OS-kval – en barnlek

Petra Thorén

Thorén: Sundhage öppnar för att ta med familjerna – det gör hon rätt i

GÖTEBORG. Vad krävs för att Pia Sundhages landslag ska klara ett OS-kval och väl senare i sommar kunna prestera?

Gratis nanny till lagets mammor? Spelarbarn på samlingarna?

Förbundskaptenen öppnar efter målvakten Hedvig Lindahls avhopp i november för flera förslag.

Det gör hon alldeles rätt i.

helskärm

I oktober 2013 tackade vänsterbacken Behrang Safari nej till landslagets VM-kval på grund av familjeskäl. Han ville ge sina snart tvååriga tvillingpojkar mer tid och bidra hemma. Det har inte blivit något landslagsspel efter det. Beslutet var inte enkelt, har han berättat, men Behrang Safari har inte ångrat sig.

Om det fanns några diskussioner mellan honom och förbundskapten Erik Hamrén om en lösning känner jag inte till, om det ens skulle kunnat vara en möjlighet att ha barnen och barnens mamma med på läger och samlingar vet jag inte, men svaret är sannolikt nej.

Men vad hade hänt om diskussionen i alla fall funnits där?

Vilka dörrar hade öppnats?

För de kvinnliga spelarna finns debatten allt oftare. Och den är välkommen.

För ett år sedan satt jag hemma hos Pia Sundhage. Vi spelade in en podcast och talade om VM, om Zlatan Ibrahimovic, om ledarskap och så talade vi om barn. Det föll sig naturligt för Lilie Persson, inte bara assisterande förbundskapten utan också mamma, ringde och ventilerade en barnfråga inför Pia Sundhages kväll som barnvakt.

Pia Sundhage sa på sitt alltid så raka och ärliga sätt till mig att hon inte själv velat skaffa barn, att hon inte ens gillar barn (jo, Lilies barn undantaget). Vi resonerade omkring det där och respekterade varandras olika uppfattningar.

Vill ha alla på plats

Det var med det perspektivet lätt att förstå förbundskaptenens reaktion när målvakten Hedvig Lindahl ringde och sa att hon ville avstå landslagets novemberläger. Chelseaspelaren ville vara hemma och stötta sin hustru Sabine som dragit ett tungt lass med heltidsjobb och omhändertagandet av parets lille Timothy.

För att citera Pia Sundhage – som anser att varje sekund hon kan få tillsammans med landslagsspelarna är viktig – lät det så här i hennes huvud: ”va fan”.

Det var klart att hon helst skulle velat ha sin framgångsrika målvakt på plats under lägerdagar med internmatcher och pojklagsmotstånd för att träna avslut och vässa Lindahls förmåga att sätta i gång spelet snabbt.

Men Pia Sundhage har inte vunnit OS-guld utan att tänka och känna. I förbundskaptenen bor en ledare och runt henne finns kloka människor.

– Jag förstår att om en fotbollsspelare mår bra så har hon chans att spela bra fotboll. Reptilhjärnan säger att vi måste ha alla spelare här och nu, men att få hit en Hedvig som är hemma socialt är inte bra. Det är bara att inse att man får ta hänsyn till det, säger Pia Sundhage.

Barnen kan följa med till Rio

Hedvig Lindahl stannade i England i november och kom i går till Göteborg redo för att uträtta exakt vad som krävs för att Sverige ska till OS.

Hon har fått landa med sin familj. Hon kan skjuta fart igen.

Och blir det en biljett till Rio i kvalet i mars kan det också bli OS-läger med Timothy på plats. Mittfältaren Lisa Dahlkvist har dessutom också nyligen blivit mamma.

– Det här ska vi lösa, säger Pia Sundhage.

Hon hade mammor i det amerikanska landslaget som hon basade över under flera år. Som mest fanns det fem barn kring laget. Mammorna mådde bra, då var Pia Sundhage inte stressad.

Och på lägret inför EM i Sverige 2013 hade speedspelaren Josefine Öqvist och målvakten Sofia Lundgren med sig sina barn.

Nu finns det stora skillnader mellan landslaget i USA och det svenska. Amerikanskorna tillbringar mycket mer tid tillsammans och har klausuler som innebär att de kan ha med sig barnen.

Och sett till de manliga stjärnorna finns det en ekonomisk skillnad mot hur det ser ut för merparten av spelarna i herrlandslaget. Hedvigs partner måste jobba heltid för de kan inte leva på en spelarlön från Chelseas damlag, herrspelarna har råd att bygga en bra logistik kring familjen. Med det i åtanke inget sagt om att de inte längtar, känner och vill vara mer närvarande samtidigt som deras partners säkert skulle behöva mer avlastning.

Det finns förstås också en gräns där det handlar om att agera professionellt och att ha fokus gentemot sin uppdragsgivare.

För Hedvigs del gällde det ett läger.

För damlandslaget rör det sig om ett fåtal spelare.

Men om det för Sveriges främsta spelare handlar om att få ha sonen i närheten lite oftare vore det dumt att inte ens undersöka möjligheten för en lösning.