Tänk att det var så enkelt, Göteborg

Kristoffer Bergström

Tänk att det var så enkelt.

I åratal har vi vridit och vänt på hur vi ska benämna det här laget.

De heter ju Guldbergs Göteborg.

Det svåra var att inför säsongen förlora Ruben på mitten, Bea i mittförsvaret och Loes i målet. Det svåra var att skola om Vilde Böe Risa till offensiv mittfältare. Det svåra var att våga hålla kvar i en konsekvent idé tre år i rad.

Det enkla?

Det enkla för Göteborg var att med grunden på plats dansa igenom tidernas matchtätaste damallsvenska. Att vinna helg efter helg och en vardag däremellan om det krävdes. Att kliva ut på Linköping Arena med alla blickar på sig, medvetna om att man inte segrat här i serien på elva år och ändå blåsa hemmalaget av banan.

Inledde satsningen 2018

Matchen pågår medan jag skriver. Höjer jag blicken från skärmen ser jag en svartgrå himmel, flaggor som piskar i vinden och en lysande resultattavla.

Tjugo kvar att spela. 0–5 till Göteborg.

Den segerlösa sviten här är uppe i över 4000 dagar, men gästerna har aldrig haft så goda skäl att vinna som i dag. Tre poäng ger föreningens första guld.

Före avspark lovade jag mig själv att inte skriva ett tecken förrän den sista nagelbitarminuten passerat, tills Berglund delat ut sin sista tryckare, tills Blackstenius löpt i djupet för sista gången, men det löftet sveks just, för det är ju avgjort.

Ny blick upp från skärmen. Julia Zigiotti Olme går i djupled, väljer inte Pauline Hammarlund framför mål utan Emma Koivisto som släpar. Hon rullar in sexan.

Zigiotti och Koivisto startade inte ens. Elva andra ansågs för dagen bättre.

Göteborg inledde sin egentliga guldsatsning 2018. År ett fokuserade de på passningsspelet, år två på de offensiva bollvinsterna och spelvändningarna, år tre på att kombinera allt och utföra det i motorvägsfart.

Inget kunde vara mer rättvist

Hur det ser ut? Medan jag skriver skickar Stina Blackstenius in sjuan. Hon startade inte ens, två andra anfallare är bättre.

Göteborg har inte ekonomiska resurser att mäta sig med de europeiska toppklubbarna längre, men de har sin ciderkung som sponsor. Vi i media skriver ogärna ut företagsnamn, vilket Peter Bronsman försökt kringgå genom att fläta ihop stadsnamnet med bryggeriets och lägga till ett snedstreck. I vissa artiklar räcker det, men just nu är det ingen fråga, för laget framför mig heter såklart Guldbergs Göteborg. Det ser ut som att två divisioner skiljer dem från den underlägsna motståndaren.

Snart blåser domaren av. Vi ska guldmåla Jennifer Falk, har vi tänkt. Målvakten har inte varit direkt avgörande i en enda match, men som helhet har hennes offensiva rusningar och reflexräddningar gjort henne till en av seriens främsta spelare.

Ja, det är över snart. Vinden piskar lite mindre ilsket i flaggorna, den är väl lika häpen som vi över utskåpningen. Domaren förkortar övertiden av barmhärtighet.

Nu blåser hon av.

Nu tar Göteborgs och Sveriges bästa fotbollslag på sig en slags gyllene bygghjälmar och poppar medsmugglad champagne.

Det har varit makalöst att få följa. Det har varit hiskeligt imponerande. Det har varit frejdigt, elegant, hårdfört, tekniskt, varierat.

Men svårt?

Nej, Göteborg har varit lite för bra för att det skulle bli svårt att vinna SM-guld 2020.