för fotboll blev sorgen till glädje. Det är unikt här i Argentina, fotboll förvandlar våra sorger till glädje, säger Fernando Seqouia.

Det var också här, vid obelisken, som argentinarna samlades på den historiska fotbollskvällen under VM -86.

– Jag var här och firade guldet 86, när jag var liten pojke. Nu är jag 46 år gammal och är här igen för att säga adjö till honom, säger Matias Gonzales, med en kopia av VM-trofén landslaget fick, i sina händer.

Fiender samlades på gatorna

Under torsdagen uppmanade den argentinska regeringen folket att ta avsked av Maradonas kista i presidentpalatset Casa Rosada i Buenos Aires, där presidentens personal har kontor. Endast extremt populära avlidna presidenter och presidentfruar i landet, såsom Evita Peron 1952, har tidigare fått en sådan ceremoni.

– Idag är vi alla tillsammans. Vilken fotbollströja du bär och vilken klubb du tillhör spelar ingen roll nu. Det här är vad vi gör för Diego, säger Ruben Navarro, som fick se sin hjälte en sista gång i fotbollströjan i klubben Club Atletico River Plate. Navarro bor några kvarter från huset där Diego Maradona växte upp, i slumområdet som heter Villa Fiorito. Maradona representerar hoppet om framgång och ett bättre liv för de fattiga, säger han.

– Med hans död är fotbollens magi över överallt, säger Navarro sorgset.

Man förväntade sig att en miljon argentinare skulle säga adjö vid kistan i palatset på torsdagen. Kön sträckte sig över 20 kvarter. "Diego, Diego i mitt liv, du är glädjen i mitt hjärta", sjöng många hundra närvarande och fortsatte: "Diego dog inte, Diego dog inte, han lever vidare i hjärtat hos det argentinska folket". De sörjande som kom ut från Casa Rosada var å andra sidan mycket mer drabbade, många grät, andra höll om varandra.

– Han var en Gud som skapade världshistoria. Det finns ingen annan som kan samla argentinare som han, säger Cintia Vera, när hon kommer ut ur palatset med sin pojkvän Pablo Poclava. Hon bär en fotbollströja från klubben San Lorenzo.

– Jag representerar min far, som älskade Diego och är på sjukhus, så han kunde inte komma hit. Det här är hans fotbollströja, fortsätter hon.

Flera av de närvarande hade rest långt för att hedra Maradona.

– Jag är 60 år gammal. Jag har upplevt allt som har hänt Diego. Att supportrar från olika klubbar samlas här är som det ska vara. Diego var en spelare som representerade alla klubbar. Han var så karismatisk, säger Hector Llanan, som hade kört 500 kilometer från sin hemstad Entre Rios, i morse.

”En mänsklig gud”

Den avlidne, berömda författaren Eduardo Galeano från Uruguay, som Maradona såg upp till, trodde att fotbollslegendens berömmelse också berodde på det faktum att Maradona inte var helt perfekt, men igenkännbar som en människa. Han skrev:

"Maradona beundrades inte bara för hans fantastiska dribblingsförmåga, utan också för att han var en smutsig gud, en syndare, den mest mänskliga av alla gudar."

– Diego var det bästa vi hade i Argentina. Även om ingen vill identifiera sig med hans skuggiga sidor gav han oss så mycket ljus och glädje, säger Josefine Castro Rovera i kön på väg till Casa Rosada. Hon har sin hund Ruben i armarna och är klädd i den argentinska landslagsuniformen.

Josefine Castro Rovera med hunden Ruben

– Jag är otroligt tacksam för all glädje han har gett oss. Jag var tvungen att komma hit idag för att tacka honom, säger hon.

Fullt kaos

Runt klockan 15.00, argentinsk tid, bröt kaos ut bland folkmassorna som köade till palatset. Flera personer försökte ta sig in. Porten förstördes och kösystemet kollapsade. Medan den stängda Maiplassen, där palatset ligger, snabbt fylldes av folkmassan, ställde sig polisen vid ingången till byggnaden och blockerade den med sköldar och vapen i händerna.

För att lugna de massor som desperat ville komma in tillkännagavs det att avskedet med Maradonas kista förlängdes med tre timmar. Men i själva verkat avbröts visningen av kistan helt.

– Det är omöjligt att kontrollera detta, det är så många människor. Det är synd att hela det argentinska folket måste betala priset när några skapar kaos, säger Nerera Lopez, som hade köat i sex timmar med sin vän Martin och bara var några meter från ingången.

– Det finns familjer bland oss som köar, men i allén började polisen skjuta med gummikulor. Jag tror inte att de släpper in oss nu, vissa människor har druckit mycket alkohol, säger Julieta Lopez, som hade mött upp sin pojkvän Tomas Fox.

Maradonas kista transporterades till slut i en kortege ut genom regeringsbyggnadens bakväg och folkmassorna lugnade sig. Många tusentals argentinare hade samlats längs motorvägen till den privata kyrkogården Jardín Bella Vista, där legenden begravdes, bredvid hans föräldrar Dalma och Diego.

Endast Maradonas närmaste deltog i den privata ceremonin.

Coronaregler bortglömda

Visningen av Maradonas kista kritiserades också eftersom en miljon människor samlades på samma plats, utan att hålla tillräckligt med avstånd, mitt i en pandemi. Argentina har haft en av världens strängaste karantäner, och i huvudstaden fick invånarna inte lämna sina hem, förutom för att gå till affären eller till apoteket, från mars tills slutet av juli. Gränserna till grannländerna är fortfarande stängda och skolbarn har gradvis börjat återvända till skolor efter att ha haft distansutbildning sedan i mars i år.

– Vi har varit inlåsta i karantän i sex månader. Viruset är det sista jag tänker på nu, säger Luva Satti, som var en av dem som sa adjö till Maradonas kista.

Cirka 1,4 miljoner människor har smittats och cirka 38 000 människor har dött sedan utbrottet började i våras.

Pensionären Jorge William tänkte inte heller på smittorisken när han köade framför palatset i flera timmar.

– Jag är inte orolig för coronaviruset, jag är en man av tro, säger William, som var klädd i den argentinska flaggans färger från topp till tå.

– Maradona är det största vi har haft i Argentina. Han försvarade det argentinska folket. Jag hoppas att en dag kommer en president att göra detsamma. Men det var Gud som gav oss nummer 10.

Följ ämnen i artikeln