”Det låser sig när det är match”
Uppdaterad 2018-08-03 | Publicerad 2009-09-28
Från skyttekung i U21-EM till måltorka i Bundesliga – Marcus Berg berättar för Erik Niva om sitt nya tuffa liv i Hamburg
Han var kungen av U21-EM, den hetaste unga spelaren i Europa.
Nu är han målsumparen som sover på en madrass på golvet.
Bundesliga-äventyret har inte börjat som Marcus Berg hade hoppats.
Ner på gräset, upp och studsa, klappa på rätt ställe, göra vågen.
Hamburger SV:s segerceremoni är av det avancerade slaget, och efter vinsten över Bayern München är Nordbank Arena extatisk.
Det sjungs och det vrålas, det ylas och det skrålas – allt enligt en förutbestämd schematik som spelarna förväntas hänga med på.
– De sjunger någonting om Werder Bremen – att de är skit – men bortsett från det vet jag inte riktigt vad som händer... Det är fullt ös här. Jag försöker bara haka på så gott det går, haha.
Historien om Marcus Bergs första tid i Tyskland, förpackad i en segerdans.
Han försöker hänga med, jobbar hårt för att passa in – men får det inte riktigt att stämma och tvingas kämpa för att hålla sig flytande.
Det har redan hunnit gå drygt sex veckor sedan det enda Bundesliga-målet, och sedan ordinarie anfallsesset Paolo Guerrero gick sönder har pressen att leverera blivit ännu tyngre på det svenska rekordköpet.
Hittills har inte Marcus Berg klarat av att bära upp den.
I lördags bänkades han, trots att HSV egentligen har anfallskris.
– Det har gått riktigt tungt ett tag, och det är jävligt störande. Jag kör mycket extraträning, och det känns som att det sitter där då, men så kommer det till match och liksom bara låser sig. I den senaste matchen jag startade så började jag hyfsat, men sedan slog jag någon felpass och då sjönk huvudet ner direkt. Då funkar det inte att spela, och det är något som tränaren har snackat med mig om, att det inte går att tänka så. Jag brukar ju inte fungera på det sättet, men det är väl kanske att jag är ny och ung och vill visa vem jag är. Det är väl inte så många som vet vem jag är, som kommer från Groningen.
Det är lätt att förstå ivern att visa upp sig.
Den som bara följt Marcus Berg den här hösten undrar nog vad man egentligen får för 9,5 miljoner euro nuförtiden.
”Extremt frustrerande”
Spelaren som inte kunde missa under U21-EM har förvandlats till spelaren som inte kan göra mål.
– Mentalt och fysiskt känns det bättre och bättre, det gör det, men det har varit många såna här småsituationer som man spelar upp i huvudet och vet att man normalt hade gjort mycket bättre. Hade jag varit i matchform hade jag skjutit när jag borde skjuta och tagit in bollen när jag borde hålla i den. Det är sånt som är så extremt frustrerande, när jag vet att det finns därinne. Men ju mer man ältar det, desto sämre blir det. Det är bara att försöka släppa allt.
Botten nåddes i en Uefa Cup-match för drygt tio dagar sedan.
Berg missade ett knippe solklara målchanser. Hans lag förlorade med 3–0.
På natten efter matchen kunde han inte sova.
– Normalt sett tar jag inte åt mig så mycket, men det var såna lägen så... Du vet, jag var helt fri, och hade jag bara tagit in bollen hade jag haft tre sekunder på mig att kolla var jag ville skjuta. Men nu tog jag inte ens emot den, utan sköt direkt och träffade typ på hälen och bollen gick tio meter utanför. Jag kände bara ”ta bort mig härifrån”. Normalt sett gör jag ju inte så. Det är väl efter det som jag har insett att jag måste göra något åt saken.
I slutet av förra veckan tog Hamburg-managern Bruno Labbadia initiativ till ett möte där både tränaren och spelaren gav sin syn på både problemet och dess lösning.
– Det vi kom fram till var att jag tagit på mig en roll som jag egentligen inte alls passar för. Och så sa han: ”Du ska spela ditt eget spel, det var därför du kom hit”. Det var bra, skönt att få snacka ordentligt.
På vilket sätt har du inte spelat ditt eget spel?
– Tidigare har jag försökt ta in bollen mycket mer, och det är inte min spelstil. Guerrero, som är skadad nu, är en sådan spelare, och jag kom in istället för honom. Och vi behöver en sådan spelare som håller i bollen, det är otroligt viktigt för laget, men jag kan inte spela så. Nu försöker jag spela mer på ett tillslag, och sedan ta ny löpning.
Med svenska mått mätt är Hamburger SV en enorm jätteklubb.
Med holländska också.
Arenans 57 000 platser är slutsålda varje vecka, mediebevakningen är intensiv och förväntningarna enorma.
– Så här stor skill
nad trodde jag faktiskt inte att det skulle vara. Det går ju inte ens att jämföra lilla Groningen med Hamburg. Allt är så mycket större. Efter varje match sätter de en på en cykel och drar på en ett pulsband, och så tar de blodprov och gör alla tester som finns.
Hur påverkar den omgivningen dig?
– Man måste vara starkare här. Man får ju höra en del... Det var det första de sa till mig när jag kom hit. ”Hej, jag heter Marcus”, sa jag. ”Du måste se till att bygga på dig en del”, svarade de. Och det säger ju något om klimatet också. Det är inte bara fysikt man måste vara starkare, utan det är ju mentalt också. Det är hårdare här.
Det har gått mer än två år sedan Marcus Berg lämnade allsvenskan.
På ett sätt är det ändå först nu han kommit ut i det riktiga proffslivet.
Med sina blygsamma ambitioner och sin stora svenskkoloni innebar Groningen en ganska marginell skillnad gentemot att spela på hemmaplan.
”Knappt varit hemma”
IKEA:s köttbullar fanns inom räckhåll, och orkade man inte steka dem så var alltid Fredrik Stenmans sambo beredd att bjuda på hemlagad middag.
Så familjär är inte tillvaron längre.
– Jag har fått lägenheten för kanske två veckor sedan, men sedan dess har jag knappt varit hemma alls. Man är mer borta än man är hemma i alla fall. Det är hotell och flyg och på så sätt är det också en omställning. Man vänjer sig ju, men det är jobbigt när man inte är installerad i lägenheten, att det inte är hundra där heller. Det känns inte som att man kommer hem när man kommer hem, om du förstår vad jag menar. Jag ligger på två madrasser på golvet, jag har inte fått någon säng ännu.
Bilden av det glamourösa proffslivet...
– Ja, haha, det är nog viktigt att allt sånt sätter sig. Fotbollen kräver mer tid här än jag varit med om tidigare. Det räcker inte med att träna, utan här stannar man för behandlingar och allt sånt... Jag har inte hunnit få någon uppfattning om staden heller. Jag har varit inne där en gång sedan jag kom, trots att jag bor så nära centrum att jag har gångväg in dit. Det tar ett tag att vänja sig. Med allt. Men jag är säker på att jag kommer att klara av det.