Bank: Då kan Sverige vara på väg till Qatar
Spanigen.
Vi ska inte räkna med att Sverige lyckas med samma sak som senast, så…
Klarar de av att göra det de misslyckades med då?
Egentligen borde det väl vara som att dricka ett friskt glas vatten efter en hård natt på byn.
Klubbfotbollens mest vulgära vansinnesrace har just gått i mål, miljardrullningen är över efter en månads mani, och så kan vi återgå till det där som brukar stå utanför den sortens fartblindhet. Landslagsfotboll, stoltheten i en tröja, en superladdad kvalmatch på väg till ett stort mästerskap.
Renheten i det.
Men nä. Det går ju inte längre.
De senaste veckorna har saker hänt som borde ruska om vårt kollektiva medvetande, som borde skaka vår bild av hela det här kvalspelet i grunden. Det är inte som att det gömts undan, men det har verkligen inte varit det som lyfts fram mest och störst.
Matcher ska vinnas – för vad?
Ni har ju sett det: Lionel Messi, världens kanske bäste fotbollsspelare genom tiderna, skrev på för Paris Saint-Germain, och blev i ett slag den perfekte ambassadören för VM-arrangören Qatar, en total manifestation av makt i Qatars eget skyltfönster i Paris. Kylian Mbappé blev kvar, PSG tackade nej till multimiljardbuden från Madrid trots att Mbappés kontrakt löper ut nästa sommar. Med ett år kvar till VM i Qatar är det mer värt för dem att ha kvar honom än att sälja honom.
Matcher ska vinnas, pokaler lyftas, reklam göras.
För vad?
Det blev ett himla liv i våras när the Guardian publicerade siffror om att 6500 gästarbetare förlorat livet i Qatar sedan landet tilldelades VM-värdskapet för elva år sedan, landslagsspelare bar t-shirts, höll upp händer, manade till kamp för mänskliga rättigheter. Det var bara det att siffrorna inte verkar stämma. I veckan skrev Amnesty att de officiella dödstalen för gästarbetare sedan 2010 är en bit över 15 000. Alla går förstås inte att koppla direkt till VM-arrangemanget, de kan ha skett av naturliga orsaker och är alldeles oavsett inte utredda, men överdödligheten bland de utrikesfödda arbetarna ligger på 7000 procent.
Svenska Fotbollförbundet arbetar vidare med diplomati och samtal, och i kväll ska Sverige möta Spanien för att kvala in till Qatar, ett par dagar innan de vänskapsspelar mot den auktoritära icke-demokratin Uzbekistan för att tv-avtalen ska hållas.
Det finns inga uppehåll längre. Ingen kommer undan politiken.
Ett spännande Sverige krävs
Vi har den (fotbolls)värld vi förtjänar, och i den ska Sverige möta Spanien för fjärde gången av fem på lite mer än två år. De ska göra det i svallvågorna efter en EM-krasch och en generationsväxling, och i går skickade förbundet ut alla sina tre lagkaptener för att prata om det. Kaptenen Victor Nilsson Lindelöf och vicekaptenerna Emil Forsberg och Albin Ekdal axlade sina nya roller fint och tryggt, och alla repeterade en sak som Alexander Isak sa dagen innan:
– Vi har något spännande på gång.
Och det krävs nog.
När jag frågade förbundskaptenen Janne Andersson accepterade han premissen att ett Sverige utan Sebastian Larsson och Marcus Berg, egentligen oavsett vilka spelare han väljer i stället, kommer att bli ett mer offensivt balanserat lag.
– Jo, så blir det per automatik, sa han.
Viktor Claesson och Dejan Kulusevski (om de nu ersätter) är inga naiva fotbollsspelare, Kulusevski har dessutom nött försvarsspel under Max Allegri i sommar, men de är inte samma typer som sina företrädare, och det kan absolut ha sina fördelar. När Sverige spelade 0–0 på la Cartuja i EM-premiären (”en av de sämsta matcher vi spelat” konstaterade Ekdal i går) hade de svårt att sätta ihop två passningar i rad, fick bara låna bollen femton procent av matchtiden, men överlevde tack vare en heroisk Robin Olsen och bra jobb i eget straffområde.
Blågult måste kunna anfall
Jag tror inte att den modellen håller för 90 nya minuter i Solna. Inte ens Spanien kan missa att göra mål en gång till med den sortens övertag.
Om Sverige ska klara att försvara sig till ett resultat i kväll – oavgjort vore bra, seger skulle öppna chansen till gruppseger – måste de kunna anfalla. Victor Nilsson Lindelöf pratade om att hitta ”bättre vinklar” när Sverige vinner boll, Emil Forsberg var inne på att ”hitta de små, modiga, luriga lösningarna för att låsa upp Spaniens höga press”.
Det är där det spännande startar, i två enkla passningar som låter Sverige börja spela fotboll. Emil Forsberg, Viktor Claesson, Dejan Kulusevski och Alexander Isak kommer sedan, och om de får vara med den här gången kan vi ha ett annat landslag, med andra möjligheter, på andra sidan 90 minuter.
Då kan de vara på väg till Qatar. Rakt in i fotbollens hjärta 2022.