Fagerlund: Större än FA-cupvinsten 2013
Manchester City har miljoner tankar i huvudet.
Wigan hade bara en enda.
Efter 1,5 års dvala brinner Will Grigg igen.
När blir man egentligen mätt på framgång?
För allting har ett slut, till och med om du heter Manchester City och har pulveriserat det mesta i din väg under året. Även om Pep Guardiola har utvecklat något som liknar ett dominant herravälde á la Barcelona så har ordet ”när” varit ofrånkomligt. Det som var på väg att bli en drömsk, obesegrad ligasäsong blev till slut ett hastigt uppvaknande på Anfield.
Knappt en vecka efter att man tagit ett gigantiskt kliv mot en kvartsfinal i världens mest prestigefyllda klubblagsturnering kom plötsligt nästa knytnäve – svingad av självaste Wigan.
Större än cuptiteln 2013?
Den som känner Wigan vet att klubben, som numera återfinns i League One, har många kära minnen av just Manchester City. 2013 fick åskådare bevittna ett av de mest iögonfallande resultaten i FA-cupens historia då Ben Watsons fullträff i finalen gav Wigan klubbens första stora titel någonsin. Förlusten blev Roberto Mancinis sista match som tränare i Manchester City, och samtidigt ett av de finaste minnena i Wigans historia.
Frågan är om inte det här är ännu större.
För trots att det ”bara” handlar om en åttondelsfinal så var det inte många (någon?) som på förhand trodde att Wigan skulle kunna skrälla den här gången också. City anno 2018 är trots allt snudd på övermänskligt och ställde ut en startelva med spelare som gör fyra mål i en halvlek mot Premier League-motstånd (Sergio Agüero) och levererar delikata passningar som ger rysningar längs hela ryggraden (David Silva mf). Ur ett rent logiskt perspektiv så ska det inte, borde inte och kommer inte att gå.
Att man aldrig lär sig att fotbollen sällan är just logisk.
Delphs röda kort förödande
Under större delen av matchen försökte Guardiolas manskap göra ”som vanligt” (City hade 83 procent av bollinnehavet). Bollen gick runt, runt, Fernandinho sköt en bit över, bollen gick runt, runt, John Stones spelade fram till Ilkay Gündogan som sköt över. Agüero var självklart också där och högg, men ingen boll hamnade i nätmaskorna. När Fabian Delph plötsligt fick rött kort efter en våldsam satsning mot Max Power förändrades hela matchbilden tvärt. För en tid sedan spelade inte alltid en man mindre någon större roll, men i dagens moderna fotboll har det gång på gång visat sig vara förödande. Så även ikväll.
I matchminut 79 släppte Kyle Walker – som för det mesta har varit fenomenal sedan han anlände till City i somras – bollen förbi sig och missade Will Grigg som sköt in det sensationella målet bakom Claudio Bravo. Ja, den Will Grigg, han som av någon oförklarlig anledning tillägnades en riktig sommarplåga med anledning av EM 2016. I 1,5 år har nordirländaren befunnit sig i en dvala, nu har han plötsligt allas blickar riktade mot sig och brinner igen.
City hade miljoner tankar – Wigan en enda
Alla satt och väntade på den där självklara kvitteringen men när Anthony Taylor till slut satte pipan i munnen och blåste av sneglades det lite omtöcknat på resultattavlan.
– Grattis till Wigan. De hade ett skott på mål, muttrade Guardiola på presskonferensen efteråt, som även hamnade i en hätsk dispyt med motståndartränaren Paul Cook i samband med Delphs röda kort.
Manchester City har haft en miljon tankar i huvudet under säsongen, Premier League, ligacup, Champions League... Den här dagen gick det inte längre att hålla reda på alla samtidigt.
Wigan hade däremot bara en enda. Och nu är klubben i kvartsfinal.
