...och vem ger vi priset i år?

Sportbladets Lasse Sandlin om Guldbollens historia – från Kungliga 1947 till Hovet 2004

Henke? Isaksson? Ljungberg? Zlatan?

Eller kanske någon helt annan...

Strax före klockan 22 ikväll vet du.

Då står vi där på Hovets scen i förtätad stämning och TV4-ljus, fotbollsbas Lagrell och sportkrönikör Sandlin, och öppnar det kuvert som berättar vem som är 2004 års bäste svenske fotbollsspelare och som ska föräras silversmeden Bengt Liljedahls vackra skapelse, den 59:e Guldbollen.

Gunnar Gren fick den första Guldbollen 1946, och det var faktiskt en riktigt stor överraskning.

Inte att Gunnar Gren fick priset utan att Fotbollförbundet gjorde ett undantag från sin heliga princip att inte tillåta individuella priser.

Dagens utrymme tänkte jag ägna åt lite av historien bakom Aftonbladets och Svenska Fotbollförbundets pris.

Först några siffror: av hittills 58 vinnare är sju målvakter, 19 backar, 17 mittfältare och 15 anfallare.

Längre hade jag inte velat gå i nedbrytningen, men när någon genast frågar efter förhållandet mellan ytter- och innerbackar, så måste man naturligtvis kolla även detta.

En enorm skillnad visar det sig: 16–3 till mittbackarna.

Rolle värd notering

Av de tre ytterbackarna – MFF:s Erik Nilsson 1950, ÖSK:s Orvar Bergmark 1958 och Helsingborgs Roland Nilsson 1996 – är Rolles utnämning värd en extra notering: den ende ytterbacken nämligen sedan fyrbackslinjen infördes.

Mellan Orvar och Rolle: tio mittbackar. Efter Rolle: två mittbackar. Ingen enda ytterback...

Så här kan man hålla på och dissekera den digra Guldbollen-listan hur länge som helst, men det är något jag inte tänker göra.

Bara en sak till, i skenet av att 2004 var ett mycket fint svenskt år med avancemanget till EM:s kvartsfinal.

Åt vilket håll på plan – försvar eller anfall? – har juryn valt att vända sig under tidigare stora svenska år?

Svaret var överraskande, åtminstone för mej.

Kolla här vinnarna de år då Sverige i ett VM/EM/OS klarat sig förbi gruppspelet:

OS-guld 1948: en mittback, Nordahl;

VM-brons 1950: en ytterback, Nilsson;

OS-brons 1952: en målvakt, Svensson;

VM-silver 1958: en ytter-back, Bergmark;

Femteplats i VM 1974: en forward, Edström;

EM-brons 1992: en mittback, Eriksson;

VM-brons 1994: en mittfältare, Brolin;

Åttondelsfinal i VM 2002: en mittfält-are, Ljungberg.

Jag hade inbillat mej, att ju bättre det gått ju längre fram i banan skulle också Guldbollen hamna.

Skyttekung Nordahl utan pris

Men det stämmer ju inte alls med tidernas begynnelse. Som 1948 då Gunnar Gren gjorde två mål i OS-finalen, 3–1 mot Jugoslavien, och då Gunnar Nordahl blev hela OS skyttekung med sina sju mål.

Ändå fick en back priset...

Antar jag berodde på att man då inte ville ge priset till samme man en andra gång.

Numera är tidigare boll inget hinder för ny, och hittills är dubbelvinnarna sex till antalet.

För mej blir det 25:e året som jurymedlem. Första gången var 1968 då AB representerades av Bengt Ahlbom och Bert Falk plus sportredaktionens då yngste medlem, numera den äldste.

Fotbollförbundets tremannalag innehöll ordförande Tore G Brodd, förbundskapten Orvar Bergmark och MFF-hövd-ingen Eric Persson. Han som lärde mej så mycket om livet och om fotboll, om rättvisa och om socialt engagemang.

Det fanns en jury 1946 också, men innan den sammanträdde hade Stockholms-Tidningens läsare i över en månads tid fått rösta fram tio kandidater som juryn sen hade att hålla sig till.

Stockholms-Tidning från början

Från början var det Stockholms-Tidningen som delade ut priset, 1946–65. Men sedan LO:s landssekretariat i december 1965 beslutat lägga ned Stocken tog Aftonbladet, med samma ägare och i samma hus på Vattugatan i Klara, över priset 1966.

1946 var Allsvenskan sen länge avslutad och årets sista landskamp hade spelats för över en månad sedan, när nyheten om priset toppade ST:s sportsidor den 11 november.

Rubriken löd ”Årets bäste fotbollsspelare koras i St.-T:s riksomröstning”, och i artikeln betonades att ”fotboll är och skall vara ett lagspel. Men vem betvivlar att individuella prestationer av högsta sportsliga klass kan göras inom fotboll-en.”

Att förhandlingarna ändå varit svåra förstår man av en artikel, där ordföranden i Verkställande utskottet, fabrikör Hilding Hallgren, förklarade förbundets nya ståndpunkt:

– Vi i fotbollsförbundet har alltid och kommer alltid att hålla hårt på vår princip att ej tillåta individuella pris till spelarna. En pokal till ”bästa man i laget” är alltid vansklig att fördela rättvist, och risken finns att själviskhet och målsugenhet skall uppammas.

– Fotboll är ett lagspel och det är samspelet, lagarbetet, som ger bästa utbytet och som skall premieras. Följaktligen får icke bravurprestationer av enstaka spelare övervärderas.

Gunnar Gren – läsarnas favorit

– När vi först delgavs Stockholms-Tidningens förslag ställde jag mig personligen av andragna skäl tveksam. Liknande projekt har vi behandlat tidigare i förbundsledningen och konsekvent avslagit. När vi fick del av detaljerna kom saken emellertid i ett annat läge. Här gäller det inte premiering av en spelare efter någon särskild match utan efter en hel säsongs insatser, och i bestämmelserna för priset trycks det särskilt på att det är den för LAGET nyttigaste spelaren som skall ihågkommas.

Sagt och gjort. Läsaromröstning genomfördes och 5 januari 1947 kunde de av läsarna utvalda tio kandidaterna presenteras (med röstantal):

1. Gunnar Gren, IFK Göteborg 6 224.

2. Gunnar Nordahl, Norrköping 5 961.

3. Erik Holmqvist, Norrköping 5 008.

4. Knut Nordahl, IFK Norrköping 4 999.

5. Gustav Sjöberg, AIK 4 912.

6. Bertil Nordahl, Degerfors IF 4 883.

7. Harry Nilsson, AIK 4 869.

8. Arne Nyberg, IFK Göteborg 3 216.

9. Stig Nyström, Djurgårdens IF 2 946.

10. Olle Åhlund, Degerfors IF 2 157.

Totalt hade 90 spelare fått röster.

Juryns sammanträde dröjde ändå av olika anledningar till söndag 2 februari.

Dagen därpå kunde ST presentera Guldbollen-vinnaren, Gunnar Gren, och fredag 7 februari kunde så Gren ta emot den historiska första Guldbollen, ett av hovjuvelerare K. Andersson specialgjort pris, ur handen på förbundsordföranden Elof Ericsson vid en proffstennisgala i Kungliga hallen.

Från Kungliga hallen februari 1947 till Hovet november 2004...

Vem får Guldbollen i år?

Lasse Sandlin