Bohman: Han FÅR inte vara allvarligt skadad

Per Bohman

helskärm

Djurgården besegrade Helsingborg med 3-0.

Sportbladets Per Bohman har tagit fram fem punkter som stack ut från matchen.

1. Radetinac FÅR inte vara allvarligt skadad

Den blårandiga tröjan uppdragen över huvudet. Händerna hållna tätt intill öronen som om han inte orkade höra det kraftfulla stödet från läktarna. Haltandes ut i spelargången med brännande tårar i ögonen.

Det är för jävligt.

Haris Radetinac, nyligen tillbaka en korsbandsskada som höll honom borta i 10 månader, hade trampat snett i straffområdet fem minuter tidigare. Det såg omedelbart illa ut, men yttern är bara människa och ville inte ge upp. Han pallade väl inte erkänna det som var för traumatiskt att ens tänka på: att han de facto är skadad igen.

Han slet vidare – tog ett par skakiga maxlöpningar – och satte sig sedan på den försommarvarma plastmattan igen. Insikten om att det nog ändå var vettigare att kliva av, än att fortsätta spela, gick till slut att acceptera för 31-åringen.

Är Radetinac allvarligt skadad igen är det för orättvist för att ens kunna tas in. Man blir ledsen.

2. Innermittfältet betyder allt, Djurgården

Den viktigaste gemensamma nämnaren för Djurgårdens segermatchen den här säsongen?

Att Kevin Walker och Alexander Faltsetas har startat tillsammans på innermittfältet. Inget ont om talangerna Besard Sabovic, Jesper Karlström eller Tino Kadewere – men med genomkloke temposättaren Kevin Walker på planen kan Faltsetas fokusera på det han gör bäst: kötta, sätta förstapressen och äta ytor.

Det stabila ordinarie innermittfältet är direkt avgörande för att Djurgårdens unga, lite osäkra och hårt skadedrabbade lag ska orka stå emot pressen som den senaste månadens usla form inneburit.

3. Unna dig en Bojanic, "Henke"

Så här: jag tar hellre ett mediokert, men defensivt orienterat Helsingborg – än det lagbygge som fullständigt tappade koncepten i den förra bortamatchen på Tele2 Arena (1–5 mot Hammarby).

Samtidigt är det alarmerande hur torftigt skåningarnas mittfält är utan Darijan Bojanic. Det evigt lynniga spelgeniet, som verkar allergisk mot laglojalt gnetande och auktoriteter, har mycket klumpigt dömt ut tränaren Henrik Larsson och hävdat att "man måste vara som Gattuso för att få spela".

Efter exakt noll (0) avslut på mål i den första halvleken mot Djurgården är frågan om "Henke" inte måste unna sig att åtminstone ha en spelare i startelvan som i första hand vill bryta mönster.

4. Friskt vågat, inget vunnet

Först en timme in i matchen vågade Henrik Larsson skruva på Helsingborgs anfallsspel. Då var det i stället som att han... överkompenserade. Helst plötsligt ställde bortalaget upp med ett överambitiöst 3–3–4 och kvartetten Linus Hallenius, Jordan Larsson, Matthew Rusike och Mikael Dahlberg längst fram.

Hur många gånger har HIF tränat med den uppställningen på träningarna? Noll, av sista halvtimmen av matchen att döma.

5. Upprättelse för Ranégie

Mathias Ranégie har behandlats som en allsvensk spottkopp under våren. Mängder av allsvenska följare, och även fans till Djurgården, har tagit alla chanser att håna anfallaren. Slö, slut och sämst är formeln som kritikerna använt sig av. När han öppet och ärligt berättade om problemen med pollenallergin blev även det förlöjligat.

Jag tycker att kritiken delvis varit osaklig. Vilken dåre som helst kan titta på statistiken och se anfallaren inte öst in mål, men det är inte hela bilden.

Det är därför dags att formulera ett försvarstal för Ranégie:

Han tar ett evigt ansvar i den estetiskt mycket ofördelaktiga rollen som targetspelare, erbjuder hela tiden ett passningsalternativ som smart referenspunkt och sliter faktiskt hårt för laget. Det är svårt att ha tålamod med en inlånad spelare, men jag kan garantera det kommer lossna för Ranégie under den andra halvan av säsongen.