En världsklubb med miljarder – ett lag i kris
”Har inte råd att ta lätt på uppgifter”
MALMÖ. Chelsea är en klubb med miljarder att bolla med, en klubb med världsstjärnor på alla positioner, en klubb som vunnit Champions League, en klubb från en annan värld.
Chelsea är ett krislag som förlorar med 5–0 i snitt på bortaplan.
Vilket Chelsea tänker ni möta i kväll, Malmö FF?
Malmö i februari, solsken och den där sortens isvind som röjer som N’Golo Kanté: hur man än vänder sig så har man den i nyllet. Inne på Stadion ligger det färska hybridgräset, MFF-vd:n Niclas Carlnén har stolthet i rösten när han visar det, och Malmö FF ska spela sin första europeiska efter-nyår-fotboll sedan 1987.
Nya tider.
Rätt tid.
Förlorat med 13–0 på de fyra senaste
Chelsea var själva katalysatorn när den moderna fotbollens motor brummade igång under tidigt 2000-tal, och gjorde att skillnaden mellan små och stora blev en fråga om galaxer snarare än kompetens. Nu kommer de hit, med sitt läskiga blå lejon på bröstet. Men det är en best som blöder.
– Chelsea är ett skadat djur, säger Uwe Rösler.
Han har gjort det här förut, han har mött de engelska jättarna i öppen cupstrid beväpnad med Brentford-slangbella och pilbåge. Han kan sin engelska fotboll (Uwe’s grandad bombed the Stretford End sjungs fortfarande på Eastlands), men han vet också att mirakel inte räcker den här gången.
Det krävs att vinden blåser från alla håll, att tuppen gal, att en målvakt halkar och att Eden Hazard vilar. Men finns det en möjlighet så finns den ju precis här, precis nu.
Inte ens de allra största lagen är omöjliga om de slutat vara just det: lag. Och i februari 2019 så finns verkligen inga garantier för att Chelsea är det längre.
De har förlorat sina fyra senaste bortamatcher med totalt 13–0, de två senaste med totalt 10–0. Det som för ett halvår sedan var Sarriball och sarrismo, nyuppfunna hjul, Jorginho i världslaget och hipster-himmel har inte bara blivit något annat. Det har inte blivit något alls.
Motståndare ställer en kon bredvid Jorginho, ser Kanté flytta ut i periferin och varenda boll spelas i sidled. Chelsea skriker efter en anfallare, men tvekar kring Callum Hudson-Odoi och hoppas att Higuaín ska komma med en nyckel.
I engelsk press spekulerar de förstås i hur Marina Granovksjas förtroende för den italienske provinstränaren ser ut, de vet ju hur klubbstrukturen och arbetsmiljön i just Chelsea ser ut, men jag tror att den frågan är sekundär.
Knäckfrågan är inte Granovskaja eller ens Abramovitj. Frågan är vad spelarna tänker.
Tror de fortfarande på sin tränare? Tror de på sin fotboll?
”Ett sårat lejon måste ryta”
Det är den raden som möjligen, kanske, kan ge Malmö FF en öppning i kväll. Spelare som redan utsett sin ledare till syndabock går att slå, oavsett hur mycket de tjänar, oavsett hur deras cv ser ut. Chelsea har gått som tåget i Europa League (Sarris lag brukar göra det), men till och med evighetsmaskinen Azpilicueta var värdelös senast, de har haft problem med lågt spelande försvar i England och de kan få det igen på Stadion.
Det är ena sidan: ett MFF som nästan aldrig förlorar på hemmaplan, som har ett inkört sätt att spela och ett tacksamt underdog-läge att ta avstamp från. Returmatchen på Stamford Bridge som ligger finfint insprängd mellan två viktigare Chelsea-matcher.
Andra sidan vet vi redan allt om. Malmö FF som har fyra procent av Chelseas lönebudget, ännu mindre marknadsvärde i sin trupp. Malmö FF som inte spelat en tävlingsmatch på två månader mot Chelsea som är mitt inne i säsongens intensivaste fas.
Det här ska vara en enkel uppgift för Chelsea, men Maurizio Sarri har inte råd att ta lätt på några uppgifter längre.
Hans spelare måste slita, Eden Hazard måste vara den riktige Eden Hazard, ett sårat lejon måste ryta så det skakar i betongen på Stadion. Gör de sitt jobb så kommer alla skillnader att synas i blixtljus.
Frågan vi tar med oss hit: Vill de göra jobbet för Maurizio Sarri längre?
Malmö FF - Chelsea spelas ikväll 21:00 och sänds på Kanal 9 och Eurosport player