Simon Bank: Det här blir inte lika vackert som det låter
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-12-17
De som hade honom och de som ville ha honom möts i en match om vem som saknar honom mest.
Real Madrid-Arsenal.
The Patrick Vieira Cup.
För inte särskilt länge sedan hade det här varit fotbollsvärldens motsvarighet till en jordnötssmör-och-sylt-smörgås. Real Madrid och Arsenal, världens två läckraste, mest spelskickliga och estetiska fotbollslag.
Nu är det ju inte så längre.
Matcherna på Santiago Bernabeu och Highbury är en livflotte som bara har rum för en av två. Det är ju illa i sig. Men det är ännu värre att båda lagen saknar den där kaptenstypen som kunnat föra dem tryggt i hamn.
Två förlorade lag
Real Madrid har inte ens en tränare (bara en kille som heter Juan Roman Lopez Caro, men jag vet inte, det kan lika gärna vara ett mystiskt anagram), och Arsenal lider av ett svårartat post-vieira-syndrom.
Vill man hårddra det så är det ett lag med en förlorad identitet som möter ett lag med ett förlorat mittfält.
Patrick Vieira hade kunnat vara båda.
Florentino Perez årliga förhandlingar om Vieira-köp var det tidiga 2000-talets mesta långkörare, men han fick aldrig genomfört affären. Sedan Claude Makelele surade sig till London har Real Madrid varit ett lag fullt av fina ferraris i en miljö som stundtals kräver terrängfordon.
Perez har köpt Figo, Zidane, Ronaldo, Beckham - men har inte hittat en motor på mitten. Sergio Ramos gjorde en bra match som pivote senast, men det är långt kvar till något som kan kallas stabilitet.
Madrid går in i vårsäsongen som outsider, inte mer, både i Europa och i Spanien.
Kan de slå Arsenal?
Ja, det kan alla. Nu för tiden.
Där Real Madrid saknar hjärna i ledarskapet så saknar Arsenal ett hjärta på mittfältet. Patrick Vieira har inte glänst i Juventus, men Juve har vunnit alla matcher utom en. Arsenal har förlorat fem matcher. Det saknas fysik och aura; Edu och Vieira. Arsenal kommer att hitta tillbaka, de behöver bara tid - men frågan är exakt hur förlorad den här säsongen är.
Köper nytt i januari
Fabregas är (en briljant) junior, Flamini lite fladdrig, Gilberto blek. Försvaret är lika tryggt som vanligt, det är offensiven som hackar. Inte ens de som brukade gnistra gör det lika frekvent längre.
Pires är slut, Henry är mycket men ingen lagkapten - och Fredrik Ljungberg har oerhörda problem när ingen finns som kan styra tempot i mittfältsspelet. Fredrik har gjort ett mål på 15 Arsenal-matcher i höst. Jämför det med hans facit i landslaget.
När lagen springer in på Santiago Bernabeu den 21 februari antar jag att båda elvorna fått en januariförstärkning (därför är det löjligt att tippa), men det är svårt att hitta rätt sorts spelare som inte redan spelat i Uefa-turneringarna.
Perez galacticoprojekt ligger i dödsryckningar, Arsenal väntar in en ny födelse i och med flytten till gigantiska Emirates Stadium i höst.
Man behöver inte vara dramatiskt lagd för att se hur tungt det här mötet väger.
Real Madrid-Arsenal. Jag tror inte det blir lika vackert som det låter.
Simon Bank