Zlatans mål är svar på tal

Sportbladets Simon Bank: Han är tryggare och säkrare nu

Johan Cruyff sa en gång om Zlatan:

- Han har dålig teknik för att vara en bra spelare, men han har bra teknik för att vara en dålig spelare.

Cruyff missade en sak:

För att inte vara en bra målskytt gör Zlatan Ibrahimovic väldigt många mål.

Zlatans sjunde mål i Serie A var inte det snyggaste han gjort: Ett fint förarbete av Kapo (Auxerres man i Capellos kylskåp), lite tur på vägen - och så en rapp högerfot vid första stolpen.

Mer var det inte.

Men det var mycket.

Zlatans målgester var av det tydliga slaget, mycket tydligare än - låt säga - hans fula små knep i närkamperna.

2-1 mot ett krisstämplat Lazio var Zlatan Ibrahimovics första segermål i Serie A.

Sånt ska inte underskattas, inte i en liga där anfallares värde ofta mäts med en räknesticka märkt GOL.

Det finns också en skillnad på bra och viktiga spelare.

Det finns många talangfulla spelare som utan att fundera gör ett mål eller två när deras lag vinner med 4-0, men som sällan gör målen som avgör täta matcher.

Kritiserad för måltorka

Ni kan kalla det Lex Kluivert, om ni vill.

Patrick Kluivert hade ett finfint målsnitt i Barcelona, men han gjorde väldigt få mål som vann matcher.

Zlatan har också fått kritik för sitt målskytte. När han ville skriva om sitt kontrakt med Zlatan tyckte Marco van Basten (en bra, viktig spelare) att han gjorde alldeles för få mål för att vara en äkta nummer nio.

I år har Zlatan gjort tre mål på tre matcher i Eredivisie, sju på fjorton matcher i Serie A.

Svar på tal, kallas det.

Om Zlatan fortsätter på samma sätt kommer han att krossa sitt personliga rekord på 13 seriemål på en säsong. Och i går visade han att han kan avgöra matcher också.

En viktig markering, från en viktig spelare.

Utan Nedved låg de illa till

Juventus och Lazio har haft en märklig ligahistoria de senaste åren. Juve har varit överlägset på Delle Alpi, men fått stora skälvan så fort de sprungit in på Olimpico.

Den här gången mötte romarna ett Juve utan mittfältsdynamon Nedved (sjuk).

Det märktes.

Tjeckens intensiva korsstygn mellan mittfält och anfall saknades, och när makedonen Goran Pandev förnedrade Cannavaro och gjorde 1-0 var Juventus illa ute.

Utan något vidare presspel. Utan Nedved. Och i princip utan Del Piero, som har det väldigt jobbigt just nu.

Spelbyggnaden fungerade ändå, den här gången genom kantspelet som var bättre än på länge. Pendeltåget Zambrotta var lika aktiv (men inte lika bra) som vanligt, men framför allt var Mauro Camoranesi en jätte med sin rörelse, sin teknik och sina inlägg.

Jag vet inte vilka piller Camoranesi ätit i november, men han har varit bättre än någonsin.

Å andra sidan vet jag inte heller hur bra just "vilka-piller-skämt" fungerar i Turin.

Nu är han tryggare

När spelet nu byggdes på kanten snarare än centralt fick Zlatan anpassa sitt spel efter det. Hans egna avslut kom mer från inlägg, och oftare med huvudet.

När han i ett undantagsanfall serverade Del Piero efter marken så försvann Del Pieros avslut halvvägs ut ur atmosfären.

Men det var roligt att se Zlatan. Han ser tryggare och säkrare ut nu, mindre bortkommen. Och med tanke på att han lyckades godkänt när han var bortkommen borde det kunna bli ganska bra när han är varm i kläderna.

Samma sak gäller för Juve som helhet.

Det är svårt att inte beundra ett lag som leder ligan med fyra poäng, trots att de har sin främste målskytt (Trezeguet) skadad och sin nummer tio (Del Piero) hopplöst långt från sin kapacitet.

Om tolv dagar möter de Milan på Delle Alpi, i en match som mycket väl kan bli en ren final om vintermästerskapet.

Zlatan kan räcka långt

Då måste Juventus komplettera det gedigna hantverket med något mera. En bättre Del Piero, ett snabbare omställningsspel, en Nedved i toppform.

Fast det kan räcka med Buffon och Zlatan också.

Inter - så vackert i lördags - är inte den enda gåtan i Serie A. Tittar man på den bänk Lazio ställde upp med i går (Rocchi, Inzaghi, Liverani, Di Canio") är det ett under att de ligger så skrynkligt till.

Fabio Capello måste vara nöjd med att ha låtit Zlatan känna in sig i det italienska spelet. Även om det gick spelmässigt halvtrögt i början så är det inte många som debuterar i Serie A med ett målsnitt på 0,5.

Adriano, för att ta ett exempel, gjorde ett mål på åtta matcher under sitt första halvår i Inter. Trezeguet, för att ta ett annat, gjorde sju mål på sina första 14 matcher i Juventus.

Det är ovanligt att utlänningar vräker in mål direkt när de anländer Italien.

Den ende jag kommer på på rak arm är Andrij Sjevtjenko.

Och han är ju ingen vanlig utlänning, heller.

Simon Bank