Bolin: Här är tio Superettaskrällar

Göran Bolin

Om det är nåt som har överraskat i serieupptakten?

Jovars, en hel del, faktiskt.

Här är tio grejer som åtminstone har fått mig att sätta kaffet i vrångstrupen:

TOMBOLAN

Ibland kan man tro att Siriustränaren Kim Bergstrand använder en sån när han tar ut laget. Spelarna flyttas runt som pjäser på ett schackbräde. Ytterbackar blir innerbackar, innermittfältare flyttas ned ett hack och anfallare skolas om till både det ena och det andra.

Slutsats: multifunktionella spelare är guld värda om det inte finns resurser för att ha en stor trupp.

Det är Kim Skoglund, Christer Gustafsson, Kingsley Sarfo, Karl Larsson och Niklas Busch Thor utmärkta bevis för. Samtliga i IKS.

RASET

Ängelholm såg ut som ett ointagligt fort under de fyra inledande omgångarna, då laget bara släppte in två mål. På de fem senaste matcherna har keeper Lindell vittjat nätet 19 gånger.

Vad sånt beror på?

Skador i backlinjen, förstås, men också på att det ena ger det andra. Just nu är det panik i ÄFF-lägret så fort motståndaren tar sig över mittlinjen.

SENASTE SLAGEN

Efter mängder av kryssmatcher och uddamålssegrar brakade det loss rejält i senaste omgången med två 4-0-segrar, en 6-0-triumf och så Gais obarmhärtiga slakt av Ängelholm, 7-0. 

Hade det varit en annan serie kunde man möjligen ha förklarat den plötsliga förvandlingen med det täta spelschemat, men med superettan kan man aldrig vara säker.

ÅKE

Eller Oke, som han heter. Akpoveta, alltså. Anfallare i Frej, du vet. Nigerianen från danska Lyngby har blivit exakt den frälsare Täbyklubben har letat efter med ljus och lykta.

Vill du ha siffror?

Ok, ”Åke” har varit inblandad i tio av lagets 13 mål.

Fan vet om han inte har en sån där hockeyassist på de andra tre.

NOLLAN

Man anade ju att Halmstad – med de traditioner som finns i klubben – skulle bli svårforcerat för många motståndare, men det här är imponerande: keepern Stojan Lukic har hållit nollan i sju av de nio matcherna, och i de åtta senaste har Bollklubben bara släppt in ett ynka mål.

Och ändå gnäller man på dem.

DOBBAR SOM JOBBAR

Öis har, i mitt tycke, ett av seriens spelskickligaste innermittfält. Både Jakob Lindström och Andreas Östling kan utan minsta problem slå en passning med precision och rätt fart till en medspelare oavsett situation.

Men de kan mer.

Spela fult, till exempel.

Knatteduon har till dags dato synat ostskivan vid nio tillfällen och är i topp i den (mindre smickrande) statistiken.

SNYGGA STRUTAR

Det har verkligen inte tillhört vanligheterna de senaste åren, men den här säsongen får man se Eurogoalskassar i snart sagt varenda omgång.

Senaste omgången inget undantag. Sirius gjorde åtminstone nåt klapp-klapp-mål i 6-0-krossen av Degerfors. Gais fixade till ett par drömmål i 7-0-slakten av Ängelholm. Men frågan är om inte Frejs Philip Wiström tog priset. Hans frisparksmål mot Öis kan man se hur många gånger som helst.

Det där såg jag inte komma.

DÅRDRAGET

Det händer titt som ofta att tränare beröms för genidrag. Jörgen Wålemark har säkert också gjort nåt vid nåt tillfälle. Men inte i helgen. Hur kan man ställa upp utan forwards i en match mot tabelljumbon, låt vara på bortaplan?

Med centermonstret Nsima Peter på bänken fick innermittfältaren Elias Andersson och yttern Hosam Aiesh bilda anfallsduo mot Assyriska.

Obegripligt.

ISLOSSNINGEN

På de åtta inledande matcherna gjorde Gais sju mål och fick – med rätta – sylvass kritik för sitt sätt att spela anfallsfotboll.

Så vad händer?

I match nio såg grönsvart plötsligt ut som Real Madrid och gjorde sju mål på 92 minuter.

Den såg jag heller inte komma, även om jag vid det här laget rätt väl känner till Luther Singhs och Luka Mijaljevics potential.

AFC

Dyngtorsk senast, men Stockholmsfotbollens svarta får biter sig likväl kvar i tabelltoppen, nu på allsvensk kvalplats.

Tänk om vi får se det här brandgula hopkoket i högsta serien nästa säsong.

Vilken skräll vore inte det…