England kritiseras för sin brist på mångfald
Publicerad 2022-07-31
Finalklara England väcker drömmer och ger hopp, men är det ett lag för alla?
Värdnationens ”vita” trupp har skapat debatt under EM.
Kring Frankrike är tongångarna annorlunda.
– I det franska laget har vi en mångfald som kanske inte riktigt finns i de andra lagen, säger anfallaren Kadidiatou Diani till Sportbladet.
Lindahl om målen: "Förnedrande"I samband med Englands framfart i EM har en debatt blossat upp. Den initierades av tv-kommentatorn Eilidh Barbour i samband med Englands storseger över Norge (8–0) i gruppspelet.
– Alla elva startspelare och de fem ersättarna var vita och det pekar på en brist av mångfald inom damfotbollen i England, sa Eilidh Barbour.
I herrtruppen som nådde EM-final förra sommaren hade elva spelare av 26 icke engelsk härkomst. I the Lionesses är motsvarande siffra endast tre: Nikita Parris, Demi Stokes och Jess Carter.
Reflektionen väckte starta reaktioner på sociala medier där uppskattade kommentatorer utanför fotbollen kritiserade både Eilidh Barbour och BBC. Men flera före detta engelska spelare – som Alex Scott och Anita Asante – både försvarade kommentatorn och uppfattningen om att Englands EM-lag inte motsvarar demografin i värdnationen.
Anita Asante, med förflutet i Kopparbergs Göteborg och Rosengård, har under mästerskapet utvecklat sin syn på frågan i The Guardian och påpekat att det engelska landslaget inte har förebilder för alla.
– Unga flickor som inte kan finna någon som ser ut som de själva saknar hjältinnor att se upp till och det spelar roll, sa Asante.
Engelska fotbollförbundets utvecklingschef på flicksidan Kay Cossington har sagt till ESPN att hon har förståelse för Anita Asantes resonemang, men att förändringen inte sker ”över en natt”.
”Bra för vårt land”
Semifinallaget Frankrike har flera spelare med utländsk härkomst i sin trupp. Många av dem är födda i Frankrike, men med rötter från landets tidigare kolonier eller har annan bakgrund.
PSG-anfallaren Kadidiatou Diani är född i Paris, i en familj med ursprung från Mali. När Sportbladet träffar henne efter kvartsfinalsegern över Nederländerna konstaterar hon att det finns en mångfald som hon uppskattar i fransk fotboll.
– I det franska laget har vi en mångfald som kanske inte riktigt finns i de andra lagen. Det är vår styrka och har det som kan göra skillnad och det tror jag är bra för vårt land, säger hon och fortsätter:
– Alla små flickor i Frankrike kan identifiera sig med spelare i vårt landslag. Oavsett ursprung är alla fransyskor och stolta över att representera vårt land.
Är du förvånad när du ser de andra lagen, som England?
– Jag har inte tänkt så mycket på frågan personligen, men om de andra landslagen inte har samma mångfald så vet jag inte vad det kan bero på, men för vår grupp är det verkligen viktigt.
Hon anser att vägen till PSG och landslaget varit tämligen klassisk för hennes egen del.
– När jag var liten tänkte jag inte så mycket på min framtid, det var snarare när jag var äldre som jag insåg att jag kunde bli professionell och spela i ett landslag. För min del har det inte alls varit så svårt. Jag spelade med killar när jag var liten, sen när jag blev äldre kom jag ganska snart med i distriktslaget, säger hon.
Hanna Baptiste, en före detta engelsk ungdomslandslagsspelare, sa i samband med debatten till The Athletic att hon stöttade Englands lag, men att hon uppskattade det franska landslaget.
– Varför kan Frankrike få till det så rätt medan vi sliter när vi är ett land med stor mångfald? sa hon.
”Får ta mycket skit”
Den procentuella andelen spelare med utländsk härkomst i England har halverats. Den högsta siffran var 2007, enligt The Athletic.
