Dagen då hjältarna kom hem till IFK

Sportbladet följde de legendariska kuppmakarna en dag då allt var som förr - hyss, Svennis taktik och fotboll efter jobbet

GÖTEBORG

Spelarna sitter i blåvita matchtröjor och Sven-Göran Eriksson har hängt av sig kavajen. Det är dags för matchgenomgång - igen.

Då höjer Glenn Schiller sin röst från ett hörn av omklädningsrummet:

- Om det känns bättre får du gärna dra det på engelska, Svennis!

20 år efter den historiska triumfen mot Hamburg i Uefa-cupen är de samlade på nytt. En efter en kommer de till Ullevi för en jubileumsmatch, spelarna i IFK Göteborgs mästarlag från 1982.

Sedan sitter de plötsligt i ett omklädningsrum, som om tiden stått stilla.

- Finns det bara en storlek på tröjorna, undrar en spelare som vill förbli anonym.

Tröjan sitter trångt.

Torbjörn Nilsson väljer nummer 11, Thomas Wernersson plockar till sig en målvaktströja och Sven-Göran Eriksson knäpper upp slipsen. Förre materialförvaltaren Lennart Johansson, som tog hand om killarna som om de vore hans egna barn 1982, är också med.

- Fan vad du ser vältränad ut, säger någon till Glenn Strömberg när han visar sin bara överkropp.

- Tränar två timmar om dan, förklarar Glenn och garvar.

Det blir ett återseende med många fasta handslag, kramar och dunkar i ryggen.

-Kolla in Schiller, säger Glenn Hysén. Han visste ju knappt vilka vi spelade mot, när vi var ute på bortamatcher.

Minuterna före entrén på Ullevis gräs tar Svennis till orda i omklädningsrummet, precis som han alltid gjort i det här gänget. Med ett varmt leende presenterar han laget och avslutar med:

- På topp blir det Torbjörn och Danne (Corneliusson). Jag är ledsen Sandberg...

- Vadå? utbrister Håkan Sandberg. Är du dåligt påläst, eller? Har du inte sett mina senaste matcher?

Sven-Göran Eriksson kom till Göteborg sent på måndagskvällen, tillsammans med sin son Johan, 22.

Svennis mötte arbetarna

Men Svennis hade inte bara nostalgi inplanerat, vid sitt besök i Göteborg. Sedan han skildes från de flesta spelare i 82-gänget har karriärerna i gänget gått i olika riktningar. Medan de flesta spelarna än i dag, precis som 1982, har vanliga arbeten rör sig Svennis i en annan värld. Han har lyxbostäder i Italien, Portugal, England och en nyinköpt herrgård hemma i Värmland.

I flera av villorna har han låtit installera kök, köpta från en och samma designbutik i centrala Göteborg. Det är därför Svennis tidigare på dagen, klockan 13.25, kliver ur en bil och Agneta Heed och Pelle Thom tar emot i sin sobert inredda butik, som är närmsta granne till Göteborgs nyöppnade kasino. I butiken går det att köpa såväl en spis för 15000 kronor som ett komplett exklusivt kök för över 300000 kronor.

Personalen går runt och bjuder gästerna på champagne, ostron, räkor och paté. 20-talet journalister är också på plats, ditbjudna i förhoppningen att det ska bli någon slags presskonferens med den engelske förbundskaptenen. Men först ska Svennis hälsa på personalen, se sig omkring och öppna ostron med inbjudne kocken Pietro Fioriniello.

Journalistarna skruvar lite generat på sig när Eriksson sätter sig vid sig ett bord för att inta en tre rätters lunch.

Reportrarna inser att hela arrangemanget är ett förtäckt reklamjippo.

Men Svennis visar sin proffsighet.

Mellan förrätten (svenska ostron med basilika-is) och huvudrätten (pasta med räkor, kräftor och en sås av champagne, vitlök och piri-piri) går han ut på golvet och låter sig intervjuas i 20 minuter. Tidningar, tv och radio får alla sin beskärda del om Ferguson, svårigheterna att få loss landslagsspelare, chanserna i EM-kvalet och, förstås, minnena från 1982.

Ingen frågar om de exklusiva köken Svennis valt.

- Det ska bli möcke trevligt i kväll. Och roligt att se om killarna kommer ihåg hur man spelar fotboll. Men det tror jag de vet även om det gått 20 år. Det blir intressant att se hur möcke de lagt på sig runt midjan och så vidare, säger Svennis med ett leende.

När frågestunden är över lämnar de flesta reportrarna butiken.

Svennis och ägarna avslutar lunchen med grappamarinerade bär innan IFK Göteborgs marknadschef Leif Nilsson hämtar honom 15.45 för transport till Ullevi.

Exakt två timmar senare kliver den helgonförklarade tränaren ut på Ullevis sidlinje och tar emot publiken jubel. Näven åker i luften, när han presenteras av speakern.

