Karlsson: Årets märkligaste match
Arsenal var utspelat, förnedrat och läget såg hopplöst ut.
Då bjöd de på en femminuters målexplosion och vände till ledning.
Jag har sällan sett en mer oväntad händelseutveckling i en fotbollsmatch.
Efter 52 minuter av den här matchen var de engelska tabloiderna i färd att förbereda de allra svartaste Arsenal-rubrikerna.
Det var inte bara det att ”Gunners” låg under med 0–2 hemma mot Liverpool. Vi hade fått bevittna en insats som fram till dess framstod som en skymf.
Man har sannerligen sett Arsenal göra svaga insatser genom åren, men det här var en ny bottennivå.
Det var som om deras fotbollshjärnor formaterats.
Alex Iwobi och Granit Xhaka tävlade om vem som kunde ge bort bollen flest gånger. Laurent Koscielny var helt vilsen och var nära på att bjussa Liverpool på ett mål när han missade bollen. Alexis Sanchez var bara frustrerande och inte ens formstarke Mesut Özil hade någon tajming i kombinationerna. Att Ainsley Maitland-Niles höll hyfsat jämna steg med Mohamed Salah var en klen tröst.
Buropen ekade i halvtid.
Liverpool dominerade
Då hade gästerna dominerat första halvleken och gjort 1–0 genom Coutinho som nickade (hans första nickmål i Premier League!). Det skulle bli än bättre för Liverpool.
I den 52:a minuten kontrade Liverpool. Tack vare nästan komiskt uselt försvarsspel av Arsenal fick Mohamed Salah fritt läge och då vet vi hur det brukar sluta. Skytteligaledaren hittade bortre hörnet och satte 2–0.
Arsenal var nere på för räkning. #Wengerout började trenda på Twitter. Jag började se fram emot ett nytt underhållande avsnitt av Arsenal-TV där supportrarna tävlar om att leverera sina mest dräpande sågningar av sitt kära Gunners.
Då fick vi uppleva den märkligaste femminutersperioden vi sett i Premier League.
Det fanns ju verkligen ingenting som talade för att Arsenal skulle gräva sig upp ur diket. De hade varit så pinsamt svaga. Så många spelare hade varit så håglösa och, denna kväll, inkompetenta – samtidigt som Liverpool såg stabilt ut.
En minut senare, matchminut 53: 1–2 genom (den utskällde) Alexis Sanchez när Joe Gomez stod och sov i eget straffområde.
Minut 56: Granit Xhaka, fram till dess minst lika utskälld, krutade på ett dunderskott som Simon Mignolet fumlade in.
Minut 58: Mesut Özil väggade snyggt med Alexandre Lacazette och placerade in 3–2.
388 galna sekunder mellan 0–2-målet och 3–2-målet inte går att förklara med någon som helst logik eller idrottspsykologi.
Matchen var inte över...
Liverpool var i något slags chocktillstånd. Den match som såg stängd ut var plötsligt på väg att gå förlorad. Och detta på fem ynka minuter.
Plötsligt började Arsenal spela bra. De anföll i våg efter våg. Det var svårt att förstå att det var samma spelare som en halvtimme tidigare knappt var kapabla att slå en passning till rätt adress på offensiv tredjedel.
Men den här matchen var långt från över. Bara minuten efter 3–2-målet slog Coutinho kvällens läckraste passning, en utsökt yttersida som landade på Sadio Mané, men Mané är dessvärre helt ur form så kvitteringen lät vänta på sig.
Den kom som en ny skänk från Laurent Koscielny. Den tidigare så stabile mittbacken verkade ha glömt bort allt som handlar om positionsspel. Koscielny stirrade på bollen vid 0–2-målet och vid 3–3 hade han glömt bort att han var vänster mittback (till hans mikroskopiska försvarstal kan tilläggas att han spelade till höger i första halvlek). Någon sekund senare hade Roberto Firmino skjutit in 3–3, ett skott som Petr Cech tvålade in.
Det var på något sätt typiskt att Cech, den enda hemmaspelaren som verkligen levererat en toppinsats fram till dess, svarade för ett misstag som ledde fram till sista målet.
Det här var en ytterst märklig match, en av de konstigaste jag sett i den här ligan.
Kanske är så enkelt som att vissa saker som sker innanför de kritade linjerna kommer vi aldrig kunna förklara.
Det är bara att luta sig tillbaka och inse att fotbollen förblir charmerande oförutsägbar.
Se fler höjdpunkter på viasatsport.se och matcherna live eller 48 timmar i efterhand på viaplay.se