Under EM delade den svenska målvakten Zecira Musovic en bild på sig själv med lagkamrater och orden ”Me and my blondies”. Skrivet med glimten i ögat. Hon är tillsammans med Kosovare Asllani de enda spelarna med utländsk bakgrund i mästerskapstruppen. Strax utanför, men ändå delaktiga i landslaget de senare åren, finns exempelvis också Madelen Janogy och Julia Zigiotti Olme.
Kosovare Asllani är och har under alla år varit en förebild som, precis som Musovic, förespråkat mångfald. Hon lyfte frågan i en stor intervju med Feminia inför sommarens mästerskap.
– Vi tror att vi är så duktiga på att ta hand om tjejer med utländsk bakgrund men vi är inte det. Varje gång jag är ute och träffar lag får jag höra från tjejerna och deras föräldrar att de inte får samma förutsättningar i sina föreningar. Att alla är tuffare mot dem, att de inte passar in och får ta mycket skit. Det är så synd. Ska man få fram fler talanger måste vi ge dem förutsättningar och jag tror på utbildning av tränare i jämställdhet och inkludering, för det finns otroligt många ledare ute i föreningarna som inte har det tänket tyvärr, sa hon till tidningen.
Yvonne Ekroth, chef för U23-landslaget och Svenska fotbollförbundets elitavdelning för flickfotboll, håller med om att det finns många steg att ta för en ökad mångfald men att det finns en mängd initiativ och projekt som pågår eller redan genomförts och att hon skönjer en positiv utveckling.
I U23-landslaget har det under 2021/2022 funnits mellan två och fem spelare med utländsk härkomst.
Rosa Kafaji, Monica Jusu Bah, Nesrin Akgun är talanger som utgjort stommen i U19-landslaget (dock långtidsskadade nu).
Bland de 125 spelare som var kallade till Riksläger för F15 hade över 20 spelare utländsk härkomst.
– Det är en positiv trend som sommarens läger vittnar om även om det är svårt att avgöra enbart på namn, men man kan dra slutsatsen att föreningar och distrikt har en ökad mångfald i sin verksamhet, kommenterar Yvonne Ekroth och fortsätter:
– Positivt att mångfalden blir större för varje år på flicksidan, vilket innebär att föreningarnas arbete ger frukt. Fler spelare kommer upp i en ålder där de fortsätter att spela fotboll och inte enbart när de är barn. Vårt nätverk gällande uttagningar och att se de spelare som är längst fram just nu inför en samling är finmaskigt. Landslagsuttagningarna görs av ungdomslandslagens förbundskaptener som arbetar tätt med nationella fotbollsutbildare i åtta regioner som i sin tur jobbar med fotbollsutvecklare i distrikten. De i sin tur jobbar med damfotbollsklubbar och föreningar i stort. Det innebär att föreningarnas sammansättningar gällande mångfald blir avgörande. Landslagen speglar på så sätt nuet i Fotbollssverige i dessa åldrar.
”Det är stora utmaningen”
Yvonne Ekroth poängterar dock att svensk fotboll måste arbeta på bred front för att sänka trösklarna. Svenska fotbollförbundet har en rad projekt riktade ut mot distrikten och SvFF:s satsning på skolfotbollen är ett sätt att fånga upp och erbjuda fotboll för alla och även initiativet gällande utbildning av kvinnliga tränare.
Vilka är de främsta utmaningarna när det kommer till att få flickor och unga kvinnor med utländsk härkomst att spela fotboll?
– Vi kan med olika initiativ få dem att börja spela fotboll, den stora utmaningen är att få dem att fortsätta, säger Yvonne Ekroth.
Varför?
– Det beror såklart på olika saker såsom kultur, yrke- och studieval, ekonomi samt att det finns en välkomnande miljö, kvinnliga förebilder och ledare. Men också att vi är uthålliga med projekt och våra initiativ. Att ändra på kulturer och livsstilar tar tid och fotbollsrörelsen måste ta sig den tiden.
Källa: ESPN, The Guardian, The Athletic, Femina