Miljardbygget har inte levt upp till alla kraven

Jennifer Wegerup

Ni såg tv-bilderna på Roberto Mancini som stormade in  mot domarteamet.

Bilden av ilska, besvikelse och ännu ett misslyckande i Champions League för Manchester City.

”Was goal”. Det var mål.

Så sade Roberto Mancini, om och om igen, direkt efter slutsignalen, på sitt eget italienska sätt. Han fick också in ett rent italienskt ”ridicolo”.

Löjligt.

Det är lätt att förstå Roberto Mancinis upprörda känslor mot domarteamet, för tröjdragningen mot Balotelli på övertid och det bortdömda målet strax före.

Roberto Mancini vet vad 2-2 mot Ajax med största sannolikhet innebär: tack och hej till Champions League redan i gruppspelet, även denna säsong.

I förlängningen kan detta innebära ett avsked även för tränare Mancini själv.

Går inte att skylla på domaren

Samtidigt, domarmissar eller ej, är misslyckandet i slutändan Citys eget och där har Mancini sin del av ansvaret.

City har för andra året i rad underpresterat i Champions League. Miljardbygget har inte klarat av att leva upp till kraven och förväntningarna.

När det i somras började stå klart att Zlatan skulle lämna Milan, på grund av den ekonomiska krisen, menade såväl en hel del experttyckare som läsare att ”Han borde gå till City om de vill ha honom. Då kan han vinna Champions League”.

Bortsett från att Manchester City aldrig lade in någon stöt mot Zlatan så har jag aldrig förstått resonemanget.

Att försöka pricka in den klubb som vinner Champions League är ett transfer-lotteri dömt att misslyckas. Det ser vi gång på gång på gång. Visst, vissa är självfallet större favoriter än andra.

Pengar räcker inte

Men Manchester City blir även denna säsong beviset på att pengar och stjärnor inte räcker för att erövra Europa.

City släppte in två billiga mål mot ett Ajax som kändes betydligt vaknare från start. Agueros svårigheter att stå på benen blev en närmast övertydlig symbolbild för hela  fiaskot.

När Aguero väl stod upp och laget reste sig var det för sent.

Dortmund, Real Madrid, Ajax – och jumbo i gruppen Manchester City.

Jag har alltid uppskattat Roberto Mancini, mer som spelare än som tränare dock. Passionen som var en sådan styrka på planen kan vid sidlinjen bli en belastning stundtals.

När han var ny huvudtränare i Lazio intervjuade jag honom och rycktes med av hans idéer och ambitioner om en offensiv fotboll.

Mycket har hänt sedan dess, men fiaskot i Champions League den här säsongen är ännu större än i fjol, nu skulle ju City ha fått lite mer erfarenhet, lite större lugn, vara redo att ta sig an Europa på allvar.

Istället lär med stor sannolikhet det enda som väntar nu vara dryga böter för Mancini och svarta rubriker i de skoningslösa brittiska tabloiderna.

Till att börja med.