Ute på gräset spelas det boll från förr. 82-gänget spelar match, i två kvartar, mot den blåvita upplaga som vann Uefacupen 1987.

Gräset är perfekt. Tord Holmgren får en passning av Torbjörn Nilsson och trycker till bollen strax över ribban, i matchens första avslut.

Tord Holmgren blev knappast hämtad till matchen.

Pojklagstränare i dag

I går jobbade han precis som vanligt på "Rörpojkarna", en VVS-firma i Göteborg. Strax efter klockan tre, samtidigt som Svennis åt sin efterrätt med sina grappamarinerade bär, lämnade VVS-säljaren Tord Holmgren sin sista kund och åkte tillsammans med hustrun Susanne hem till Stig Fredriksson, för gemensam resa till Ullevi.

- Jag har haft en vanligt dag på jobbet, förklarade Tord när Sportbladet frågade.

Det var så han blev känd ute i Europa. 1982 var det stora rubriker när spelare som var vanliga arbetare till vardags lyckades storstjärnor som var fullblodsproffs. De flesta tidningarna hade Tord i overall med rörtänger i händerna.

Det var han som avgjorde den första finalen mot Hamburg, på Ullevi, med matchens enda mål.

I dag är Svennis förbundskapten för England.

Tord är tränare för Lerkils P 90-grabbar.

- Men jag tränare Lerkils A-lag i tre år fram till i vintras, förklarar han.

Och han har besökt Svennis.

- För några år sen hälsade vi på honom i Rom, för att se hur han hade det i Lazio. Han lever ju ett fruktansvärt hektiskt liv där han inte kan röra sig fritt på något sätt. Det är imponerande att han har behållt sitt lugn.

Lugnast i veteranmatchen på Ullevi får Thomas Wernersson, som varit sjukskriven och väljer att gå av efter bara två minuter.

- Jag höll nollan, flämtar han lyckligt när han kliver av planen.

- Din bästa match någonsin, säger någon på bänken.

Svennis ler. Tjôtet. Gliringarna. Allt är som förr.

Solen slösar sin värme över Ullevi.

"De kan ju spela"

- Fantastiskt att vara tillbaka på den här arenan, säger Svennis. Och grabbar kan ju fortfarande spela fotboll!

Men det det 87-gänget som tar ledningen. Lennart Nilsson, som avgjorde Uefacup-finalen 1987, borta mot Dundee, slår en perfekt passning in till Stefan Pettersson - som gör matchens första mål.

Strax därefter kvitterar Dan Corneliusson med en fin lobb - men domaren dömer bort det för offside.

Tod Holmgren har ett nytt avslut, men i stolpens insida.

Ett par fina Hysén-brytningar senare får publken anledning att jubla. Glenn Strömberg river i staffområdet och - faller.

Minns ni Tjeckoslovakien?

Exakt samma ställe nu.

Straff. Förstås.

Håkan Sandberg slår den i nät, matchen slutar 1-1.

Efteråt är det mest som vanligt i omklädningsrummet:

- Fan, Sandberg, du kan ju inte springa bakom deras gubbe, du måste visa dig, klagar Strömberg.

- Domaren var köpt, hur fan kunde han döma bort mitt mål för...offside? undrar Coenliusson.

Sen garvar dom.

Sist in är Glenn Hysén.

- Att två gånger femton kunde vara så jobbigt, fy fan...

Snackade gamla tider

Sen pratar Torbjörn Nilsson och Glenn Strömberg gamla minnen, vid sin bänk.

- Jag hörde en gammal diskolåt på radio härmodagen, säger Torbjörn. Det var "Born to be alive", minns du den? Jag tänkte på dig, jag minns en tidig morgon 1982 när vi var trötta som fan och du dök upp med en kasett och sa "grabbar, jag har en ny låt, den är kanon". Det var den!

Strömberg bara skrattar och drar på sig sina moderiktiga jeans från Italien.

Efter Örgrytes derbyseger samlas sedan både 82- och 87-gängen kring roulettbord och enarmade banditer i Göteborgs nya kasino. Det är mat och dryck på menyn - och mer nostaligsnack.

- Det här var otroligt roligt, säger Tord Holmgren.

- Det är många år sen man träffade en del av grabbarna.

Sportbladet frågar Glenn Hysén om det blev några hyss, mot exempelvis Svennis som plockar mat från en stor buffé.

- Det är mycket som är rått men hjärtligt. Fast det är sånt du inte kan skriva om, säger Hysén.

- Och värre blir det väl sen, när vi ska ha eftersläckning.

Men Sven-Göran Eriksson får sammanfattade känslorna, när nostalgidag övergår till festnatt:

- Det var möcke fint att vara tillbaka, det känns inte som 20 år.

Det var som förr?

- Ja, jag tycker det. Det var samma fina stämning och kamratanda.

Och dom behandlade dig precis lika hjärtligt som för 20 år sen!

- Ja. Är det inte härligt?

Det var det.

Thomas Tynander, Michael Wagner