Knaak bröt stortån – tvingades till tre operationer
Publicerad 2023-10-18
Rebecca Knaak, 27, förstod direkt att skadan var allvarlig men hon trodde aldrig att en bruten stortå skulle kunna bli slutet på hennes fotbollskarriär.
Tack vare en tredje operation är hon äntligen tillbaka på planen igen.
– Innan kunde jag inte ens föreställa mig att spela fotboll eller att röra en boll, säger hon.
Hammarby krossade Rosengård – se målen härI den 80:e minuten när Rosengård Champions League-kvalade borta mot Spartak Subotica hände det som inte hänt på ett år. På fjärdedomarens skylt lös nummer 8 i grönt. Rebecca Knaak bytte av Emma Jansson.
– Det var så skönt att få spela lite igen. Jag har försökt att njuta av det. Det gick jättesnabbt nu så det kändes lite overkligt för mig.
Den landslagsmeriterade försvararen skrattar till när det där ordet jättesnabbt återupprepas. För den här resan har varit allt annat än snabb.
– I bland säger jag att jag måste sitta ner och verkligen reflektera vad som har hänt. I bland glömmer man att det var lite mer än bara sex veckor nu.
Varje steg gjorde ont
Det var Champions League-mötet med Bayern München som Rebecca Knaak bröt tån.
– Jag trodde faktiskt att det var en fraktur och att det inte var bra, men jag tänkte att det kan inte vara så farligt. Jag försökte bara säga till mig själv att det finns massor av skador som är allvarligare.
Då trodde hon att det skulle handla om några veckor innan hon var tillbaka på planen, men veckorna blev månader och månaderna blev ett år.
Smärtan gjorde sig inte bara påmind på planen, varje steg gjorde ont. Knaak kämpade hårt för att ta sig tillbaka. Gång på gång ökade hon belastningen och försökte sig på löpträning. Gång på gång följdes det av ett nytt bakslag.
– Jag vet inte hur ofta jag har börjat om med löpträning. Det var kanske fyra, fem, sex gånger.
Att springa rakt fram gick hela tiden bra, men så fort det skulle in riktningsförändringar eller bolltouch så tog det stopp.
– Det var det mest frustrerande. Att gå ut varje gång, att försöka vara positiv i det jag verkligen försökte men efter tredje, fjärde, femte gången... Då var det svårt att vara positiv.
Fick ta ut skruven
Det som ställde till det var att frakturen satt i stortåleden och därför inte kunde läka av sig själv utan det krävdes en steloperation. Det var hennes enda chans.
– Jag satt verkligen hemma på julafton och tänkte att kanske ska det läka nu.
Det var det du önskade dig i julklapp?
– Ja, exakt. Jag önskade men det fungerade inte. Det var jobbigt men ändå var det skönt att veta att nu har vi en plan.
Problemet var bara att den skruv som sattes in i samband med operationen gjorde det omöjligt att spela fotboll. Det krävdes därför ytterligare en operation, men det räckte inte att ta ut skruven.
– Efter vi hade tagit bort skruven hade jag fortfarande massor av problem. Då var det verkligen så att jag kände mig helt ensam i det här, säger hon och fortsätter:
– Ingen kunde hjälpa mig. Ingen visste exakt vad man skulle göra. Det var svårt att veta hur mycket jag skulle träna. Hur mycket jag skulle provocera smärtan. Är det farligt eller inte?
Hon tvingades till en tredje operation. Ett mindre ingrepp enligt tyskan men ytterst nödvändig för det var först efter den som hon kände att det går att spela fotboll igen.
Rädslan över att fotbollskarriären var över smög sig på.
– Ja, jag var rädd för det. Jag vet inte om... Det var inte så rationellt kan jag säga. Det var mycket känslor. I bland sitter man hemma och tänker att det gör ont mentalt, men det gör också ont i tån. Så kommer det stanna så här? Blir det bättre?
”Inte samma tå”
Läkarna försökte lugna henne och säga att det kommer att bli bättre, men det gick aldrig att säga något tidsperspektiv. Något som tärde på Knaak.
– Efter nio månader, i somras, tänkte jag första gången att det kanske inte funkar längre. Jag tänkte verkligen att jag ska försöka allt jag har, jag vill inte ge upp, men om det inte blir bättre till nästa sommar eller nästa år då behöver jag skydda mig själv.
Men, den 11 oktober 2023, när det närmade sig årsdagen för skadan tog Rosengårds tränare Joel Kjetselberg ut Knaak i truppen till Champions League-kvalet.
– Jag tänkte att hela resan är slut nu för det är Champions League igen. Jag vet inte riktigt hur jag kan beskriva det här. Det var skönt. Jag försöker påminna mig att det har varit en lång resa. Det har varit tufft. Jag försöker att njuta av den här momenten nu. Att jag är här på planen igen. Att vara med i truppen igen. Att vara frisk igen.
Känns det helt bra nu?
– Det är inte exakt samma tå som innan. Det kommer det aldrig vara. Strukturen är lite annorlunda nu, men jag har vant mig ganska mycket. När jag är på planen tänker jag inte på det.
Nu hoppas hon att Rosengård tar sig till Champions League, så att säsongen inte tar slut om en månad.
– Det betyder mycket. Det var ju samma situation förra året. Det var första gången i klubbens historia som vi tog oss till gruppspel och då kände man verkligen att det är så otroligt viktigt för hela klubben, för svensk damfotboll.
– Och såklart också personligt som spelare vill man alltid spela Champions League. För mig är det kanske lite speciellt nu. Jag har ju kämpat hela året, så det hade varit skönt att få spela ett tag till i Champions League.
Tån är numera lite kortare, lite tjockare och saknar led.
– Den är inte så fin kan jag säga. Jag tyckte det var lite konstigt i början. Men nu tänker jag att det spelar ingen roll hur det ser ut. Det ska bara funka nu.
Och är det något hon har lärt sig så är det att det krävs en stortå för att spela fotboll.